Mosig

Onsdag

Klockan 10.00 hade jag bestämt en träff med bästa svägerskan i Bondi Junction. Det tar ungefär lika lång tid att ta bussen dit som att gå så jag gick dit genom Centennial Park. 09.15 gick jag utanför porten och hem kom jag 14.15. Totalt blev det en femtimmarspromenad. Minus en bussresa på ca 20 minuter. Då tycker jag faktiskt inte att man behöver gå till gymmet på eftermiddagen.

Jag lånade kartan nedan från internet, men vi bor till vänster om den gröna pricken vid Bondi Junction. Ungefär där det står Moore Park fast på andra sidan gatan där det står Dowling Street. South Dowling Street är den gatan vi ser om vi tittar åt höger från vår balkong. Man kan se hela promenaden på den här kartan faktiskt.

I Bondi Junction mötte jag upp Anna som tyckte det var lite väl vintrigt och hade klätt sig i långfillingar :) Sedan gick vi i rask takt mot norra Bondi Beach.

Kul att gå på vägar man aldrig har gått förut.

 

Här hade vi gått en bra bit och vi har Bondi Beach nedanför oss.

Det var svårt att klä sig idag. Jag hade en pikétröja och en vindjacka. Utan jackan blev det lite väl kallt på armarna och med jackan blev det för varmt…I-landsproblem tror jag.

 

Bor man här har man en ganska fin utsikt.

 

På sköna bänkar fick det bli lite medhavd lunch. Här ser ni då Anna Långkalsong. Men nu när jag ser bänken undrar jag om det verkligen var där vi åt lunchen. Det känns som om bänken är åt fel håll. Det var nog en annan bänk vi åt vid. Men det är i alla fall rätt svägerska.

 

Otroligt vackert.

Man får alltid extra mycket friskluft när man går vid havet. I alla fall känns det så.

 

Anna guidar. Skönt att bara kunna sätta sig i baksätet och följa med.

 

Anna tycker att det här ser lite grekiskt ut och jag kan bara hålla med. Kanske finns det en liten grekisk taverna där nere…

 

Colt hur träden har lagt sig efter all blåst. De är liksom byggda så där.

 

Djungel

 

Det känns som den här bilden lika gärna skulle kunna vara tagen i Skottland eller på Irland.

 

Fyrar är alltid vackra.

 

Kaktusar är också fina men kan göra ont.

 

Nästan framme vid slutet.

 

Från udden tog vi bussen tillbaka. Jag hade inte en aning om vi gått i så många timmar. Man har inte direkt koll när man går och babblar hela tiden. När vi satt på bussen på väg tillbaka kände vi oss så där härligt mosiga och väderbitna. Jättetack Anna för att du visade mig denna fina promenad.
 

Nu är det bara två sleeps (som man säger här nere) kvar till min älskade fru kommer hem. Det ser jag fram emot.