En underbar lördag

Åsa skriver igen

Min andra arbetsvecka i Australien

I måndags kändes det lite mer avslappnat att ta bussen till jobbet än måndagen dessförinnan. Jag hade ju hunnit bo in mig lite och kände mig lite coolare i hissen på väg upp till kontoret.

Företaget huserar på hela våning 22 och alla (utom några enstaka) sitter i kontorslandskap. Passar mig fint, då det är så jag har jobbat de allra flesta av mina arbetsår. Vi sitter i små klungor med fyra skrivbord i varje grupp. 

Jag tänkte berätta lite om mina närmaste arbetskamrater, alltså de som ingår i mitt team. Matt är min riktiga chef (men inte den som är ansvarig för mitt operativa jobb. Mer om det senare) och han sitter snett mittemot mig bakom en skärm. Matt är 42 år och bor i Randwick. Han har en flickvän med asiatiska rötter som han nog inte varit tillsammans med så länge med då de inte bor tillsammans. Han har däremot en flatmate som han delar hyran med. En kille som är någon halvkänd triathlonmästare. Matt är otroligt omtänksam, snäll och har glimten i ögat. Bredvid mig sitter Pete som är strax under 30 år och är en riktig mjukiskille. Han är en riktig gentleman och pysslar om oss andra. Pete bor i en förort strax söder om oss och tar samma buss som jag till jobbet. Vi har inte setts på bussen än men det händer nog framöver. Sen har vi Diyana. Min favorit. Ett energiknippe som är en slags blandning av professionalism och total galenskap. Hon är 32 år och hennes föräldrar är från Sri Lanka men hon bodde sina första fyra år i Frankfurt. Hon är störtskön och har fått mig att skratta många gånger. Som när hon berättade om hur det gick till när hon slängde sig ut från deras balkong iklädd pyjamas eller om när hennes ögon totalt svullnade igen när hon gjort en ögonfransförlängning. Eller om hur det gick till när hon träffade sin nuvarande man på ett bröllop när hon var så full redan när hon kom till bröllopet att hon knappt kunde gå nerför altargången som brudtärna. Ja, hon är en tillgång till teamet, helt klart.

Förutom dessa personer finns det även några i vårt team som jobbar på kontoret i Melbourne. Där sitter bland annat Ty, min chef som ansvarar för mig rent operativt. En trevlig kille som dock är lite åt kontrollfreakshållet. En som gärna vill höra sin egen röst och förklara självklara saker in i minsta detalj. Alla i teamet i Sydney gör sig lite roliga på hans bekostnad på avstånd. Det får man ju inte göra men det känns oundvikligt liksom.

Igår berättade Pete en tråkig sak. Han har sagt upp sig… Jättetrist fast jag bara jobbat två veckor med honom. Han har fått ett erbjudande om att jobba på ett mindre bolag och hoppade på detta. Matt & Co har redan satt ut en annons för att hitta hans ersättare.

Fredag kväll

Vi träffades på Coles för lite mathandling och sen var det dags för vårt första fredagsmys med ett matbord.

Men först var det förstås paketöppning. Titta vilka fina saker vi fick av Karin! Tusen tack igen!

Efter en mysig middag var vi rätt trötta efter veckan så sängen ropade på oss. På tal om sängen. Vi har ju numera även en bäddmadrass i sängen. OMG så skön. Den är så skön så att det inte går att beskriva.
När jag kom och skulle lägga mig hade Gunilla tagit min plats så i natt har jag sovit på golvet. 
 

Lördag

I morse sov jag lite längre än min fru och när jag slog upp ögonen kom hon in i sovrummet med jättestora ögon och sa att det har hänt något jättekonstigt. När hon hade kommit ut ur sovrummet var tvättmaskinen på och hon var helt säker på att någon varit inne i lägenheten, sorterat vår tvätt och satt på en tvättmaskin och sen gått igen. Sanningen var att jag igår kväll provat funktionen som gör att man kan förskjuta starten på tvättprogrammet. Detta visst hon inte och blev självklart väldigt fundersam.

Idag har det varit toppenväder och det kändes som en toppendag för att besöka en strand. Vi behövde dock börja i Bondi Junction för vi hade ju inga strandhanddukar.

På väg till bussen passerade vi Coles och precis bredvid har de fixat ett tag och nu har de planterat växter och gjort så fint.
 

Här står jag och håller in magen och väntar på buss 355.
 

Det var bara ett enda motiv på handdukarna som kändes rätt. Vackert.
 

Vi gick och köpte en varsin matig smörgås och satte oss på våra nya flagghanddukar och mumsade.

Badvakter äter visst också lunch och dessa två hade nog hämtat käk till alla i tornet.
 

Himlen är så galet blå.
 

När vi lapat sol en stund tog vi bussen till Dan Murphys där det skulle handlas billigt vin. Fyra kartonger får man med sig på bussen vet vi nu.
På väg från bussen var vi tvungna att stanna ibland för att vila.
 

En kartong vitt, en bubblig och två röda samt en flaska rosé som snart bara är ett minne blott :)