Vassa armbågar och långa horn

Torsdag

Lill-Åsa utlovade ju ett omdöme om första adventsölen. Den var god och smakade mörk öl. Varken bu eller bä. Lite svårt när hon inte har någon annan att jämföra med, än. Här kan ni läsa ett fullständigt julöltest och i den kom Mariestad på en blyg 28:e plats.

Fredag

I fredags var det After Work på Tok-Åsas jobb. Glögg med ädelostpeppisar, vin och annat gott. Mycket skratt också förstås.

Lördag

Vi kan börja med att gratulera er som valde att inte åka in till stan igår. Herregud, så mycket folk! De var överallt. Vassa armbågar hade de också. Tok-Åsa höll på att få ett psykbryt efter några timmar. Alla fysiska behov gör sig påminda under en sån här dag. Först hungrig, sen trött i fötterna, sen törstig och sen kissnödig. Vi tog oss till Åhléns för att handla och skulle då även på att kissa där. 10 jävla spänn för att kissa! I ren protest höll sig Lill-Åsa och riskerade att spränga sin blåsa. Men det var det värt. Jävla Åhléns att utnyttja folks grundläggande behov. För 10 spänn får man ju en hamburgare på McD.

Juldekorationerna är uppe som ni ser. Här ser ni korsningen
Sveavägen-Kungsgatan. Precis vid Tok-Åsas jobb.

Klockan 17.00 öppnade Texas Longhorn och då hängde vi på låset. Tillsammans med ett helt gäng andra hungriga människor.

Nykissad och 10 spänn rikare. Den här baren är tom på bilden men 20 minuter senare var den knökfull. Maten var helt underbart god och servicen kanon. Hit vill vi gå igen.

Vi var sen bjudna på födelsedagsfest hos Cathrine. Vi var som vanligt först på plats. Nedan ser ni Ingelas blonda kalufs och Cathrines lillasyster Camilla.

Folket på festen hette typ Jenny eller Camilla. Och en Martin.

Kul hade vi!

Ingela, Martin och Gita.

De andra skulle gå ut och busa vidare på stan men vi hade ingen lust att checka in vår nyköpta klarröda resväska i garderoben på något uteställe. Om två veckor vid den här tiden är den väskan packad och på väg mot Arlanda.

Blodsugande pygméekorrar och spindlar i plastpåsar

Lill-Åsa skriver.

Jag brukar ofta drömma om djur. Faktiskt nästan varje natt. Åsa säger att jag har väldigt barnsliga drömmar och det kan nog stämma. Men i onsdagsnatt fick mina annars så oskyldiga småbarnsdrömmar en vändning. Det var sommar och jag var ute och promenerade i skogen när det plötsligt dyker upp massor av små små miniekorrar. Först var de bara söta och gulliga, men efter en stund började de, en efter en, attackera min hals och försöka suga blod ur mig. Jag försökte slita bort dem men när jag hade fått bort en liten jävel så var det redan en ny liten blodsugare på halsen. Det här var inga fredliga små ekorrar. Som tur var ringde väckarklockan och det var dags att hoppa upp ur sängen och gå till jobbet. Puh!

Drömanalys av mig själv nr 1: Jag har fått en finne på halsen som jag har gått och klämt på och det kan ju vara så att det känns som små ekorrbett när jag klämmer på den. Jag ska ge fan i finnen från och med nu.

Drömanalys av mig själv nr 2: Jag är inte riktigt frisk.

Enligt drömtydningslexikon när man drömmer om ekorrar: (Texten är översatt på Internet från svenska till engelska så det kan bli anings svårt att begripa.) - Detta skulle kunna hänvisa till den förmåga eller vilja att övervintra, att dra sig tillbaka från passiv aktivitet. Även ekorren är flitig under sommaren på att samla in/sparar mat till vintern. Så det kan skildra dess vana eller behovet av att spara. Det är också en väldigt flexibel varelse, och så kunde hänvisa till möjligheten att röra sig runt i livet med stor lätthet. Men i USA har några ekorrar rabies och det kan vara en källa till sjukdom, så kan antyda, om ekorren biter dig, att något har hamnat i dig som är skadligt.

