Nytt jobb!

Lill-Åsa skriver

Igår hittade jag ett jobb på SEEK och när jag sökt jobbet tänkte jag att de borde nog ringa snart, då jag nog faktiskt var personen de sökte. Jag fortsatte att måla mina prickar och på eftermiddagen ringde de :). De lät väldigt intresserade, men jag kände att jag var tvungen att vara ärlig med om jag behöver vara ledig de två första veckorna på det nya året då vi ju får besök av min syster och hennes man.  Aj så synd, sa ägaren till företaget, som jag pratade med. Hon skulle själv på semester de två veckorna och den andra tjejen som jobbar där jobbar inte heltid och kan inte ta allt själv. Så nära, tänkte jag och min fru sa att de kanske ringer tillbaka ändå.

Imorse när jag gick iväg på min powerwalk till parken så ringde ägaren igen och frågade om jag hade möjlighet att komma förbi hemma hos henne på en intervju. Jag hade ju en himla massa prickar att måla på "Tavlan Som Aldrig Blir Klar" men kunde tänka mig att klämma in en intervju trots allt ;)

Jobbet är ungefär detsamma som mitt första jobb här i Australien. Jag har ju varit lite rädd för att hamna på något liknande igen och istället sökt lite mer enkla jobb. På mitt förra jobb som coordinator skickade vi ut vårdpersonal till gamla och sjuka som behövde hjälp med allt från att tvätta sig till enklare städning och även respite care. Jag väljer att inte översätta ordet respite care det för jag är inte säker på vad det heter eller om det ens finns i Sverige. Ordet Respite betyder, andrum, frist uppskov, så man kan nog översätta det till avlastning. Systemet i Australien är som så här; Om man får ett barn med ett handikapp ex autism så vill man att de ska kunna bo hemma hos sina familjer ändå, men man förstår också att föräldrarna behöver lite tid för sig själva eller de andra barnen. Då går staten in och betalar en lite summa så att någon trevlig person kan komma hem och ta hand om barnet med handikappet så de andra i familjen kan åka och handla eller även ibland vara borta i några dagar. Det kan också handla om att någon har varit med i en olycka och har blivit en grönsak och måste ha mycket hjälp. Jag ska sitta och coordinera de personer som ta hand om dessa personer. Jag har gjort precis sama sak förut och uttryckte lite försiktigt att jag höll på att bli knasig på det jobbet då det var överextremt stressigt. Cate sa då att hon också hade precis samma bakgrund och erfarenhet som mig och att det här jobbet är så mycket lugnare och att chansen är snarare att jag ska bli uttråkad. Låter bra tycker jag. För de pengarna kan jag gärna bli lite uttråkad.

Jobbet kommer från och med på måndag ligga i Bondi Junction (30 minuter promenad hemifrån), men än så länge har de suttit i ett rum i samma hus som grundaren av företaget bor i, precis i närheten av Bondi Junction.

Här är jag på väg dit…

De här drive thru systembolagen är ju lite smidiga. Om man har bil alltså, annars kan man ju lika gärna handla var som helst.

Företaget heter kaskad på svenska och om ni klickar på ordet kaskad så kommer ni till kontaktsida på företaget jag ska jobba. Hon ni ser där på bilden kommer att jobba tisdagar, onsdagar och torsdagar och hon var väldigt trevlig. Det kändes som att man kände henne redan på något sätt. Om ni går på fliken Our Story så hittar ni grundaren till förataget och hennes son med autism. Även hon var väldigt trevlig. Det är allt. Litet företag kan man väl säga. Vi satt och pratade i 50 minuter och ägaren sa att de hade en intervju till ikväll, men den tjejen kunde inte börja jobba nu på en gång och hon kan inte heller branschen som jag ju faktiskt redan i stort sett kan. Jag avslutade med att säga att jobbet låter väldigt intressant och att jag gärna vill börja om de vill ha mig, men de kan ringa från ett annat jobb på läkarskolan (det är faktiskt liiite sant) någon gång mellan onsdag och fredag.

