Tisdag 7 juni
13.15 satte jag mig på bussen från Cityterminalen mot Mora. Fem timmar senare hämtade Pappa upp mig för vidare färd mot Källfjället. Här står Pappa och sätter på sig lite mer passande stövlar.
Det är mycket uppåt i första sträckan.
Pappa har lagt ut spänger nästan hela vägen så det känns nästan lite fuskigt. Men det går så mycket fortare att ta sig upp nu.
Det var en kul syn att se sitt australiennummer på en planka på Källfjället. Historien bakom det är att Pappa ville ringa och gratulera mig på födelsedagen och han hade inte mitt telefonnummer. Han ringde då till Mamma och fick det. Eftersom han var mitt ute på fjället och la spång då han ringde, fick han skriva ner numret på det som fanns. Nu kommer det säkert ringa svenska fjällvandrare titt som tätt. På tal om telefonnummer så har jag inte längre något svenskt mobilnummer. Om ni ringer det så kommer ni till min systerson Axel som så smidigt tog över telefonen.
Så här såg det ut när jag skulle gå och lägga mig strax efter klockan 22.00. Solen sken rakt in genom fönstret.
Onsdag 8 juni
Vi vaknade till en ganska mulen dag men det regnade inte så vi var så nöjda så. Efter frukost blev det en promenad mot Synddalen. Grannarna närmast oss har fina blommor på sin gård.
Pappa tyckte jag skulle skriva i gästboken som ligger i fjällräddningsstugan. Självklart skrev jag under med Sydney som hemort.
Det hade nog regnat en hel del för vattnet var högt.
I Synddalen blev det medtaget kaffe och smörgås.
På eftermiddagen blev det mest läsning. Jag har läst Hypnotisören sedan vi lämnade Sverige i februari, men aldrig riktigt haft ro att läsa. I stugan får man ro till det.
Torsdag 9 juni
Efter att dimman hade lättat så kom den fina blå himlen fram. Denna dag blev det en promenad till toppen av Källfjället.
Pappa går alltid med stavar annars får han ont i ryggen. bra träning är det ju också.
Lite fjällväxter.
Tre små fjällsjöar. Det kallas nog inte ens sjöar skulle jag tro.
På vägen ner från fjället fanns det snö kvar på ett ställe.
På eftermiddagen kom regnet men det gjorde absolut ingenting. Pappa fortsatte på sitt bygga-in-stereon-i-bokhyllan-projekt och jag fortsatte att läsa min bok.
När kvällen närmade sig sa de på väderleksrapporten att det skulle komma mycket regn under natten. Pappa var orolig att vägen där vi parkerat bilen skulle rasa då den var väldigt trasig på vägen upp. Vi städade därför i ordning och promenerade ner för fjället. Vägen var som tur var kvar.
När vi kom ner till Lima kom två av mina fina fastrar över en sväng för att hälsa på.
4 kommentarer:
Ja, visst är ljuset häftigt? Ni ser ut att ha tur med vädret även om störtskuren hotade!
Kram Marie
Ah vad fint det ser ut! Alskar gardinerna med dalahastarna pa! Nu langtar jag annu mer till Sverige efter att last din blogg.
Stor kram
Eva
Vad fint att du även hann med att prioritera pappsen under din korta vistelse i Swiden :-)
Boken du läste fann jag riktigt bra.
Ha det så bra Down under
Vilka lugna och fina dagar du fick med pappsen! Härligt att få ro i kroppen och hinna läsa!
kram
Skicka en kommentar