I natt var det dags för djurdröm nr 2. Den här gången var det en spindel som satt i taket. Det var ingen vanlig spindel utan den var stooooor och kunde prata. Jag sa åt den att jag tyckte att den var obehaglig och skulle gå därifrån. Spindeln var jättesnäll, men ville gärna sitta kvar i taket. När den började vira sig ner från taket stängde jag in den i en plastpåse så den fick jättesvårt att ta sig fram och den blev alldeles inlindad. Stackars spindel. Jag har gått omkring med en olustig känsla av dåligt samvete hela dagen, fast det bara var en dröm. Känner nästan att det börjar svida innanför ögonlocken nu.

Drömanalys av mig själv nr 1: Kanske att jag är rädd för något som egentligen inte är farligt och att jag bör undvika plastpåsar för att slippa dåligt samvete, eller?

Drömanalys av mig själv nr 2: Jag är inte riktigt frisk.

Enligt drömtydningslexikon: Spindlar varslar om tur och bara gott. Fortsätt mot det hägrande målet

Vad kan man då dra för slutsatser av mina drömmar? Jag har ett behov av att spara och jag är flexibel. Om ekorrarna hade rabies (tyvärr var det spindeln som kunde prata och inte ekorrarna så jag vet tyvärr inget om deras hälsotillstånd) så har jag något sjukt i kroppen. Där har vi säkert mitt myom som spökar. Spindeldrömmen var ju bara positiv med evig lycka, typ. Jag fortsätter i alla fall i full fart mot de hägrande målen. Trevlig helg på er gott folk!

Första julölen & Kockens födelsedag

Lill-Åsa skriver.

Jag hade inte tänkt på att första öladvent inföll på Cathrine "Kockens" födelsedag. Hipp hipp hurra för Kocken som fyller 36 idag!
Jag och Kocken har varit kompisar i 17 år nu.
Det partades betydligt mer i början på vänskapen. Bildbevis nedan.

Idag är det äntligen torsdag och första öladvent.

För er som med spänning har väntat på att få se vilken öl jag har valt som min första adventsöl blev det… Mariestad Julebrygd. Anledningen till att det just blev den är att den hade den fulaste etiketten av de tre och nu får jag njuta av att se de andra två etiketterna varje gång jag öppnar kylskåpet. Betyg på första adventsölen kommer nästa gång vi bloggar. Jag måste ju dricka den först.

Imorgon går Pontus över till Björn, Mia och Emma och ska vara där till fredagen den 12 december.
Då är det inte många dagar kvar tills vi ska åka…

3 julöl kvar till Australien

Lill-Åsa skriver.

Eftersom det inte är någon idé att köpa någon chokladkalender då man bara skulle hinna smälla i sig halva innan vi åker, får man skapa sina egna traditioner. Den här superidén kom jag på idag på systemet när jag var där för att handla den årliga flaskan B L O S S A–glögg. Det finns glögg som har fått bättre betyg i kvällstidningarna, men där är jag aningen konservativ. Man ska hälla upp glöggen nynnandes på
B L O S S A –sången. Det bara är så.

Då man inte vill riskera att få skrumplever redan innan resan, kan man inte "öppna" en öl om dagen fram tills vi åker, som man gör på en traditionell julkalender. Annars är ju det en jättekul idé.  Jag märkte också att julöl är satan så stark. Det fanns några få som började på en 5:a annars var det 6:or och 7:or som dominerade. Man lär så länge man lever. En chokladkalender öppnar man också på morgonen, men jag tror att jag spar min ölkalender till kvällen. Min julkalender öppnas bara på torsdagskvällarna fram tills vi åker för att undvika extrakilon på flyget och det där med skrumplevern!

Om ni undrar vilken som kommer att bli morgondagens öl kan jag avslöja redan nu att det blir… Gud vad svårt. Om jag bestämmer en nu så har jag ändå ångrat mig imorgon, så jag får helt enkelt återkomma om den saken.

Snön ligger fortfarande kvar, även om den är väldigt blöt, men det är mysigt så länge den stannar. Björn, Mia och Emma som var i Tyskland över helgen fick stanna kvar där en extradag då det inte gick att landa alla planen på Arlanda i måndags. Tänk att det alltid blir sådan kaos vid den första snön. Kommer det extra mycket då eller är alla lite slöa och inte riktigt fattar vad det kalla vita som kommer ner från himmeln är?