Jag började traska hemåt och ringde samtidgt min fru för en lite rapport. Under tiden (ca 3 minuter efter att jag gått därifrån) pep det till såna där irriterande smspip i luren tre gånger. Jag la på luren och då ringde det igen. Det var ägaren som sa att de både hade älskat mig (låter lite överdrivet på svenska och jag skulle nog kanske översätta det till verkligen gillat mig ;) och ville de vill att jag börjar på måndag. Lönen är bra och de har lyckats få ihop schemat så jag kan vara ledig de två första veckorna på det nya året. Jag åker också dit på att jobba på julafton, men det kändes inte riktigt som läge att förhandla bort den dagen då jag jobbar själv på måndagar och fredagar. Vi får fira jul lite extra på kvällen helt enkelt.

Det som jag kanske inte är så van vid är att jag kommer nog få ha "jour" en helg varje månad. För det får jag naturligtvis betalt, men oftast ringer det inte över huvud taget och om det ringer så tar det inte många minuter att lösa problemet. Man får ta med sig laptopen och telefonen hem, så hur svårt kan det vara liksom. Min första helg blir dessvärre nyår, men de har aldrig haft några samtal på nyårshelgen förut så vi hoppar att det håller i sig. Jag tänker dricka skumpa ändå.

Och dricka skumpa ska vi även göra nu. För att fira! Skål!

En hemmafrus projekt

Lill-Åsa blev igår uppringd av killen som höll i intervjun tidigare i veckan. Han sa att intervjun hade gått jättebra men att de hade valt någon med erfarenhet av kundservice. Lill-Åsa tror på ödet så det var nog bara meningen. Betalade dåligt, gjorde de också…

Vi brukar vara rätt duktiga på att ta kol på blommor som behöver mycket uppmärksamhet men Lill-Åsa är ju hemmafru nu så den här har faktiskt fått lite kärlek varje dag. Se så fin den fortfarande är efter en vecka hemma hos oss.

Blomprojekt 2 är ett vårt lilla bambuskott :) Lill-Åsa köpte en bambupinne på IKEA för längesen och redan på vägen hem gick toppen av och den har sen dess stått i vatten. Igår hamnade den i blomjorden på altanen. Hoppas att den tar sig då jorden inte är så full av energi däruppe.

Ett annat projekt för hemmafrun är "Tavlan Som Aldrig Blir Klar". Det tar en sjujävlatid att måla prickar och hon förstår nu varför dessa tavlar är så förbaskat dyra att köpa på gallerier.
Det ska bli blå prickar ända upp och röda prickar på den nedre delen. Om ni undrar vad den föreställer så har Lill-Åsa ingen aning men det är nog någonting djupt.

När "Tavlan Som Aldrig Blir Klar" väl är klar ska den hänga på väggen rakt fram under fönstret.
Ni vet, "Fönstret Som Inte Går Att Tvätta För Att Det Är Så Högt Upp".

En positiv sak som hände i fredags är att vi fick väggen i trappen målad. Bara så där. Det hade vi inte en aning om men det behövdes verkligen och vi hade aldrig orka bråka om det.

Nu så är allting klart i vår fd knarkarkvart. Nymålat, nya mattor, nytt golv på balkongen och förhoppningsvis inga läckor. Från och med förra veckan betalar vi full hyra och vi hade ju gärna fortsatt att betala den gamla låga hyran men det känns mest skönt att detta lilla h-vete äntligen är över. Tänk att vi hittade den första läckan för ganska precis ett år sen!

För att uppmärksamma vår stackars agent, Pilar som har hamnat mittemellan oss, ägaren och de extremt odugliga och opålitliga hantverkare, gick Åsa över till hennes kontor som bara ligger ett stenkast från Åsas jobb för att räcka över en blomkvast. Tyvärr var inte hon där just då men hennes chef ringde upp henne och räckte över luren till Åsa. Hon blev så otroligt glad och det lät nästan som att hon skulle börja gråta. Senare på kvällen kom det här mailet.

