Sverigeresan – del 1

Onsdag veckan före jul

Det är ju en ganska lång flygning till andra sidan jordklotet så vi kostade på oss och köpte rattmuffar runt halsen. Mycket väl investerade pengar då man sov mycket bättre!

Efter ca 10 timmar landade vi i ett kallt Peking. –8 grader när vi landade och flygplatsen är inte känd för att vara direkt varm.

Det fick bli en kaffe att värma sig med.
Efter den koppen blev det en kaffe till med lite frukost inne på det enda varma stället på flygplatsen, Pizza Hut.
Där spelade de en kinesisk cover på Wham’s Last Christmas. På repeat. Efter 24 gånger i rad höll vi på att bli lite smått tokiga och frös hellre ihjäl än att sitta kvar.

Vi hade dryga 8 timmar att slå ihjäl så vi hann prova lite olika ställen. Här är en kall öl på en kall bar.

Lite fint på Pekings flygplats.

Vi landade sen till slut på Arlanda och blev kungligt mottagna av mamma/sväris Karin och pappa/sväris Kjell.

De hade varit gulliga och tagit med jackor och handskar så att vi slapp frysa ihjäl.

Vi tog inga foton den första kvällen så vi har snott några från Karins blogg. Tack för det.

Vi hade bytt hus med en familj i Täby och första kvällen hade vi familj över på hämtpizza. Mycket enkelt och praktiskt. Vi gjorde ingenting. Vi hämtade inte ens hem pizzan.

Åsa med pappa och fru.

Fredag före jul

Lill-Åsa är smått beroende av knäckebröd. Speciellt Havreknäcke.
Vi klämde ett antal paket under resan.
Första frukosten fick Lill-Åsa avnjuta med mamma, pappa och storasyster Gun. Åsa fick skjuts till Näsbyparks centrum för att äta frukost med hennes kompis Madde. Kärt återseende men jobbigt att säga hejdå.

Små Bambisar fanns på tomten.

En sväng till banken i Västertorp fick det bli. Vi blev så bortskämda under hela resan och hade privatchaufförer vart vi än skulle.
Västertorp var sig väldigt likt. Ny tjej på banken var det dock.

Vi har haft enormt tur med vädret hela resan. 26 grader och sol.
Närå, men kallt och sol. Vi är så glada att vi slapp +6 och grått väder.

På fredagskvällen tog vi tunnelbanan in till stan. Bara det en upplevelse eftersom det var så längesen.

Lill-Åsa gick Gambrinus för att träffa fd arbetskamraterna.

Medan Åsa gick till Nosh & Chow samt Pontus Pocket för att umgås med sina fd arbetskamrater.

Två lyckade kvällar.

Hem tog vi tunnelbanan till Mörby Centrum där vi blev upphämtade med bil vid 22.00-tiden. Som sagt, bortskämda.

Allting förvinner, men kärleken består

Vi tänkte dela upp bloggandet om vår Sverigeresa i två delar.
Den första delen kommer senare i veckan.
Idag tänker vi bara skicka upp en liten snabb blogg om hemkomsten.

Vi landade igår kväll på utsatt tid kl 20.30, så långt allting gott.
Ivriga som få stod vi vid bagagebandet och längtade hem för att se om våra katter fanns kvar trots att våra tillfälliga hus- och kattpassare inte läst våra instruktioner om att inte släppa ut dem förrän katterna bekantat sig med dem.

Katterna försvann i stort sett redan första dagen och har bara setts till ett par gånger. Vi är ju lite curlingkattägare och har tänkt mycket på dem under hela vår resa.

Första väskan kom ganska fort men den andra dök aldrig upp.
15 väskor visade sig vara kvar i Kina och kom aldrig med planet för att det inte fanns plats. Inte fanns plats??!!
Så nu sitter vi här hemma och väntar på en resväska full med godis och presenter. Och en massa servetter. Det finns fina servetter i Svedala.

Taxin kunde inte köra fort nog enligt oss och när vi gled upp mot huset hade vi lite lätt puls. Skulle våra pälsklingar vara kvar?
Ingen katt syntes till varken ute eller inne…

Vi ropade och ropade och det tog bara ett par minuter innan vi hörde deras gulliga jamande. Båda två kom springandes från framsidan på staketet.
Där har de aldrig varit förut, speciellt inte Morris som aldrig förr har lämnat tomten.
Sen blev det kärlekskalas hela kvällen. Eller kanske vi ska säga natten. De följde oss som små hundar och de jamade konstant så fort de inte såg oss. Var vi på övervåningen så var de där, gick vi ner som kom de springande nerför trappen.

