Arbetsintervju nummer två

Torsdag

För att ta sig till Glebe måste man ta två bussar och jag skulle få åka en timme innan jag skulle vara framme. När jag tittade på kartan insåg jag att det bara var 4 kilometer så beslutat att ta en promenad dit var inte så svårt. Kontoret låg i vad jag förts trodde var en liten kyrka. Jag vet fortfarande inte om det var en i en kyrka för den delen. Det var rejält ruffigt, men killen som tidigare ringt hade förvarnat mig då de höll på att restaurera stället. Jag fick prata med en tjej som hette typ Karen och även självaste grundaren som var en trevlig prick från England.

I över en timme blev jag grillad och jösses så många frågor de hade. Företaget har ca 600 bilar, och de flesta utav dem finns i Sydney. De står parkerade över hela stan och imorse när jag kollade in deras karta över vart bilarna fanns just då, fanns det två stycken parkerade precis i närheten av vår gata. Är man då medlem så loggar man in och bokar en utav bilarna. Man behöver inte tanka bilen eller försäkra den utan bara dra sitt kort och använda bilen till en viss kostnad förstås. Mitt jobb skulle då vara att spåra upp de bilar som blivit tillbucklade och försöka leta rätt på den personen som gjort det och få dem att betala för den buckla de eventuellt gjort. Det skulle också bli lite kundtjänstjobb och även samtala med verkstäder om att få bra priser. Jag skulle även ha kontakt med de chaufförerna som finns ute på gatan och ge dem uppdrag så som att be dem åka och byta ett batteri till någon bil som inte fungerar eller något. Jag klickade inte alls på samma sätt som jag gjorde med det andra hemtjänstsamordnarjobbet, men om jag inte får det så kan jag absolut tänka mig att jobba där också. Men det blev inte riktigt samma kärlek. Väldigt positivt med båda jobben är att det inte är några strikta klädregler så det är helt okej med jeans till jobbet.

Efter att ha svidat om från finskorna till gympadojor började jag promenaden hem. Åsa ringde och berättade att hon åkt hem från jobbet för hon kände sig krasslig. Vi tyckte båda att det lät som en bra idé att dra en varsin filt över oss och kolla på en film.

Den här puben låg inte långt från kontoret/kyrkan. Visst är den fin?
 

Väggkonst på en skola.
 

Det mesta var mysiga områden jag gick i. Kanske inte just här på bilden. Här står jag och väntar på att korsa vägen vid Brodway. Vid Central Park byggs det.

De är ju fixerade i det här landet ;)

Man är inte långt från själva CBD på vissa sträckor.
 

Det här tror jag är i Redfern.
 

Redfern Park. Då är det inte långt kvar hem.

 

Lite slitet men charmigt hus.
 

Dank Street. Härifrån ser man nästan vårt hus.
 När jag kom hem sov Åsa. Nu har hon sovit i tre timmar och hon känner sig lite bättre.  Vi som hade tänkt kolla på film när det var så dåligt väder ute, blev nästan lite besvikna när solen började skina ute.