Hi Asa,

Thank you so much for the beautiful flowers, you didn’t have to, I’m just doing my job.

However, is so nice to be appreciated, love you both. Thank you

De blommorna var hon väl värd då hon har haft en ängels tålamod. Tänk om vi hade haft kvar den där struliga ryssen som vi hade de första månaderna, då hade vi nog suttit på mentalsjukhus vid det här laget.

På Åsas jobb är allting bra men lite oroligt för tillfället. VDn med begynnande alkoholproblem tycker att träning, pubbesök och matcher i alla former av sporter, är mycket roligare än att vara på kontoret. Detta leder till att vår vice VD, Alex (han som låg på biljardbordet på Melbourne Cup Day, om ni såg det fotot :) får ta hela bördan och börjar tycka att det är lite svårt att ta sig ur sängen på morgnarna.
Åsas mest seniora kollega håller därför nu på att se sig om efter ett nytt jobb vilket skulle vara en väldig förlust både för Åsa och för företaget. Bortsett från detta har Åsa så galet roligt på jobbet då hon den senaste tiden har fått det ena roliga projektet efter det andra. Det är så att hon på söndag eftermiddag nästan kan se fram emot att komma tillbaka och bita tag i utmaningarna. En lyx som inte är alla förunnnat.

Lördag

Vi har i stort sett inte haft en total hemmadag sen vi flyttade in, då det är så mycket skoj man vill hinna med på helgerna. Idag bestämde vi oss för att bara njuta av vår färdiga lägenhet. Den enda gången vi tagit oss utanför dörren var för att gå till Coles för att handla mat. Vårt Coles har förresten också totalrenoverats och blivit väldigt snyggt och fräscht. Vi tror att det är för att de vet att Marie och Magnus snart kommer. Väldigt vilket fjäskande det blev för deras skull då :)

Sedan gick vi hem och tränade, vinkade ajökens till Pontus som tog sin bräda och drog. Efter lite hemmapyssel satte vi oss på altanen och fullkomligt njöt av en sillunch medan vi lyssnade på Evert Taube.
Lite vuxenpoäng på det.

Sedan gick vi över till den andra altanen och satte oss men där blev vi inte långvariga då det faktiskt var för varmt. Det går nog inte att använda den så altanen mycket under dagtid på sommaren.
Vi gick därför ner och satte oss på vår skuggiga balkong istället.
Lite solmätta och mätta av sill och öl, tyckte vi att vi var värda en liten siesta. Oj vad vi somnade och sov i nästan 1.5 timme. Lyx, lyx, lyx.

Ikväll blir det grillning och köttet har legat i marinad sen i förmiddags. Mums.

Jobbsök och 38 dagar kvar

Jag måste ha sagt någonting rätt på telefonintervjun i alla fall för precis när jag hade bloggat klart i fredags ringde de från jobbet där de säljer lampor från nätet. Det här stället ligger inte alls långt ifrån det förra jobbet jag hade i Alexandria. Inte speciellt långt ifrån Poppes jobb heller. I tisdags var jag där och pratade med grundaren av stället. Det är ett litet ställe med typ fyra anställda. Det var inte särskilt bra betalt men jobbet lät inte särskilt svårt heller. Jag hade ju önskat att jag kunnat få något jobb tidigare för på slutet av intervjun när jag ville vara lite ärlig och sa att jag redan hade koll på hur jag ville ha semester nästa år, då jag är så väldigt organiserad av mig blev det kanske lite tokigt. Han räknade då lite snabbt i huvudet och sa att då vill du alltså ha semester om sex veckor? Så kan det gå, men jag vill verkligen inte jobba när när M&M kommer.

Wow, fatta att Marie och Magnus är här redan om 38 dagar. Fram tills dess är det ju nästan bara en massa julmys. Pontus räknar också dagarna tills att Ricardo kommer och idag är det precis en månad kvar.