När vi skulle byta sängkläder då la sig Maverick på örngottet.

Vi var väldigt pigga då vi hade lyckats sova en hel del på flyget. Eller vi kanske snarare ska säga att vi inte lyckades hålla oss vakna på sista sträckan.

Klockan 01.00 var vi fortfarande klarvakna och gosade med en varsin katt.

Klockan 02.30 kom vi äntligen i säng. Klart att killarna skulle få ligga med oss i sängen. De får de aldrig i vanliga fall då sömnen blir sämre men igår gjorde vi självklart ett undantag.

De jamade sen hela natten! Som vi aldrig hört dem förut. Nya ljud kom ur deras små strupar. De lät som att Morris ropade Help, help!

Vi googlade vid 04.00 på varför katter jamar på nätterna och det stod att de gör det om de känner sig otrygga. Men gäller det kanske bara innekatter, jamade våra katter för att de ville ut?

Vi 06.00 orkade vi inte höra deras intensiva jamande längre så vi öppnade dörren till baksidan. Vi trodde att de kanske saknade sina Bondi-polare som de skaffat medan vi var borta. Vem vet, de kanske har skaffat sig en varsin brutta också.
Trots att de fick vara ute kom de upp ett par gånger till och ylade. Sen var de borta igen.

Åsa vaknade och kollade på mobilen och studsade upp och puttade på Lill-Åsa. “Klockan är 13.30!!”. Lill-Åsa var så borta så hon fattade inte om det var på natten eller på eftermiddagen. Eller i vilket land.

Vi slängde oss upp ur sängen och gick omkring som yra höns och insåg att katterna återigen hade dragit. Vi tror nu verkligen att de har skaffat sig en varsin brud. Vi hoppas nu att de kommer tillbaka när mörkret lägger sig och att de håller ihop när de är ute på äventyr.
Bros before hoes, liksom :)

Efter frukost i trädgården delade vi på oss. Lill-Åsa gick till Bondi Junction och handlade (hon var bla till djuraffären och köpte Feliway som är skitdyrt men ska göra katter trygga och harmoniska) medan Åsa stannade hemma och klippte gräsmattan och ringde lite samtal.

Nu sitter vi med ett glas vitt på baksidan och det är 25 grader och klockan är 18.30.
Vi är otroligt nöjda med vår resa och det har varit fantastiskt att träffa alla. Schemat har varit späckat på sociala aktiviteter och nu ska vi vara hemma i lugnet, njuta av varandra och smälta alla intryck.

Håll utkik, nästa blogg om Sverigeresan kommer kanske redan imorgon.

Missarna önskar er en God Jul

Det här blir vår sista blogg innan Sverige-resan.

Vi ska också nämna att vi inte har bloggat den senaste tiden pga av att vi inte har haft internet hemma sen den 2 december då det helt plötsligt försvann. Åsa har nog tillbringat 10 timmar i telefon med Telstra (motsvarande Telia) och fortfarande har vi inte fått något internet. De satte själva upp en deadline som var den 9 december men när den teknikern inte lyckades lösa problemet fick vi veta att nästa tillgängliga tid är den 19 december (och då är vi inte ens i Sydney). Helt oacceptabelt. Att vi ni trots allt kan blogga beror på att en kille i kundtjänst, som kunde tänka utanför boxen, gav Åsa 10 extra GB data till mobilen som vi nu använder som hotspot här hemma.

På onsdag kväll åker vi! Flyget lyfter 21.00. 11 timmar senare landar vi på Beijings flygplats där vi ska försöka fördriva 8 timmar. Efter det är det bara 7 timmar på sista sträckan innan vi landar på Arlanda kl 16.30 på torsdag.

Killarna har klätt sig lite julfina för er skull och önskar er en God Jul.
De ska få umgås med en svensk familj från Täby med tre knoddar över jul. De kommer nog mest gömma sig under granen.

