Våra katter löser hår något helt otroligt just nu. Det är vinterpälsen som ska väck.
Så här ser våra sängkläder ut för tillfället. Kanske man ska raka katterna innan flytten. Såna där nakenkatter är ju jättedyra :)
I måndags var Åsa ledig från jobbet och laddade inför operationen. Dessutom var hon förkyld så det kändes extra bra att vara hemma.
När hon satt där framför Netflix knackade det på dörren. Först tänkte hon inte öppna eftersom det alltid är folk som vill ha pengar till något välgörande ändamål. Hon öppnade trots allt och där stod hennes lillayster!
Hon hade bryggt en mirakelkur för förkylningen samma morgon och hade dessutom med sig ett paket. Snacka om överraskning!
I paketet fanns allt man behöver för en sjukhusvistelse.
Jaha så var då dagen inne! En dag Åsa har längtat efter (hur konstigt det nu kan låta) sen i februari.
Hon tog en uber till sjukhuset i Randwick och var där klockan 7.30.
Hon blev behandlad som att hon var den enda patienten på hela sjukhuset och fick full service.
Vips så satt hon där med patientband runt handled och fotled samt iklädd vita rocken.
Väntrummet var fullt av såna här fula men otroligt sköna fåtöljer. Hon hann dock inte sitta där länge förrän sköterskan kom och sa att nu var det dags.
Hon fick gå till operationssalarna och hoppa upp på sjukhussängen och blev sen rullad bort till ett rum utanför själva operationssalen. Där fick hon lugnade medel i dropp.
Sen var det dags och sängen rullades in i själva operationssalen. Hon fick hoppa (nåja) över till operationsbritsen som är förvånansvärt smal. Hela salen var full av människor och hon hann tänka att "tänk att alla dessa människor är här för min skull". Sen minns hon inget mer innan hon vaknade upp på uppvaket. Med smärta. Det tog ett tag för dem att få den under kontroll vilket innebar att hon fick bli kvar på uppvaket längre än vad som var planerat. När smärtan var under kontroll blev hon rullad till avdelningen och hon fick äntligen chansen att ringa frun som vid det här laget hade hunnit bli lite orolig.
Lill-Åsa gick på lunch klockan 13.00 som vanligt. Fortfarande ingen fru som hade ringt.
Strax innan 15.00 fick Lill-Åsa telefonsamtalet hon hade väntat på. Hon tyckte nog att frun lät lite groggy. Och hes.
Lill-Åsa åkte från jobbet direkt till sjukhuset och mötte en trött men nöjd fru.
Lill-Åsa åkte hem och matade katterna medan Åsa sov som en stock hela natten ända tills Maverick och Lill-Åsa steg upp.
Maverick har en liten rutin att alltid hoppa upp i vår säng på morgonen.
Redan på onsdag morgon fick Åsa veta att det fanns chans att få åka hem redan samma dag.
När man ligger till sängs så länge får man såna här vita smalbensmasserande saker på sig. Det känns ungefär som blodtrycksmanchetter fast på vaderna. Allt för att förhindra blodproppar.
Första natten hade Åsa ett tvåsal för sig själv. Enormt lyxigt.
Hon fick runt frukosttid veta att hon måste kunna tömma blåsan helt två gånger och dessutom kunna fisa innan hon fick lämna sjukhuset.
Alla som känner Åsa vet ju hur duktig hon är på att fisa så hon såg inte det som någon större utmaning.
När de tog bort katetern skulle hon alltså upp och stå på skakiga ben för att få duscha.
Yrsel är bara förnamnet men duschen kändes himmelsk för att inte tala om tandborstningen.
Sen kom syster Anna på besök och hade med sig vackra blommor och annat gott. Vi fick en trevlig pratstund innan det var dags för Anna att svischa vidare.
Sen kändes det som att det var dags för ett nytt besök på toan. Denna gång för att kissa.
Sköterskan hade placerat en måttkopp i toastolen för att se hur mycket som kom ut och därefter skulle hon med ultraljud kolla att blåsan var helt tom.
Det var nu Åsa gjorde sitt personbästa. 900 ml urin! Hon blev lite grann av en kändis på Macquarie Ward och sköterskan var till och med tvungen att ropa till sig en annan sköterska för att dela med sig av upplevelsen :)
Åsa fick rumssällskap på eftermiddagen. En kvinna född 1978 som just hade opererat bort båda brösten då hon hade bröstcancer. Hon grät tröstlöst och Åsa kände en våg av tacksamhet skölja över henne. Stackars kvinna!