Jag har också sökt ett jobb som jag tyckte var perfekt för. Sitta och skicka ut elektriker och rörmokare på olika uppdrag. Den här annonsen har gått via ett rekryteringsbolag och rekryteraren måste vara den mest struliga kvinnan någonsin. Hon har endast mailat mig på helger och sena kvällar och hon har ingen koll på någonting. Jag ringde henne idag då jag fick ett mail att jag inte uppfyllde alla kraven och då uppmanade min fromma fru mig att ringa och fråga vad det är som inte stämmer. Jag har helt enkelt ingen kunskap om rörmokeri eller elgrejer. Debbie sa dock att det var mycket annat som stämde med min CV och att hon skulle ringa dem igen, men jag tvivlar lite på Debbie. Jag önskade att jag istället kunde få prata med någon på det aktuella jobbet.

När jag hade pratat klart med Debbie var jag plötsligt i parken. Där var det lika fint som vanligt men jäklars så torrt det börjar bli på vissa ställen.

Men lite närmare dammen blir det grönare igen…

Att gräset börjar bli gult hindrar inte alla växter från att växa som sjutton. Men det har man ju sett i Grekland att även om det inte regnat på månader så blommar såna här blommor i alla fall.

Idag har vi börjat betalt full hyra igen. Målaren är här och målar det sista på altanen och imorgon kommer de och sänker ner ACn på ballisen. Vi trodde aldrig denna dag skulle komma, halleluja!

Klockan är nu 18.00 på kvällen och familjemedlemmarna i Pingvinfamiljen är nu alla hemma för en lite grillafton på altanen. Kyckling, klyftpotatis, tzatziki och greksallad. Pingvinfamiljens favorit.

Tradies, Muffin Tops och Pizza

Måndag till fredag

Vi har gjort måndagskvällen till en riktig myskväll. Om det är någon kväll på veckan som man vill sätta en liten guldkant på är det ju måndagar. Vi kollar då på alla nyhemladdade favoritkomediserier och äter glass. Det är ju trots allt måndag och man vill ju inte balla ur helt, så naturligtvis är det lightglass i skålen. Tvserierna är, Big Bang, Modern Family, The New Normal, Two and a half men och om det blir tid över så brukar vi runda av med lite Mike & Molly.

På tisdagsmorgonen hade jag min första tandläkarbesök utanför Sveriges gränser. Det gick alldeles utmärkt och tandläkaren var jättesnäll.

Min tandläkare ligger mitt inne i smeten.

I går torsdag, hade Eva tagit initiativ till en liten tjejpizzakväll i Bondi Junction. Vädret har varit lite halvtråkigt hela veckan, men igår eftermiddag blev det sol och varmt. I Bondi Junction ligger Sven’s Viking Pizza och de har underbara pizzor.

80% av oss valde att beställa in den fantastiskt goda pizzan Frö med beasås på. Mums.

Min fina fru kom inte med på bilden här, men alla andra fastnade. Det var en supermysig kväll och vi hann prata riktigt mycket.

Jag pratade med svägerska för någon vecka sedan om utrycket "bilringar". Sedan dess har jag hört det flera gånger. Jag vet inte om jag har gått upp i vikt eller varför ordet dyker upp lite då och då. Det engelska utrycket är i alla fall Muffin Top. Muffin Top låter faktiskt mer korrekt än det svenska utrycket bilringar…
Kanske man skulle ta och baka lite muffins…

Han som vi hyr lägenheten av vill börja få full betalning nu, då han håller på att gå i personlig konkurs. Vi vill vänta tills allt är klart för annars kommer det nog aldrig bli riktigt klart. Inomhus är allt klart men inte utomhus.