Vi får se om vi hinner blogga när vi är i Sverige. Som det ser ut nu så finns det en lucka för det tisdagen den 23 december mellan 17.53 och 17.58 :)

Om vi inte hinner blogga så vill vi redan passa på önska er en riktigt God Jul.

Vi ses snart!!

Dyra presentkort

Måndag till fredag

Det här utsikten när vi gör våra dagliga övningar under Annas ledning via Youtube. Vi har nu tränat i 8 veckor.
Förutom idag för vi hade gäster igår och de tvingade oss att dricka en massa rödvin :)

Vi åker ju som bekant till Sverige snart. Närmare bestämt om 17 dagar. Vi vill hinna med lite jul här hemma också innan vi åker. Dessutom ville ha lite juligt igår när gästerna kom så nu är huset fullständigt dekorerat.
Ja vi vet, Marie.

Vår krans pryder nu vår turkosa dörr.
Nästa år får den sitta på en annan dörr. Kanske en röd. Eller en blå. Kanske en tätare dörr också.

Lördag

Vi har knappt ätit på någon restaurang längs Bondi Road så igår provade vi att äta på Stuffed Beaver. Mycket gott!

Vid 18-tiden kom Oskar, Danielle och Nicco över. Vi började med drinkar och tilltugg på bakgården.

Sen blev det BBQ medan mörkret la sig.

Vi fick dessa papperspåslyktor av Anna och Micke när vi flyttade in i huset.
De lyste fint för oss hela kvällen och alla kände sig välkomna.

Söndag

Åsa blev tidigare i veckan uppringd av en representant från Wyndham Hotel Group.
Ville vi komma och lyssna på information om deras timeshare och få 100 dollar i presentkort på ett varuhus?

Ja varför inte. Vi kunde offra 90 minuter för 100 dollar.
Det blev lite dyrare än så…

Nu har vi köpt in oss i denna stora grupp av delägare. Vi äger alltså inget speciellt hus utan rättigheten att kostnadsfritt boka boenden över världen. Man får ett antal poäng varje år som fungerar som betalning. Vi är ju lite wild & crazy som ni vet och vi älskar ju att resa och det här känns som en grej för oss.
Vi köpte ju huset på Koh Lanta lika spontant och det gick ju väldigt bra.

Husvisningar och 3 veckor kvar till Sverige

Lill-Åsa bloggar

Lördag

I vanlig ordning blev det frukost i trädgården. Det är så mycket fruktkött i apelsinjuicen så att det nästan är som att äta en fruktsallad.

Efter frukost tog vi bussen mot stan och Darlinghurst. Vi hade en massa husvisningar planerade. De är ju så förbannat roligt att gå på och dessutom är det ju gratis nöje.

Efter den första visningen, som inte gjorde några större intryck på oss, hade vi tid för en kaffe innan vi gick vidare för husvisning nummer två.

Det huset hade inte kunnat haft ett bättre läge. Underbart lugn gata en stenkast från stan.

Vi trodde att den skulle vara skitful för den var ganska billig. Den visade sig vara jättefin. Ett minus var konstverket på väggen, men där skulle man kunna hänga något fint tygstycke över. Åsa tyckte till och med att det var ganska fint. Det man inte ser på bilden är att det är öppet tak där konstverket och det lite fula golvet är.

Utsikten från altanen. Huset hade tre våningar. Högst upp skulle vi ha använt som gästrum, på andra våningen var det ett sovrum och ett stort badrum och en altan och längst ner kök och vardagsrum.

Sedan gick vi i rask takt mot Paddington och husvisning nummer 3.

Huset låg på en tyst gata jättenära Oxford Street.

Det var också jättefint hus. Nedervåningen var perfekt. Tyvärr var sovrummen på övervåningen väderlösa. Små, utan dörr och inte en endast garderob.

Det blev en till visning också, men den imponerande inte på oss. Det bästa med alla visningar var att vi tyckte båda två att de två billigast var de två finaste. Det här kommer bli skitbra efter årsskiftet.

Efter allt spring mellan alla visningar var vi varma, hungriga och törstiga.

Det blev kall öl och mjuka tacos med pulled pork.

Sedan åkte vi hem och klippte gräset och satte upp lite mysig belysning.

Söndag

Anna ordnar varje år en liten glöggtillställning i parken. Himla mysig tradition. Söndagen var väldigt varm och vi kröp längst husen för att söka skugga på vägen till parken.

