Söndag
Åsa skriver
Jaha, så var då dagen kommen när det var dags för Lill-Åsa att åka till Sverige. Jag har väldigt blandade känslor inför detta. Jag gläds med henne och hennes familj som får träffas igen och fira hennes födelsedag. Samtidigt vet jag att jag kommer att få väldig abstinens då vi inte är vana att vara ifrån varandra så länge. En annan sak som som är positiv är dock att nu när hon har åkt vet jag att det inte är så länge kvar tills hon och PONTUS kommer hit igen. Att pingvinfamiljen snart ska vara samlad igen känns nästan för bra för att vara sant. Jag håller på att längta ihjäl mig efter min plutt. Jag vet att han inte läser bloggen (för att han vill se allt med egna ögon när han kommer, säger han) så då kan jag kalla honom det utan att han tycker att jag är töntig. Ni som har stora barn vet ju att även om han är längre än jag och bara har två år kvar tills han är myndig så är han ju just det, min plutt.
När jag hade vinkat av Lill-Åsa som hoppade i en taxi och torkat två små tårar (japp, de bara kom) så drog jag på mig skorna för att gå ut i det sköna vintervädret. Jag visste inte riktigt åt vilket håll jag ville gå utan bara att jag ville se något jag inte sett förut. Sagt och gjort, jag tog fram kartan i mobilen och blundade och pekade. Fingret hamnade på Kensington.
För att komma dit går man längs SupaCenta och sen rundar man det och då hittade jag en ingång som jag inte visste fanns.
Jag gick längs en avenue med mysiga träd längs sidorna.
Här var det gott om stora hus, långt ifrån de townhouses som vi oftast går förbi. När man vet hur mycket de små husen kostar så undrar man lätt vilka rika krösusar det är som bor här.
Jag kan riktigt se framför mig hur det här huset ser ut när det är juldekorerat. Ser nästan ut som halva jobbet var gjort på något vis.
Det gäller att passa på att tvätta kläder när solen lyser så att kläderna hinner torka innan arbetsveckan börjar igen. Att hänga dem framför bilen funkar ju alldeles utmärkt.
Jag passerade Moore Park på vägen hem.
Fint golfväder idag. Sol och 18 grader.
Ikväll blir det nog kanske någon film innan det är dags att göra sig i ordning inför den kommande arbetsveckan.
Ha en skön söndag och jag återkommer nog en sväng under veckan om något händer som är värt att blogga om. På återseende!
6 kommentarer:
Kram till dig finaste svägersta. Snart har du alla dina fina hos dig, vi lånar bara lite till :)
Vilket kärleksfullt inlägg. Underbart!
Kram
Nu har Lill-Åsa skämt bort oss med flitigt bloggande, så det vore önskvärt att få läsa bloggen någon dag under veckan.
Ha det bra i din ensamhet.
Usch, jag lider med dig. Det är ju så jobbigt att vara ifrån varandra. Allt ifrån att inte kunna prata med varandra hundra gånger per dag till att jag inte kan sova utan Micke.
Hoppas att den här tiden rusar förbi och att det snart är fredagkväll kl 6.
Kensington har inte världens bästa rykte men vi tycker att området är rätt mysigt. Vi kollade en del där när vi skulle flytta förra gången men la ner det då det ligger så tokigt till för skola, tennis och balett. Vi har kompisar som precis flyttat dit och fick ett enormt hus för inga pengar alls om man nu jämför med BJ.
Ha en fin vecka syster yster.
Stor puss
Min finaste fru! Varför tror du att jag satte på mig solbrillorna precis innan taxin kom;). Jag är så blödig. Men Sverige lånar bara mig en kort stund ska vi pussas ikapp sedan. Då har du ju till och med två stycken att pussa på. Det blir roligt. Puss från ett soligt Stureby.
Tills dess får jag njuta av att alla mina tre är samlade.
Någon hönsmamma har jag aldrig varit(Kanske därför de har så gott självförtroende alla tre)
Jag tänker i bilder men ser mig själv som en höna som breder ut vingarna och drar dom intill mig som för att skydda eller bara få vara nära. Åsa, tiden går så fort, till fördel för dig och nackdel för oss. Hämtade Åsa 06,45 på Arlanda och konstigt, men vi tyckte faktiskt att det inte var så länge sedan vi sågs ändå. Tack och lov för Skype säger jag då!
En stor kram till gräsänkan och tack för lånet
Skicka en kommentar