Så här såg det ut utanför vårt fönster när vi åt vår korvstroganoff nu ikväll.

Efter korvstroganoffen tog Mamma Åsa och Poppe tag i Gamla Testamentet igen. Poppe har prov på måndag och nu lär de sig massor både två.

Om läsläxningen går som den ska, tänker vi mysa med lite glögg/julmust och pepparkakor om en stund. Sedan är det Grey’s anatomy ikväll, jippie… På tal om TV. På fredag smäller det! Då är det säsongsstart på "På spåret"!!!

Om tre veckor vid den här tiden…

Lördag

Igår lyckades Tok-Åsa sälja sin gamla tvärflöjt på Blocket. Pontus hade inte ens en aning om att hon ägde en sån så det säger väl lite om användningsfrekvensen de senaste 13 åren.

Köparen bor en bit utanför Vimmerby och det skulle ju kunnat ha blivit ett problem med frakt om man inte heter Tok-Åsa och tänker utanför boxen :-) Våra goa grannar har nämligen i helgen besök av Susannes föräldrar som bor just i Vimmerby, så nu åker tvärflöjten mot Småland med dem och ska sen överlämnas till en glad 11-årig tjej. Hennes gamla flöjt hade nämligen gått sönder precis när julframträdandena nu ska dra igång.

Senare på kvällen kom Cathrine över på middag. Vi åt köttfärsbiffar med fetaostfyllning, klyftpotatis, tzatziki och grekisk sallad. Se så glad Lill-Åsa är fast hon har tomt i glaset. Eller kanske just därför.

Temat med grekisk mat fortsatte faktiskt även till efterrätten då dessa chokladpinnar faktiskt är därifrån.

Pontus klämde i sig ett helt gäng chokladpinnar. Han är så duktig.

Söndag

Medan Pontus åkte till Rönninge för att hänga med Amanda och Johanna åkte vi till Kungens kurva för lite olika ärenden. Här är utsikten från tåget i höjd med Västertorp. Man kan skymta bilskolan där både Anna, Micke och Lill-Åsa har lärt sig sig köra.

Som ni kanske kommer ihåg köpte vi ju en fåtölj till Pontus för ett tag sen. Ena armstödet var lite vajsing och efter lite förhandlade fick vi därför tillbaka hälften av det vi betalat och det var en av anledningarna till att vi tog oss till KK denna söndag.

Vår vän Pernilla som bor i Sydney till vardags är nu i Sverige för att fira jul och hälsa på sin pappa som tyvärr är sjuk. Hon kom över på lite glögg, lussebullar och peppisar.

Pernilla är snäll nog att låna ut sin lägenhet i Sydney till oss. Vi fick därför hennes nyckel idag och lite tips på hur saker och ting fungerar i lägenheten.

Nu har vi hyrt senaste Indiana Jones filmen så det blir nog middag framför TV:n.

Hej mitt vinterland….

Lill-Åsa skriver (men min fru rättar alla mina stavfel …)

Onsdag

I onsdags var jag på thaimassage och bastukväll med tjejerna från min gamla avdelning på Kronan. Jag kan varmt rekommendera Samruai thaimassage på Kungsholmen. En timme för 400 kronor. En timme i deras värld var dock en och en halv timme i min värld, så jag klagar inte. Under några långa minuter trodde jag dock att hon skulle bryta ryggen av mig, men jag har fortfarande en fungerande rygg och kan stå upp någorlunda rakt, så det gick nog bra. Efter massagen gick jag och Barbro med rödblossande ansikten till bastun på Kronoberghäktet där de andra tjejerna redan väntade. Vi bastade, drack öl, käkade chips och kacklade och kacklade och kacklade. När jag kom hem så luktade jag tigerbalsam och öl och då tyckte min fru att jag luktade äckligt. Tänka sig att jag fortfarande luktade tigerbalsam efter att ha bastat…

Nutid (Lördag)

Imorse vaknade jag 07.45 med ett sjukt sug efter rostat bröd. När jag slog upp mina små blå var det alldeles vitt utanför fönstret. Hej mitt vinterland, dök då direkt upp i huvudet.

