The Gong

Torsdag

Nu har ägarfrun varit och inspekterat vår lägenhet. Hon trivs med att ha oss som hyresgäster och tycker har det väldigt fint och tar väl hand om lägenheten.
Planen är nu att de ska ta bort möglet och måla om. Igen. Vi har även fått en avfuktare och herrejösses vad den suger fukt ur rummet. Den kom på eftermiddagen och redan på kvällen kunde vi tömma ut ett par liter vatten. Helt otroligt!

I väntan på att de ska ordna med allt får vi dessutom en hyressänkning. Inte så mycket som vi bett om men lite plåster på såren i alla fall.

Då det blev tillfälligt arbetsbrist på Lill-Åsas jobb, eftersom resebokningarna är klara och examinationerna inte börjar komma in förrän på måndag, hade hon torsdag och fredag ledigt.

Det har under en längre tid kliat i fingrarna att få storstäda och då speciellt Poppes rum. Han städar ju själv men har inte alls samma brinnande engagemang när det gäller städning. Konstigt nog.

Nu jävlar är det rent! Det tog i och för sig 8.5 timmar och träningsvärken har varit överjävlig i två dagar. Men nu så börjar det rätta till sig.

Fredag

Åsa blev tidigt i veckan väldigt sugen på att också vara ledig. Inte kanske torsdagen då hon inte heller delar Lill-Åsas städintresse men fredag skulle ju vara trevligt att var ledig.

Det var inga problem för chefen och vi åkte därför mot Central Station redan vid 10-tiden för att ta tåget söderut mot Wollongong eller The Gong som stan kallas i folkmun.
Avståndet mellan Sydney och Wollongong är ca 85 km. Vi tycker ju om att jämföra med Sverige så avståndsmässigt är det här som Stockholm-Nyköping. Invånarmässigt är stan aningen mindre än Malmö.

Det visade sig att inte tåget gick förrän 11.30 så vi hann med en kaffe i solskenet.

Det är mysigt runt Central. Det finns dock en hel del annorlunda människor som pratar med sig själva men det är nästan lite charmigt.

Lill-Åsa hade verkligen sett fram emot att få åka tåg så hon njöt i fulla drag vid fönstret.
Här är vi på väg ut ur stan.

En bit längre ut utanför stan. Skog skog. Svårt att återge hur vackert det är.

Framme i Wollongong hann vi inte gå många meter förrän Åsa stötte på en man som hon ibland jobbar ihop med. Han heter Jim och är något av en expert på gruvor. De har utvecklat ett antal applikationer för gruvföretag tillsammans. Ganska otroligt att möta någon man känner när stan ändå har 300.000 invånare.
Han berättade lite om stan och vad vi inte skulle missa.

Vi frågade vart vi skulle äta en publunch och han tipsade om The Brewery. Så fick det bli. Här ser det ut som att vi sitter helt själva men så var verkligen inte fallet.

Sen var det dags att checka in på Chifley Hotel.

Sen gick vi ut på stan och tittade i affärer. Då blir man ju törstig och då slinker en Carlton och en Fat Yak ner väldigt lätt.
Barbruttan kom efter stund och frågade om vi ville ha några nibblies. Klart vi ville ha. Gratis är ju gott.

Sen gick vi lite till.

Och lite till. Men nu började fötter, rygg och ett stycke träningsvärk göra sig påminda.

Vi gick därför tillbaka till hotellet och slappade lite grann och sen orkade vi faktiskt inte gå ut igen så vi åt en lyxmiddag på hotellets restaurang, C Grill. Lite olikt oss faktiskt men ibland ska man ju kosta på sig. Och det var det värt.

Utsikten från vårt hotellrum. Längst bort syns den inte så vackra delen av stan. Men den fokuserade inte vi på då det är mycket industrier och annat tråkigt.

Lördag

Vi var inga nattsuddare på fredagskvällen. Vi är ju väldigt sällan det.

Vi vaknade upp på lördagen hungriga som vargar. Det ingick inte frukost i priset så vi checkade ut och lämnade resväskan i bagagerummet och gick ut på stan.

Vi hittade en jättemysigt ställe på Crown Street att äta frukost på. Vi satt i solen och fick nästan värmeslag.

Efter lite shopping gick vi mot stranden. En väldigt fin och lång strand längs hela stan.

Vi gick någon kilometer längs stranden.

Och kom fram till en fin fyr.

Sedan gick vi ner mot hamnen med fiskebåtar.

Ibland har man bara så tur. När vi gick upp från stranden kom en sån där gratisbuss som går runt stan. Vi har en sån här i Sydney också. Den har vi dock aldrig åkt.