I nästan ett år har vi ju haft folk springandes här lite då och då. Hantverkare kallas här i Australien för Tradies och i morse klockan 07.45 kom den mest pratsamma tradiesen av dem alla. Vilken jävla pratkvarn. Jag höll aldrig på att få tyst på honom. Han började morgonen med att prata om trafiken från västra Sydney till norra sidan. Sedan övergick han till att prata om hur olika butikers kvailitet på färg och på hur andra målare är ganska dåliga. Jag vet också allt om hans senaste två mobiler och hur det går till när man tappar sin mobil från tredje våningen. Under denna "målande" redovisning hur det gick till att tappa sin mobil från tredje våningen lyckades karln dessutom tappa sin mobil i golvet två gånger. Jag kan förstå att han får köpa mobiler ofta. Han berättade också att han inte ville ha en Ipad. Se där. Efter att han var klar fick jag inte ut han genom dörren förrän han hade tydligt redovisat för vad han skulle göra hos sin nästa kund i Forrest Hill, men jag tänkte bespare er från den informationen. Det var ganska ointressant faktiskt.

Under tiden pratkvarnen var här ringde de upp från ett jobb jag sökt och hade en liten intervju. Jag var mest nervös för att pratkvarnen skulle hitta mig och börja babbla igen, men jag lyckades hålla mig undan honom. Jag vet inte alls hur det gick, men om det gick bra så hör han av sig igen nästa vecka och bokar en riktig intervju.

Rosorna vi köpte förra veckan började se väldigt döda och tråkiga ut så jag piggade idag upp hörnet med en Hortensia. Vi älskar vita blommor och den här var så fin. Tyvärr hade vi ingen blomkruka som var stor nog så jag fick springa ut igen i Randwick och leta. I Randwick visade det sig att det var ont om blomkrukor, men det löser vi nog under helgen om inte Åsa hittar något på vägen hem från jobbet.

Trevlig helg på er gott folk!

Tabata och Miss Elliot

Tidigare i veckan började Åsa noja över att hon borde träna mer. Hon kollade priser på gym i närheten och var inställd på att köpa träningskort någonstans. Kändes dock lite tråkigt då det på alla gym står att det är trångt under kvällstid då alla vill träna och att man får räkna med att köa till maskinerna.
Som av en slump lyssnade hon sen på podcasten C/O Hannah och Amanda där de pratade om träningsformen Tabata. Ciabatta är ju gott och låter ungefär likadant så hur fel kan det bli…

Det går ut på att högprestera under 20 sekunder, vila i 10 sekunder, högprestera i 20 och vila i 10... Ja ni fattar.
Vi provade en av övningarna och gjorde bara fem stycken och vi hade galen träningsvärk i nedre magen dagen efter. Den heter purpee och görs så här.

Det som är guld med den här träningen är att det bara tar 20 minuter och att man bränner lika mycket kalorier som av en timmes normal träning. Resten kan av kvällen kan man alltså tillbringa framför TVn tillsammans med chipsskålen :)

Om ni vill ha det program vi har satt ihop med tabata-övningar som man kan göra hemma utan redskap, är det bara att ni hör av er så mailar vi över det.

Fredag

Fredagmorgonen var väldigt varm och fuktig. Så där så att kläderna fastnar på kroppen, ni vet.
Sen kom det en rejäl regn- och hagelskur med åska och blixtar. Ett kort tag var det alldeles vitt på balkonggolvet. Lill-Åsa fick springa omkring och hålla för öronen då det vräkte ner på takfönstret i gästrummet.

På tal om balkonggolvet så är det klart nu. Nu ska de bara släppa ner vår svävande AC. Snart är faktiskt allting klart. Tro det eller ej.

Efter regn kommer solsken. Det blev fredagsdrink på stora altanen och nachosmiddag, då även Poppe var hemma, på den lilla altanen. Fantastiskt mysigt att titta på fladdermössen som flyger förbi ovanför våra huvuden när solen går ner.
Det är inte ofta det är helt vindstilla däruppe men det här var en sån kväll.

Lördag

Lite smågrått när vi vaknade men vi kunde ändå köra tabata-träningen på altanen.

Det dumma med att träna däruppe visade sig vara att det är väldigt svårt att ta sig nerför trappan när man bara har mjölksyra i benen. Lill-Åsa valde att hasa sig ner på rumpan.