Det blev dock för mycket att lyssna på så Åsa fegade ur och satte på Spotify i lurarna. Då kom fisen… En stor och antaligen högljudd.
Åsa ville förklara för rumsgrannen och hennes besök att detta var något bra och nödvändigt men hon lät bli.
När Lill-Åsa jobbat klart kom hon för att hämta hem lilla frun.
Här går hon genom sjukhusområdet.
Vi gick till receptionen och skrev ut Åsa. Hela besöket gick på 0 kronor.
När vi kom hem välkomnade Jack Åsa genom att visa rumpan genom takfönstret.
Det här var de vackra blommorna som Anna hade med sig till sjukhuset.
Dagen efter vaknade vi upp till väldigt tråkiga nyheter.
De sex husen på Secret Garden ska få egen el framöver. Elstolpar, transformator och allt annat som hör till. Det kommer att leda till att vi får billigare el och slipper vara beroende av att Thomas ska betala räkningen som hittills inte alltid har fungerat så bra och resulterat i att elen har stängts av. Så kan man ju inte ha det om man har gäster boendes där.
Så långt är allting bra men det som chockade oss i torsdags morse var priset! Inom en vecka måste vi betala 30.000 SEK.
Ett rejält hack i vår budget inför den kommande flytten. Faktiskt pengar vi inte alls har. Vi tillät oss att klaga och svära i ca 15 minuter innan vi kom fram till Plan C.
Man kan nu sammanfatta situationen så här:
- Vi har inget färdigt hus.
- Vi har inget jobb.
- Vi har inga pengar.
- Vi flyttar till Koh Lanta om 46 dagar
Det löser sig nog…
Det visar sig att en hysterektomi via lapaskopi är en helt annan historia än om man gör den med bikinisnitt. Återhämtningstiden är två veckor istället för sex veckor.
Åsa klarar sig på en mix av Paracetamol och Ibuprofen och har sluppit att ta de morfintabletter hon fick utskrivna. Men hallå! Kanske vi ska sälja dem och få in lite extra deg :)
När de gör en laparaskopi fyller de magen med gas för att få mer plats och denna gas är den jobbigaste biverkningen efter operationen.
Här är Lill-Åsa ute och promenerar sin fru för att få ut lite luft. Det ska tydligen vara det bästa sättet.
Morris mår bättre nu men går fortfarande på antibiotika och är lite slöare än vanligt.
Lunch på uteplatsen.
Killarna.
Maverick är helt återställd och känns mycket lugnare. Att ligga så här och sträcka ut sig utomhus var ingenting han gjorde tidigare.
Lill-Åsa har ju jobbat många år inom äldrevården. Nu kommer de kunskaperna till användning.
Nu blommar jasminen. Och mycket annat också.
Jakarandan utanför Karins gamla lya har just börjat blomma.
På tal om Karin så knackade det på dörren i fredags och en man visade upp ett blomsterarrangemang i fönstret.
Dessa skönheter var från Karin, Gun och Kjell! Tusen tack igen!
I helgen har vi tagit hand om grannkatterna. Tala inte om det här för Morris och Maverick men vi har alltså matat deras värsta fiender, Jack och Smith.
Mannen i grannhuset är bortrest i helgen och vi skulle ju ändå bara vara hemma. Vi går dit via baksidan och så här ser det ut där.
Här är ärkefienden Jack. Hur snäll och gullig som helst men en riktig retstick enligt killarna.
Smith är lite mer avvaktande och fräser mest så han fick sin matskål under sängen.
I morse blev det frukost ute.
Sen en liten sväng för att handla lite mat.
I Edgecliff såg vi en man med en tröja som det stod Helsingborg och Höganäs på. Vi gissar att han är från Sverige. Det är mannen som har nummer 15 på ryggen.
Den här våren har varit väldigt blåsig och lite svalare än vanligt. Men det kanske vi säger varje år.
Som sagt så blommar det lite överallt nu.
På Coles hittade vi en nyhet. Den var precis så god som den låter.
Vi inser ju att vi snart flyttar till en plats där urvalet av livsmedel är otroligt begränsat så vi passar nu på att prova allting som ser lite nytt och spännande ut.
