Allting förvinner, men kärleken består

Vi tänkte dela upp bloggandet om vår Sverigeresa i två delar.
Den första delen kommer senare i veckan.
Idag tänker vi bara skicka upp en liten snabb blogg om hemkomsten.

Vi landade igår kväll på utsatt tid kl 20.30, så långt allting gott.
Ivriga som få stod vi vid bagagebandet och längtade hem för att se om våra katter fanns kvar trots att våra tillfälliga hus- och kattpassare inte läst våra instruktioner om att inte släppa ut dem förrän katterna bekantat sig med dem.

Katterna försvann i stort sett redan första dagen och har bara setts till ett par gånger. Vi är ju lite curlingkattägare och har tänkt mycket på dem under hela vår resa.

Första väskan kom ganska fort men den andra dök aldrig upp.
15 väskor visade sig vara kvar i Kina och kom aldrig med planet för att det inte fanns plats. Inte fanns plats??!!
Så nu sitter vi här hemma och väntar på en resväska full med godis och presenter. Och en massa servetter. Det finns fina servetter i Svedala.

Taxin kunde inte köra fort nog enligt oss och när vi gled upp mot huset hade vi lite lätt puls. Skulle våra pälsklingar vara kvar?
Ingen katt syntes till varken ute eller inne…

Vi ropade och ropade och det tog bara ett par minuter innan vi hörde deras gulliga jamande. Båda två kom springandes från framsidan på staketet.
Där har de aldrig varit förut, speciellt inte Morris som aldrig förr har lämnat tomten.
Sen blev det kärlekskalas hela kvällen. Eller kanske vi ska säga natten. De följde oss som små hundar och de jamade konstant så fort de inte såg oss. Var vi på övervåningen så var de där, gick vi ner som kom de springande nerför trappen.

När vi skulle byta sängkläder då la sig Maverick på örngottet.

Vi var väldigt pigga då vi hade lyckats sova en hel del på flyget. Eller vi kanske snarare ska säga att vi inte lyckades hålla oss vakna på sista sträckan.

Klockan 01.00 var vi fortfarande klarvakna och gosade med en varsin katt.

Klockan 02.30 kom vi äntligen i säng. Klart att killarna skulle få ligga med oss i sängen. De får de aldrig i vanliga fall då sömnen blir sämre men igår gjorde vi självklart ett undantag.

De jamade sen hela natten! Som vi aldrig hört dem förut. Nya ljud kom ur deras små strupar. De lät som att Morris ropade Help, help!

Vi googlade vid 04.00 på varför katter jamar på nätterna och det stod att de gör det om de känner sig otrygga. Men gäller det kanske bara innekatter, jamade våra katter för att de ville ut?

Vi 06.00 orkade vi inte höra deras intensiva jamande längre så vi öppnade dörren till baksidan. Vi trodde att de kanske saknade sina Bondi-polare som de skaffat medan vi var borta. Vem vet, de kanske har skaffat sig en varsin brutta också.
Trots att de fick vara ute kom de upp ett par gånger till och ylade. Sen var de borta igen.

Åsa vaknade och kollade på mobilen och studsade upp och puttade på Lill-Åsa. “Klockan är 13.30!!”. Lill-Åsa var så borta så hon fattade inte om det var på natten eller på eftermiddagen. Eller i vilket land.

Vi slängde oss upp ur sängen och gick omkring som yra höns och insåg att katterna återigen hade dragit. Vi tror nu verkligen att de har skaffat sig en varsin brud. Vi hoppas nu att de kommer tillbaka när mörkret lägger sig och att de håller ihop när de är ute på äventyr.
Bros before hoes, liksom :)

Efter frukost i trädgården delade vi på oss. Lill-Åsa gick till Bondi Junction och handlade (hon var bla till djuraffären och köpte Feliway som är skitdyrt men ska göra katter trygga och harmoniska) medan Åsa stannade hemma och klippte gräsmattan och ringde lite samtal.

Nu sitter vi med ett glas vitt på baksidan och det är 25 grader och klockan är 18.30.
Vi är otroligt nöjda med vår resa och det har varit fantastiskt att träffa alla. Schemat har varit späckat på sociala aktiviteter och nu ska vi vara hemma i lugnet, njuta av varandra och smälta alla intryck.

Håll utkik, nästa blogg om Sverigeresan kommer kanske redan imorgon.