För att mjuka upp musklerna lite tog vi en långsam promenad till Bondi Junction.

Vi har länge velat byta ut vår sorgliga dammsugare som inte alls suger.

Vi gick till en affär som bara säljer dammsugare, Godfrey’s. Där blev vi proffsigt bemötta och fick provdammsuga lite olika varianter. Vi hade en tänkt budget när vi gick dit men den vi ville ha låg en bit över. Vi bet oss i kinden och sa att vi behövde ta oss en varsin öl och tänka över beslutet. Försäljaren sänkte då priset med $50 om vi kom tillbaka.

Vi har provat två pubar tidigare i Bondi Junction, Mill Hill och Tea Gardens. Den här gången ville vi prova något nytt och vi gick därför till den irländska Cock ‘n Bull. Mycket mysig! Det är nog vår nya favorit i Bondi Junction.

När vi satt där läste vi användaromdömen på dammsugaren vi ville köpa och såg att alla verkade nöjda med den.

Här är nu Miss Elliot, vårt nya rivjärn i familjen. Det är klös i henne. En riktig fröjd att dammsuga med och hon tar ingen plats i garderoben.

När vi hade provdammsugit var vi Åsor lite filmsugna. Pontus åkte till Bondi Beach och stan för ett 9 timmar långt longboardåkande med sina longboardskompisar.

Det här var filmen vi valde att se. Jättebra men inte i Ice Age-klass om ni frågar oss.

Vi var inte på handlings- och matlagningshumör så vi beställde hem gudomlig indisk mat. För $25 fick vi hem så mycket mat att vi tyvärr åt lite för mycket och tillbringade resten av kvällen till att stånka.

Vi satte vi oss framför TVn och kollade på Berg flyttar in, Solsidan och Skavlan på SVT Play och TV4 Play. Mysig lördagkväll. Marie säger att På spåret börjar nästa fredag. Det ser vi fram emot.

Söndag

Vi chattade lite med Marie lite på morgonen. Hon nattugglade vilket kanske inte hör till vanligheterna, men roligt för oss.

Frukost på sängen med ett avsnitt av Offspring som vi äääälskar är ett bra sätt att starta dagen.
Sen gick vi till Coles och handlade mat och vi kunde inte motstå denna bukett som de kallar Rainbow roses.

Åsa körde ett nytt pass tabata och sen la vi oss och lyssnade på en podcast med Alex och Sigge i våra solsängar.
Åh vad det är mysigt med helg.

Melbourne Cup Day 2012

Lill-Åsa bloggar

Man blir glad när man kommer ut i vår trappuppgång. Det är lisom halvt utomhus och nu har syrsorna börjat låta sådär underbart somrigt. Älskart!

Lördags

Vi åkte en sväng till Maroubra då vi var på jakt efter ett Aldi där. Jag vet inte om ni har Aldi i Sverige men det är samma sak som Lidl i alla fall. Jag tycker om makrill i tomatsås och Aldi hade massor av burkar. Sju stycken fick det bli. Perfekt lunchmat nu när värmen kommer.

Poppe har ju fyllt 17 år och det ville vi fira med Holmströms. Vädret var inget vidare, men det var inte kallt i alla fall och vi ville ju sitta i våra nya utemöbler. Så fick det bli. Under fördrinken åtminstone.

Pontus blev väldigt glad och tacksam för de fina presenterna.

Söndag

Söndagen blev varm och solig. Det har under några veckor haft en utställning längs en sträcka på kustpromenaden som heter sculptures by the sea. Det tyckte vi lät som en bra grej. Vi Åsor tog på oss gympadojorna och gick mot Coogee.

Jag måste lära mig att sträcka på ryggen…

På helgerna under sommartid går det en buss från Coogee Beach till Bondi Beach som stannar till på de stränderna som ligger efter vägen. Väldigt smidigt. Vi åkte till slutstationen Bondi Beach.

Vi åt först en lunch och gick sedan iväg för att se de där konsten längs stränderna. Den här röda stålkängurun var precis i början.