Jag vet inte var det är med mig och julsånger. Jag sjunger och nynnar på dem året runt till min frus stora förtret. Jag får bara hennes godkännande en månad om året. Min teori är, att då jag har svårt att lära mig sångtexter, och de enda sånger som man har fått inpränta i skallen (sedan skoltiden) är just julsånger, är det således det enda som har fastnat. När vi bokade boende inför vår Australienresa och jag insåg att vi kommer att fira julen i Fingal Bay dök en liten trudellut upp i huvudet. (Melodi, Jingel bells) Fingel Bay, Fingel Bay, Fingel all the way….Den har jag sjungit på nu sedan i slutet av oktober.

När resten av pingvinerna sov sött imorse, smög jag upp och gjorde mig lite frukost (nynnandes till ”hej mitt vinterland”). Jag jobbade idag så resten av familjen fick sova vidare. Jag är så snäll. Vad mycket mysigare allt blir när det är vitt istället för grått utanför fönstret. Imorse blev det därför en lite mer lyxigare frukost än vanligt med lite tända ljus, juice, rostat bröd och kaffe. Nice!

Fem minuter innan jag skulle gå vaknade min fru, så jag hann även tanka lite kärlek innan jag gick ut i snövädret.

I vanliga fall brukar det vara relativt folktomt ute när jag går till jobbet på helgerna, även om klockan är halv tio. Men idag var det folk överallt.

Jag tror bestämt att folket tycker om snö! Kul är det också för alla små barn, men jag tycker lite synd om alla stackars gubbar och gummor med svaga lår- och höftben.

På jobbet satt jag och lyssnade på melodikrysset vilket är väldigt trivsamt. Tack Helene för att du tog dit en radio. Eftersom man sitter helt ensam på hela våningsplanet på helgerna (troligtvis till och med i hela huset), så blir det VÄLDIGT tyst. Här är utsikten från mitt kontor.

I'm dreaming of a white Christmas Just like the ones I used to know Where the treetops glisten, and children listen…Jag hoppas verkligen inte att det blir snö i i Fingal Bay. Det känns liksom fel. Det är bara tre veckor kvar tills vi åker till Australien, vilket blir overkligare för var dag som vi närmar oss. Fast trevligt overkligt förstås.

Efter jobbet träffade jag upp Tok-Åsa utanför ICA på Åsen. På Pontus gamla skolgård plogades det för fullt.

Trevlig helg på er! Om tre veckor är det den 13 december…
Santa Lucia, ljusklara hägring..

Paris, Amsterdam och gamla pojkvänner…

Tisdag i Lill-Åsas värld

Jag höll på att ramla av stolen imorse när jag upptäckte ett mail i min inkorg på Facebook. Kanske inte så mycket just för att jag fått ett mail (vilket i och för sig är ganska ovanligt), men när jag läste vem mailet var ifrån. Jag läste det först en gång, och fattade ingenting… andra gången började jag känna igen vissa namn i mailet och vid tredje gången ramlade myntet ner.

Det visade sig vara från en före detta pojkvän till mig (japp, det stämmer, man måste kyssa många prinsar innan man lyckas hitta sin prinsessa som uttrycker går...) Killen heter Chris och vi hade ett kortvarigt förhållande våren –92. Shit, det var ett tag sedan. En rolig historia är.. Hmm jag måste ta det lite från början…

Jag åkte ner till England i december –91 för att jobba som au pair. Jag hade tidigare under året bott i Israel och under den tiden lärt känna en massa roligt folk från London, så jag hoppade lycklig på båten och for till London. Förhållandet med Chris tog slut på våren –92 och vi tappade kontakten efter det. Under sommaren bad jag min au pair-familj om lov att få ledigt i ett par månader för att åka tillbaka till Israel. Familjen gick med på det och beställde in en annan au pair över sommaren. Veckan innan avfärd till Israel skulle alltså en tjej från Finland komma till familjen och vi skulle “gå bredvid varandra”, så hon fick möjlighet att lära sig rutiner och bli bekant med barnen.