Vi sprang ett par meter och hann precis. Hur skönt som helst att åka runt hela stan med omnejd och bara ta in alla intryck.

Dags för lunch. Här ser lunchen lite fattig ut men oj vad gott det var. Vi kom inte ens på att ta kort på godsakerna.

Sen var det dags att ta tåget norrut igen. Mysigt det med. Så skönt att komma hem en lördag och fortfarande ha helg kvar att njuta av.

Vi avrundade kvällen med Offspring som är vår australiensiska favoritserie. Så fantastiskt charmig och rolig.

Söndag

Vi började morgonen med att kolla på sjunde avsnittet av Orange Is The New Black (tusen tack Marie för tipset). Mycket underhållande serie om en kvinna som hamnar i finkan.

Lunchen intogs i The Spot och sen var det meningen att vi skulle gå och se The Heat på bio.
Det hade dock blivit något fel på deras hemsida så filmen gick inte klockan 2.30 som det stod. Han i luckan erbjöd oss då att gå och se en annan film för nästan halva priset för att de hade strulat till det. Ja tack sa vi och gick och såg The Way Way Back istället för 49 kronor per skalle.
På tal om kronor så får man mer för pengarna om man åker till Australien nu jämfört med för ett år sen. Dollarkursen ligger nu på 5.99 jämfört med typ 6.80 för ett drygt år sen.
Kom hit och spendera! :)

Filmen var riktigt bra och vi ger den 4 av 5. Vi rekommenderar den verkligen. Feelgood liksom.

Holmisarna är tillbaka!

Veckan har varit bra.

Lite sol, lite regn men inte så kallt som det ska vara under vintern.
Vi menar, 24 grader kan man ju knappast kalla vintertemperatur.

Lill-Åsas vikariat går ut på fredag men nu låter det som att hon blir ledig torsdag och fredag och att sen vikariatet blir förlängt och att det sen förhoppningsvis övergår till en fast tjänst.

Lördag

Dagen veks åt hus- och lägenhetsvisningar.
Vi började i Newtown redan klockan 10.00 på morgonen. Vi var faktiskt redan där 9.30 och hann med en kaffe på ett mysigt kafé.

Trots att vi nu är mitt i vintern, fick vi väldiga vårkänslor i helgen.

Ok, huset vi hade höga förväntningar på ser ut så här från uteplatsen.

Dock var huset byggt för pygméer och inte några nordiska människor. Vi fick nästan cellskräck.
Det här är vardagsrummet och vi skulle inte ens få plats med vår soffa. Det var i ungefär samma storlek som vår klädkammare på Hägerstensåsen.

I köket/vardagsrummet är vi inte ens säkra på att vårt köksbord skulle få plats.

Vi har därför nu gett upp lite på Newtown, i alla fall townhouses, då de är alldeles för omoderna och små för priset.

Vi begav oss istället till Pyrmont som ligger alldeles bakom Darling Harbour. Nästan mitt i city med andra ord.

Vi hade nästan lite bråttom mellan alla visningar. Dessutom ringde Pontus mittemellan visningarna med kärleksproblem.
Här ger mamma råd i kärlek till sonen. Det hela slutade med att han nu gjort slut med sin flickvän. Han var helt enkelt inte lika kär i henne som hon var i honom. Sånt som händer och han känner sig väldigt lättad. Vi är dock lite ledsna i ögat för hennes skull men det blir nog bra.

Söndag

Vi har sett fram emot söndagen då vi var bjudna hem till familjen Holmström på drink och tilltugg.
Vi ville höra allt om sverigesemestern och alla deras intryck.

Lite förvånande blev det dessutom värsta presentutdelningen. Vi hade ju inte fyllt år eller någonting.

Dels skämde familjen Holmström bort oss och sen hade även Lill-Åsas mamma Karin skickat med presenter.
Himmelriket! Vilken eftermiddag. Så mysigt att få umgås med familjen och att få höra om alla deras svenska upplevelser.

Titta vad mycket fint vi fick!

Vi har haft ett problem i vår familj… Om man inte tvättar tandborstskaften och tandkrämstuben minst en gång i veckan så börjar det lukta blä.
Problemet är nu löst. Nu hänger vi upp dem i de här söta dinosaurerna. Lill-Åsas är grön och Åsas är rosa. Naturligtvis.

Vi har som vanligt haft en helt underbar helg och vi börjar hoppas på att nästa helg kan bli en långhelg. Det blir nog Wollongong till helgen.