Men det såg ut så här som på bilden nedan. Jag har väääldigt svårt för tillställningar med folksamlingar. Jag har aldrig varit någon stor idol av varken restaurangernas dag eller vattenfestivalen heller. Jag ser absolut ingen tjusning i att trängas med folk.

Vi hann se chilin på klippan i alla fall.

Ungefär här vek vi av då det var som att stå i en stilllastående kö.

 

Vi tog bilvägen till slutet av utställningen i Tamarama och fick se de här rosa stålpingvinerna. Eller vad det nu är. Jag är nog inte så konstnärlig.

På kvällen gick vi till vårt älsklingsthaiställe i The Spot. De har en fried rice, kyckling och Cashewnötter som är bland det godast jag har ätit.

Tisdag och Melbourne Cup Day

Jag började morgonen med att Skypa med mamma en stund. Vi brukar ju alltid Skypa på min kvällstid, men nu när det är 10 timmars skillnad och jag inte har något jobb att åka iväg till kan man ju faktisk skypa på morgonen. Mysig start på dagen. Med Mamma var det bra och hon längtar tills hon får åka till Thailand i mars.

Idag är det en speciell dag i Australien. Ni kommer ihåg på slutet av 70-talet, eller om det var i början på 80-talet, när hela Sverige stannade när Stenmark åkte. Jag var väl kanske lite ung, och jag vet inte om det var jämt när han åkte eller om det var en speciell gång. Men när jag gick i 3:an kommer jag ihåg att vi fick titta på när han åkte på tvn i klassrummet. Det var stort.

Varje år händer det ungefär samma sak under 1 minut här i Australien. Folk klär upp sig till tänderna och redan vid lunchtid är det knökfullt på alla pubar med glada människor som satsat pengar på olika hästar. Jag tror att det är en massa olika lopp, men det är just det där loppet klockan 15.00 som är enormt stort. Så här fin var min fru när hon gick till jobbet imorse. De jobbade fram tills lunch då de sedan alla drog vidare för många timmar på puben. Traditioner är ju viktigt…

Så här ser det ut när hästarna springer som galningar.

Idag kom Lill-Albert (han heter nog inte så men han jobbar för Albert och han ser väldigt ung ut) och släppte in kakelsättarna. Nu jäklar ska de bli klara med ballisen också. Kanske allt är klart till jul trots allt. Då kakelkillarna drog ut en hel sandlåda på ballisen och ett gäng med kakelplattor kändes skönt att få åka hemifrån.

Jag köpte ett par shorts 2011 som jag nästan inte tagit av mig sedan dess. De inhandlades på Esprit så dit åkte jag idag. Men det fanns inget som är i närheten av mina favoritshorts, och nu får jag nog köra på ett år till. Anna tipsade om att Esprit har en Outlet ovanför Paddys market, så dit kanske det blir en sväng senare i veckan. Fullt med folk på stan var det i alla fall.

Efter en snabb lunch gick jag mot Hyde park för lite slappartid.

Här under trädet låg jag och slappade ett kort stund. Jag älskar alla de lila träden som blommar just nu.

Sedan gick jag för att ta bussen mot Bondi junction.

Och träffa bästa svägerskan för en kall öl i solen och kolla in loppet.

På morgonprogrammet som jag brukar kolla på varje morgon hade de alla olika favoriter. Någon sa nummer 14 och jag fick en känsla att så blir det nog. Och så blev det. Jag hade dock inte satsat några pengar. Däremot gick jag och Anna och satsade lite på lotto. Som alla andra i Australien. Det är 100 miljoner dollar i potten. Alltså ca 700 miljoner svenska kronor. De tänkte jag vinna ikväll. Sen blir det fest ;)

När jag kom hem hade de plattat ut sandlådan och lagt på ett par plattor. Vi har massor av kartonger kvar i vardagsrummet så jag tror inte att de är klara än. Två kakelplattor är kanske lite väl snålt.