Det är här som Chris kommer in i bilden igen. Dagen innan Jaana som au pair-tjejen heter, skulle komma till England var jag ute och firade min födesedag, så ut i den mildaste grad att jag blev överkörd av en sopbil och bröt benet. Chris hade kommit ihåg att jag fyllde år så när jag kom hem från sjukhuset hade han varit där och lämnat en present utanför dörren. Hur gulligt som helst… Kontakten återuppstod och även kärlek mellan aupairtjejen Jaana och Chris… De är idag gifta och har en tvåårig son. Är inte det en lite solskenhistoria så säg? Hade det inte varit för min resa till Israel sommaren –92, hade inte den 2-åriga lilla krabaten levt idag.

På 90-talet tror jag inte att jag hade någon kamera så något foto på varken Jaana eller Chris har jag inte. Men jag har ritat av Chris så som jag minns honom. Han såg väl ut ungefär som män brukar se ut.

Däremot kom mina kära systrar på besök till England och hälsade på mig och de hade kameror med sig.

Gun kom över en sväng, och på bilden taget från min stammispub “The Artichoke” i Elstree, ser ni från höger Gun, John (lång historia som kräver en egen blogg :)), Riikka och en 21-årig Åsa.

Sedan kom Marie över (jag kommer inte ihåg vem som var över och hälsade på först). Från höger har vi Adam, Riikka, Marie, sydafrikanskille nr 1, Åsa, sydafrikansk kille nr 2 och John.

Efter att ha ramlat tillbaka in i nutid och verkligheten hunnit komma i kapp igen, gick jag ut på en snabb motionsrunda. Satan vilket väder. Regn, blåst och grått, grått och lite grått till. Tur att jag hade mössa på mig annars hade öronen blåst bort. Jag tror jag vet varför det är så jävla mörkt jämt i november. Det är för att man ska slippa se skiten utanför. Mörkret kommer ju nästan som en befrielse sådana här dagar.

När jag kom hem hade det ramlat in ett mail i den vanliga mailboxen. Inget gammalt ex den här gången, men det var ett mail från Citibank. Vi skaffade ju kort där så vi skulle få en gratisresa med dem. Det visade sig att det inte gick att boka ihop, så vi var tvungna att boka två resor istället. Stackars oss :)

I mars åker vi därför på en weekend till Paris och i maj åker vi till Amsterdam. Inte helt fel. Au revoir eller tot straks!

En 14 år gammal axel

Fredag

I fredags efter jobbet gick Tok-Åsa på after work på Riche. Lill-Åsa hade hittat matt stålputs på lunchen så hon ville hellre åka hem och prova den… Nu blänker spisen och fläkten ikapp med diskhon.

Lördag

Egentligen skulle Lill-Åsa ha jobbat men hon har bytt dag med en kollega som behöver vara ledig nästa lördag. Vi åkte därför in till stan och Lill-Åsa är numera Hägerstensåsens ungomligaste och hippaste bonusmorsa. Hon har nämligen köpt ett par ungdomsjeans av märket G-star Raw. Vi tog sen tunnelbanan hem till Karin i Hammarbyhöjden. Vi skulle nämligen alla tre åka till Södertälje för att fira att Axel fyller 14 år och Karin var snäll nog och körde.

Här är födelsedags"barnet". Han hade jeans i samma märke som Lill-Åsa så då kan ni ju haja hur jävla hip hon verkligen är.

Marie visade bröllopspresent de fått av några arbetskollegor.

Det var vi och familjen Martinelle som var där och firade Axel.

Magnus var ansvarig för grillning av kycklingspett. Marie hade lagat potatisgratäng och bakat pavlova-tårta.

Mamma och dotter i svart har något fuffens för sig i hallen.

Som ni ser är tallrikarna tomma och vi kan lova att magarna var fulla.

Torsdag kommer efter onsdag och före fredag.

Lill-Åsa skriver. Idag tyckte jag att det var hög tid att lära sig någonting nytt igen. Torsdagen har alltid varit min favoritdag. Man har hela helgen framför sig och bara en enda liten pestmorgon kvar av veckans alla vardagar att kliva upp i ottan. Om man inte jobbar helg förstås.

