Hemresa och Nisse-Pisse

Vår sista kväll på Lanta för den här gången tillbringades hemma hos Stefan, Pond och Oliver på Djungelstigen B2.

De bor i sitt hus på heltid och hyr alltså inte ut det och det märks att det är ett riktigt hem man stiger in i när man kommer hem till dem.

Mycket smakfullt!

Först fick vi en drink på deras uteplats.

Pond hade lagat en väldigt god green curry och chicken cashew nut. Våra två favoriter.
När magen stod i fyra hörn plockade de fram sticky rice med mango till efterrätt.

Vi har mycket att prata om med dessa två.

Sista frukosten för den här gången. Det blev inomhus då allt var blött utomhus.

Efter packning blev det en tidig lunch på Easy Bar.

Vägen upp från Easy Bar med “våra” berg i bakgrunden.

Vi lämnade mopparna utanför Apple Travel och gick upp mot huset.

Huset närmast till vänster är Apple och Stuarts nybyggda hus.
Kvinnan på vägen heter Åsa.

Den 11 oktober flyttar våra gäster in som ska bo i vårt hus ända fram till i mitten av mars. Vi hoppas att de ska trivas.

Klockan 13.00 lämnade vi Lanta och åkte mot Krabi för vidare färd mot Kuala Lumpur.

Vi hade några timmar att slå ihjäl där innan vårt nästa flyg så vi satt och hade trevligt på denna bar.

Där hade de öl och vin.

Flygresan till Sydney var faktiskt inte så behaglig som man kan önska. Dålig service, trånga säten och toaletterna alldeles bakom oss som vrålade varje gång någon spolade.
AirAsia har billiga biljetter men vi börjar funderar på om det inte är värt att lägga till lite för att få skärmar, bra service och mer benutrymme. I alla fall när det gäller långflygningarna. De funkar alldeles utmärkt inom Asien.

När vi kom hem var vi så där lite snurriga som man är när man rest länge utan att ha sovit så bra.
Vi packade upp och efter det hade Åsa en telefonintervju med Singapore. Sen ropade sängen på oss. Vi sov som klubbade och vaknade av alarmet utan att veta vart vi var.
Då är det jobbigt att ta sig ur sängen men vi lyckades.

Vi fixade mat i pyjamas.

Vi åt i pyjamas och några minuter senare sov vi i pyjamas.

Först gosade vi förstås lite med katterna.

På tal om katterna så stank hela huset av kattpiss när vi kom hem.

Vi sprang till lådorna men de var så rena så.
Ett dygn senare har vi nu förklaringen. Förklaringen heter Morris aka Nisse-Pisse.
Han började tydligen det hela innan vi kom hem med att småkissa lite på golvet, väggen och över hela Alice nya dyra ryggsäck

Igår kväll när vi satt och tittade på TV lyfte han på svansen och sprejade ner hela schäslongen.
Vi har nu googlat och det är ganska uppenbart att han har samma nervösa beteende som brorsan. Han blir livrädd av grannkatten Jack. Maverick sitter numera och skäller ut Jack från insidan medan Morris reser ragg och går och gömmer sig.
Morris reaktion blir då att han vill markera sitt revir här hemma med att kissa där han inte ska.

Vi tycker inte alls att det är roligt.

Idag skulle vi ta honom till veterinären för att få råd vad vi ska göra och höra om även Morris ska äta samma ångestdämpade medicin som Maverick gör. Den ska nämligen vara bra för just det här beteendet.

Åsa gick tidigare från jobbet och tillsammans skulle vi få in Morris i vår transportbur. Helt jävla stört omöjligt. Han är stark som en tiger. Han till och med fräste åt oss. Stackars lilla livrädda katt. Åsa ringde veterinären och berättade som det var och han ska nu istället komma på hembesök imorgon kväll till pissestugan. Så skönt!

Idag har Lill-Åsa skickat in sin formella uppsägning om att hennes sista arbetsdag är den 7 december. Milstolpe.

Åsa hade igår en intervju hos en rekryterare som kanske har ett företag på lut som kan vara intresserade.
Nu finns det faktiskt flera intressanta jobb på gång så det känns otroligt bra. USA, UK, Singapore och Australien.

Åsa har funderat mycket fram och tillbaka om när det är rätt tid att berätta om framtidsplanerna för sin chef.
Kanske ska man vänta tills det är en månad (uppsägningstiden) kvar men då känns det som hon ljuger varje dag fram tills dess.
Hon har därför bestämt sig för att berätta för chefen imorgon. Detta är utan tvekan den gång då det har känt jobbigast för Åsa att säga upp sig. Hon trivs på jobbet och älskar sin chef som hon dessutom gillar som person. Det blir nog en jobbig dag imorgon men det går snart över och då kan hon gå på sjukskrivningen och veta att det är gjort.