På glöggtillställningen var det mycket trevliga människor och hel del nya ansikten. På vägen hem hade vi tur och fick skjuts av Lotta, som visade bo granne med oss i stort sett. Det var en himla tur för min telefon hade glidit ur fickan och blev kvar i hennes bil och det blev ingen lång promenad för att få tillbaka den.

På jobbet går det fortfarande bra. Ingen har fått sparken på ett par månader och det känns ju skönt. Årets sista examination som jag var med att koordinera i Melbourne är också avklarad. Nästa år har vi 21 examinationer och årets först inträffar under en långhelg i januari i Melbourne. Den åkte jag också på. Kändes ju lite tråkigt att jobba på en lördag när man annars skulle vara ledig lördag, söndag och måndag. Det löste sig dock hur bra som helst. Jag tar med mig frun och gör en långhelg av det. Om man bor i Bondi är det jättelätt att få kattvakt. 24 åriga Amanda på min avdelning började nästan gråta av lycka när jag frågade henne om hon kunde tänka sig bo här då. Vår favoritkattvakt Alice kunde tyvärr inte då hon är den största sportfantast som finns så hon kommer också vara i Melbourne då. Melbourne Cup är tydligen året händelse enligt henne.

För Åsa går det jättebra på nya jobbet. Hon hade något möte ikväll så hon blir lite sen. Men snart ska hon blogga om det nya braiga jobbet. Nu ringde hon just och sa att hon skulle gå förbi och köpa sushi. Verkligen skönt för jag är så trött på att laga mat. Jag har ingen fantasi heller så det blir kyckling, ris och grönsaker eller spagetti och köttfärssås, måndag till fredag. Det blir ju väldigt bra matlådor men väldigt enformigt. Tips på vardagsmat emottages gladeligen.

Om exakt tre veckor vid den här tiden sitter vi på flygplatsen och ska gå ombord på planet om en timme. Vårt Sverigeschema är nu maxat och vi har luncher och middagar planerat i stort sett varje dag.

November– Den vackrast månaden. I Sydney.

Nu blommar det verkligen överallt. Man blir helt överväldigad av alla färger. Tänk så precis tvärtom allt är på andra sidan jorden. Däremot är ju inte maj månad den mest spännande månaden här nere.

I söndags tog vi tåget till Central och gick mot China Town för att för första gången prova på dumplings. Här sitter Åsa förväntansfull och väntar.

Vi beställde in två stycken halvportioner för vi visste ju inte om vi skulle tycka om det. Det var mycket gott och det kommer vi prova snart igen. Man doppade dem i vinäger, soja och chili. Mums. De ångkokta dumplingarna var dock väldigt hala och flög liksom över hela bordet innan man lyckades få in den i munnen. De stekta var lite lättare att äta och dessutom godare. Bilden kanske inte ser så fin ut, men så blir det när man får jaga de hala små jävlarna runt bordet…

Det finns en liten lucka i China Town som säljer Cream Puffs (en typ av pannkaksboll med varm vaniljkräm i. Det har alltid varit så lång kö dit så vi har inte orkat. Men i söndags trotsade Åsa kön. Det var det värt. Så väldigt goda var de, även om jag brände mig på den varma vaniljkrämen fortsatte jag tills jag brände mig igen. Det gick liksom inte att vänta på att den skulle svalna.

Efter en massa shopping på Paddy's Market tyckte vi vi var värda en kall dryck i den varma solen.

Nu ligger Morris alltid hos mig på kvällarna. Morris ligger gärna hos Åsa, men då får hon först gå och hämta honom i köket.

Nu är det bara 28 dagar kvar till Sverige. Snälla vädergudarna, ge oss 6 minus grader och en massa snö. Hur coolt skulle inte det vara…

Idag fyller Axel 20 år. Hipp Hipp Hurra! Det bästa med att ha en blogg är att man kan gå tillbaka och se vad man gjorde förr i tiden. För 5 år sedan var vi Södertälje och firade Axels 15-årsdag.

Och för 6 år sedan var vi också i Södertälje och firade Axel. Då på hans 14-årsdag.

För 7 år sedan. Axel fyllde 13 år. Jäklars så länge vi har bloggat nu…