Pappelinamattan och monsterspindeln

Fredag

Just nu är det vinterlov här i Australien. Det betyder att Iz är ledig från skolan och bor väl i stort sett halvtid hemma hos oss.
Igår när Lill-Åsa kom hem från jobbet och gick upp för trappan för att vika tvätt satt det en spindel stor som ett kattunge på väggen och undrade varför Lill-Åsa kom och störde. Lill-Åsa gick ner för att höra om en tuff brud som ju ändå är född i det här spindellandet kunde fösa ut den. Hon blev nästan hysterisk så så var inte fallet.
Hm, Lill-Åsa fick därför trampa runt en stund och vänta på att Åsa skulle komma hem från jobbet. Utrustad med insektssprej och en sopskyffel gick hon upp med bestämda steg. Helt klart den största spindel vi någonsin sett.
Den fick en rejäl dusch och gick då snällt upp på sopskyffeln så att Åsa kunde bära ut den på altanen.
I samma veva kom Pontus hem från jobbet och han tyckte att det mest humana var att döda den helt då han trodde att den skulle lida långsamt annars. Så den fick en rejäl dusch men verkar dock tämligen oberörd av detta. Lill-Åsa som ju är en djurvän av stora mått, mår fortfarande dåligt av detta.
I eftermiddag gick vi upp för att titta på liket i terapeutiskt men den finns inte kvar på den plats där Åsa lämnade den igår så vi tror att den ruskat av sig och lever lycklig någon annanstans.

Medan vi väntade på att vår indiska mat skulle levereras, satt vi och tittade på fotobildspelet på TVn och samlade tankarna efter arbetsveckan och monsterspindeln.
Det blev en tidig kväll och när vi vaknade i morse hade vi sovit 10-11 timmar. Underbart.

Lördag

Klockan 11.00 hade vi bokat tid med Michael, vår skattegubbe. Han erbjuder hembesök vilket ju är vansinnigt smidigt. Efter genomgång av våra papper tackade han för sig och om ca en vecka får vi besked om hur mycket vi får tillbaka. I det här landet kan man inte bli skyldig om man inte har gjort något speciellt som t ex köpt aktier eller liknande. Väldigt skönt att veta.

Om några månader är det dags för oss att ansöka om permanent uppehållstillstånd. Som en del i det måste vi göra om det engelskatest som vi gjorde för tre år sen. Trist och dyrt. Pontus måste också göra testet den här gången då han kommer ha hunnit fylla 18.
Skit att han inte fyller i december!
För att registrera sig för testet måste man bifoga passfoton och de har vi fixat idag. Vi ser lite muppiga ut alla tre men vad spelar det för roll.

Vi tog sen bussen till Bondi Beach och åt lite lunch och sen gick vi till Nordic Fusion för att kolla läget då vi inte varit där förut. Där jobbade en svensk tjej som åker tillbaka till Sverige efter 6 år i Sydney.

Vi hittade Djungelvrål, dipp och bea på påse. När vi i stort sett var klara där, såg Lill-Åsa att de sålde Pappelinamattor. Svindyrt ($218), men vi blev kära och slog till.

Det är kändistätt i Bondi Beach. För några veckor sen såg vi när Ronan Keating blev tatuerad. Idag såg vi när veterinären i TV serien Bondi Vet åt lunch. Han är även med i vårt favoritfredagsprogram, The Livingroom.

Vi stannade i Bondi Junction för lite shopping på Kmart på vägen hem.
Vi har mest haft gäster på sommarn förut och då behövs ju inget täcke till gästrummet. Men Iz har nog inte sovit så bra under bara en filt i vinterkylan då det tydligen inte är så populärt att dela täcke i Pontus säng.
Dessutom kanske vi får finbesök i augusti och då är det också bra att ha ett täcke redo.
Vi hittade även två billiga tavlor som vi nu satt upp på väggen uppe i vårt spindelrum.

Så här blev mattan på golvet i köket. Vi är mycket nöjda. Skönt att stå på nu i vinter nu när det är så jävla golvkallt.

Mögel och mys

Nu skiner solen igen och har gjort det i en vecka. Spåren efter regnet finns dock kvar i form av mögel. Det växer i både väggar och tak. Man kan faktiskt säga att det är lika jävla illa som när de påbörjade projektet förra året.
Den här blöta mattan och mögliga mattan vill de få till att det inte har att göra med läckor utan på grund av dålig ventilation i lägenheten.