Torsdag är en veckodag som i Norden är uppkallad efter den fornnordiska guden Tor. Torsdagskvällen och den därpå följande natten var enligt folktro en vanlig tid för handlingar som hade med magi och trolldom att göra. Ville man lära sig att spela av näcken eller tillverka en bjära, så skulle det ske tre torsdagar i följd. Åtgärder mot sjukdomar skulle vidtas under torsdagsnatten osv.

Torsdag kommer efter onsdag och före fredag.

Enjte (Albanska)

الخميس (Arabiska)

Četvrtak (Bosniska)

Πέμπτη (Grekiskt)

Четверг (Ryska)

Khamiis (Somaliska)

חֲמִישִׁי (Hebreiska)

För alla er som verkligen läste texten ovan och sitter och undrar vad en bjära är kan kan jag upplysa er om det:

En bjära (mjölkhare, trollhare, pukhare, puken, trollkatten, baran) var i svensk folktro ett väsen som en häxa använde för att stjäla mjölk från grannarnas kor.

Jag hade varken lust att lära mig att spela med näcken (fy satan för att sitta spritt språngande naken i iskallt forsande vatten, dessutom gnisslandes på en fiol när man är totalt tondöv) eller sno mjölk från kor, så det fick bli en promenad istället.

Julen närmar sig med stormsteg, för alla er som inte visste det. För er utlandssvenskar som kanske börjar sakna Sverige lite extra mycket vid den tiden på året har jag “spajsat” upp en vanlig svensk bild så ni riktigt får gotta er i allt det svenska. Håll till godo!

Tyvärr kunde jag ju inte rita in era släktningar och vänner då alla har olika sådana och det då skulle ta en hiskelig tid.

En svensk anslagstavla i november. Tänka sig att “Hajen” nu har kommit till Hägersten! Jag fick aldrig se den på 70-talet så det kanske är dags nu.

Det ser ut som någon har hängt en påse urin i ett träd.

Jag tog en sväng förbi Aspudden på promenaden.

Eftersom det var så förbannat grått och mörkt idag försökte jag fånga de små färgklickar som fanns.

Här tatuerade jag mig för ganska exakt två år sedan. Det gör jag aldrig om. Herrejävlars så ont det gjorde. Men jag är fortfarande väldigt nöjd med min tatuering

Här kommer även en svensk flagga nu när vi ändå har varit inne på det ämnet. Bakom hänger den thailändska.

Här lyckades jag hitta lite färg minsann.

Lite charmigt klotter! Kan verkligen se de små huliganerna stå där med sina pennor och klia sig i huvudet när ingen utav dem vet hur man stavar.

Nu tycker jag att det är hög tid för jul. Vi ska ju som bekant åka till Australien om 30 dagar och det känns som om man ska spricka av längtan. Man ska ju även njuta av transportsträckan fram, men det är svårt. Jag tänkte att om det kunde komma en halv meter snö nu och vi kan ta första advent redan nästa söndag, då skulle det vara mycket lättare. Då hinner vi bränna ner alla fyra ljus, lyssna på massor av julmusik och bara julmysa. Naturligtvis får man även under denna tid också äta ton med pepparkakor och lussebullar och dricka julmust och glögg. Är det okej att tjuvstarta med julen?

Neighbours

Igår kväll kom våra kära grannar över på middag. Everybody needs good neighbours. Med sig hade de glögg! B L O S S A. Susanne sa att vi fick de små flaskorna eftersom vi inte kommer hinna dricka mer än så innan det är dags att åka iväg till Australien.

Efter lite drink och nibbel i vardagsrummet satte vi oss till bords. Susanne syns inte riktigt där bakom ljusen.

Jo, men där var hon ju.

Linus, konstnären.

Man blir stolt :-) Eller som Tilda skulle ha sagt; han ser silly ut.

Linus är otroligt duktig på att rita och har här ritat vårt flygplan som vi ska åka till Australien i. Vi blir grymt besvikna om det inte är så här fint när vi ska stiga ombord. Linus ritade hela kvällen och vi fick massor av fina teckningar.

Killarna hängde sen inne hos grannarna och spelade Wii medan vi vuxna satt kvar hos oss och drack vin, pratade och skrattade.