Paris, Amsterdam och gamla pojkvänner…

Tisdag i Lill-Åsas värld

Jag höll på att ramla av stolen imorse när jag upptäckte ett mail i min inkorg på Facebook. Kanske inte så mycket just för att jag fått ett mail (vilket i och för sig är ganska ovanligt), men när jag läste vem mailet var ifrån. Jag läste det först en gång, och fattade ingenting… andra gången började jag känna igen vissa namn i mailet och vid tredje gången ramlade myntet ner.

Det visade sig vara från en före detta pojkvän till mig (japp, det stämmer, man måste kyssa många prinsar innan man lyckas hitta sin prinsessa som uttrycker går...) Killen heter Chris och vi hade ett kortvarigt förhållande våren –92. Shit, det var ett tag sedan. En rolig historia är.. Hmm jag måste ta det lite från början…

Jag åkte ner till England i december –91 för att jobba som au pair. Jag hade tidigare under året bott i Israel och under den tiden lärt känna en massa roligt folk från London, så jag hoppade lycklig på båten och for till London. Förhållandet med Chris tog slut på våren –92 och vi tappade kontakten efter det. Under sommaren bad jag min au pair-familj om lov att få ledigt i ett par månader för att åka tillbaka till Israel. Familjen gick med på det och beställde in en annan au pair över sommaren. Veckan innan avfärd till Israel skulle alltså en tjej från Finland komma till familjen och vi skulle “gå bredvid varandra”, så hon fick möjlighet att lära sig rutiner och bli bekant med barnen.

Det är här som Chris kommer in i bilden igen. Dagen innan Jaana som au pair-tjejen heter, skulle komma till England var jag ute och firade min födesedag, så ut i den mildaste grad att jag blev överkörd av en sopbil och bröt benet. Chris hade kommit ihåg att jag fyllde år så när jag kom hem från sjukhuset hade han varit där och lämnat en present utanför dörren. Hur gulligt som helst… Kontakten återuppstod och även kärlek mellan aupairtjejen Jaana och Chris… De är idag gifta och har en tvåårig son. Är inte det en lite solskenhistoria så säg? Hade det inte varit för min resa till Israel sommaren –92, hade inte den 2-åriga lilla krabaten levt idag.

På 90-talet tror jag inte att jag hade någon kamera så något foto på varken Jaana eller Chris har jag inte. Men jag har ritat av Chris så som jag minns honom. Han såg väl ut ungefär som män brukar se ut.

Däremot kom mina kära systrar på besök till England och hälsade på mig och de hade kameror med sig.

Gun kom över en sväng, och på bilden taget från min stammispub “The Artichoke” i Elstree, ser ni från höger Gun, John (lång historia som kräver en egen blogg :)), Riikka och en 21-årig Åsa.

Sedan kom Marie över (jag kommer inte ihåg vem som var över och hälsade på först). Från höger har vi Adam, Riikka, Marie, sydafrikanskille nr 1, Åsa, sydafrikansk kille nr 2 och John.

Efter att ha ramlat tillbaka in i nutid och verkligheten hunnit komma i kapp igen, gick jag ut på en snabb motionsrunda. Satan vilket väder. Regn, blåst och grått, grått och lite grått till. Tur att jag hade mössa på mig annars hade öronen blåst bort. Jag tror jag vet varför det är så jävla mörkt jämt i november. Det är för att man ska slippa se skiten utanför. Mörkret kommer ju nästan som en befrielse sådana här dagar.

När jag kom hem hade det ramlat in ett mail i den vanliga mailboxen. Inget gammalt ex den här gången, men det var ett mail från Citibank. Vi skaffade ju kort där så vi skulle få en gratisresa med dem. Det visade sig att det inte gick att boka ihop, så vi var tvungna att boka två resor istället. Stackars oss :)

I mars åker vi därför på en weekend till Paris och i maj åker vi till Amsterdam. Inte helt fel. Au revoir eller tot straks!