Träsket

Svar på lite frågor:

Lotta: Vilken koll du har. Jag hade inte ens aning om att Therese Alshammar var här. Nu måste jag ju hitta henne och simma ikapp lite.

Anna: Jag kommer faktiskt inte ihåg att det såg annorlunda ut förut vid kyrkogården. Men däremot så tror jag att det var där vi började promenaden förra gången. Kanske. Men det måste vara en av världens vackraste promenader. Tack för tipset. Då ska vi hålla oss borta från Tamarama.

Marie: Det var ingen roddmaskin tror jag utan det var som en cykel fast man hade liksom tramporna lite framför sig vilket bara gjorde det ännu jobbigare. Dumt ;)

Torsdag kväll

Det är inte riktigt lika tråkigt att träna längre. Man har liksom kommit in i det. Ibland har det till och med blivit två gånger om dagen. Jag har ju tiden på min sida liksom. Som sagt det är väl inte direkt så att man ser fram emot det, men känslan när man sitter i tv-soffan efteråt är fenomenal. Torsdagskvällar är en favorit i tv-soffan. How I Met Your Mother – Greys Anatomy – Desperate Housewives. Här skulle jag ha velat rita en bild på när vi tränar, men datorn har inte tillräcklig mycket kräm för att klara av mina ritprogram och det känns tråkigt. Nu när jag skulle hinna med att vara lite kreativ och jag saknar att rita. Men ni får inbilla er en fin bild nedan.

Fredag

Imorse vaknade jag 05.30 vilket är typ 45 minuter innan klockan ringde!? Åldern? Vad fort det gick, bara så där på en dag. 05.30 var det fortfarande mörkt. Allt är så spännande när man är i ett nytt land. Hur kallt ska det bli på vintern och hur mörkt ska det bli. Vi är ju inne i motsvarande november nu skrev min svägerska på sin hemsida idag och hon har ju fem års Australien-erfarenhet så hon borde ju ha koll. Jag har aldrig haft en mer fantastisk november i sådana fall.

Imorse var det inte alls lika mycket folk i poolen. Jag var faktiskt själv nästan hela tiden. Fantastisk. och simningen börjar gå riktigt bra. Jag kanske skulle kunna spara in en slant genom att simma till Sverige om en månad. Det är ju typ vatten hela vägen.

Vid lunchtid fastnade jag framför Oprah. Det handlade om amerikanska soldater som skadats och dödats i kriget och deras familjer. Oj oj oj vad mycket man kan gråta. Jag fick vänta en hel timme innan jag kunde gå ut och handla. Man har det rätt bra som inte har en respektive i något hemsk krig.

Man blir liksom glad när man kommer ut ur porten. Det är så himla grönt och fint. Vädret är också, i min smak, underbart nu. Åsa säger att många på hennes jobb klagar på att det är så kallt, men det är frisk och skönt med ca 20 graders värme och lite blåsigt. Naturligtvis är det kallare på morgonen, men än så länge har jag inte behövt ta fram någon jacka.

Den röda blombladen som man ser kan se ut så här på nära håll.
 

Bladen är liksom sjukt gröna. De ser nästan inte riktiga ut, men det är de.

Vi har blivit så himla myspysiga här Down Under att vi bränner ner blockljus och värmeljus “like it’s no tomorrow.” Idag fick jag gå till Supacenta och köpa nya. Man orkar ju inte ta sig till IKEA varje gång. Precis till vänster om vår port står de här stålklossarna. Det är kul att de har bevarat mycket från hur det såg ut förut. Om jag förstod historian rätt så har det här området varit ett fabriksområde fram tills det sista huset revs 1989.

Vi tycker ju om att gå på puben och den här ligger ju ett stenkast från oss, men vi har fortfarande inte varit där. Vi kommer nog hinna med det också.

 

De här stålbalkarna är kvar från att det var fabriker här.

 

Här tror jag att de hängde folk som inte jobbade tillräckligt bra. Det ser i alla fall ut som något sådant.

 

Det här är skyltar som ska förklara något tror jag.

 

Vi bor i det före detta träsket i Waterloo. Lite coolt.

 

Här ser ni de bevarade pelarna.

 

Nu sitter jag och väntar på att Åsa ska komma hem från en liten AW med sitt jobb. Sedan blir det hemmagjord pizza igen. Favorit i repris. Trevlig helg på er!