Dålig ventilation kan vi nog hålla med om då det ser ut så här på rutorna när vi vaknar när det är kallt ute. Eller när det är väldigt varmt.
Vi orkar inte riktigt bry oss längre. Vi tackar högre makter för att vi inte äger lägenheten utan att vi bara är hyresgäster. Vi väntar på besked i början av denna vecka om ägaren går med på en kraftig hyressänkning. Känns som ett måste om vi ska orka med det här en gång till.

I veckan har Lill-Åsa njutit av lunchen i parken i vanlig ordning. Nu är det ju bara tre veckor kvar.
I fredags kallade chefen in henne på rummet för att diskutera framtiden. Lill-Åsa har nämnt att hon gärna skulle vilja stanna kvar. De vill de också tydligen. Lill-Åsa ska nu söka en tjänst som Education Officer. Vet inte vad det kan tänkas bli på svenska men typ Utbildningstjänsteman. Kanske.
Tjänsten ska utlysas den 22 juli och för att det ska bli möjligt att Lill-Åsa ska kunna vara kvar under tiden så ska de förlänga den tillfälliga tjänsten en tid.
Nu håller vi tummarna…

Fredag

I fredags blev det en drink efter jobbet på The Arthouse. Nu är det inte helt mörkt när man går från jobbet längre

Pontus flickvän bor i Katoomba i Blue Mountains vilket är typ 2 timmars tågresa härifrån.
På helgerna kommer hon därför till Sydney för att umgås med Pontus och kompisarna. Eftersom det dessutom är skollov är hon här lite extra mycket just nu.

Det är andra helgen hon sover här och dessutom några dagar i veckan. Hon är väldigt behaglig att ha här hemma. Hon fixar och donar, tömmer diskmaskinen och frågar alltid om hon kan hjälpa till med någonting.

Lördag

När möglet och de blöta mattorna nu är tillbaka börjar vi som familj prata om hur vi ska göra framöver.
Åsa som får dra det största lasset som projektledare känner att det börja räcka nu.
Vi pratade därför med Pontus om olika alternativ. Han var inte ett dugg intresserad av att flytta. Med oss. När då tog vi upp alternativet om han istället kan flytta till något eget.
Lill-Åsa fick nämligen en snilleidé. Att vi två flyttar till ett mindre boende med bara två sovrum och Pontus flyttar till en egen liten studio och att vi hjälper till med en liten del av hyran i början.
Pontus blev eld och lågor. Och blev helt plötsligt väldigt intresserad av att flytta. Det skulle bli samma pengar så det är bara Åsas mammahjärta som blir lidande. Samtidigt är vi ju båda stolta över att vi har uppfostrat en självständig person som tycker att en flytt skulle vara nyttigt för honom.
Ingenting kommer dock hända under de närmaste månaderna och dessutom åker ju Pontus till Los Angeles om drygt 2 veckor för att träffa sin pappafamilj.

I våra framtidsplaner ingår kanske Newtown. Vi är lite sugna på ett townhouse den här gången. Vi kommer ju inte få samma utsikt och närheten till stranden. Men det är ju bortkastat på oss som aldrig är där. Istället får vi då ett eget hus och kanske en liten tomt på baksidan. Newtown är som Södermalm med massor av caféer, restauranger, barer, marknader och mysiga affärer.

Newtown är också känt för att var väldigt homovänligt och det borde ju passa oss. Vi är ju lite homo, liksom.

I lördags åkte vi därför till Newtown för att reka lite. Vi åt lunch på The Courthouse

En annan positiv sak med Newtown är att det finns möjlighet att åka både tåg och buss dit.

Ungdomarna kom hem redan vid 21.00 igår kväll. När Iz såg att vi kollade på Graham Norton Show slog hon sig ner i soffan med oss medan Pontus rynkade på näsan och gick in på sitt rum.
Hon är inte blyg och känner sig väldigt hemma. Det är skönt.

Söndag

Idag fick det bli en sväng till stan, Paddy’s Market och Chinatown.

Lite shopping blev det och jäklar vad tiden gick fort. När vi kollade på klockan var den redan 14.30

Det blev en sen lunch i Chinatown. Marie och Magnus, samma ställe som ni åt på när ni var här.
Lill-Åsa ville prova något nytt. Hon beställde in något utan att vet vad det var. Det var inte så där jättegott och när vi googlade på det visade det sig vara risgröt med kyckling. Hon väljer nog någonting annat nästa gång.

Åsa var nöjd med sin chicken laksa.

På vägen till bussen passerade vi Harry’s. Nästa gång när vi inte är så mätta ska vi nog köpa en korv här. Det luktade nästan svensk varmkorv när man gick förbi.

Nu är ungdomarna på väg hem och det blir nachos och burritos ikväll. Första gången hon äter middag med oss. Trevligt!