Äntligen!

Åsa bloggar

Fredag

Jag måste ju medge att mina tankar kanske inte till 100% var fokuserade på jobbet igår. Jag räknade ner timmarna och framåt lunch fick jag ett mail från chefens chef som jobbar hemma på fredagarna. Hon skrev att nu var det bara 5,5 timmar kvar. Gulligt eller hur, att hon tänkte på mig och min nedräkning inför att min familj skulle komma.

Äntligen blev det dags att lämna jobbet och gå mot tåget. Tåget tar en inte lång tid och man kommer direkt till utrikesterminalen. Jag letade upp vart de skulle komma ut och såg dessutom att de skulle landa före utsatt tid. Lite senare fick jag ett sms av Lill-Åsa att de nu hade landat och stod och väntade på väskorna. Sen fick jag veta att kön till säkerhetskontrollen var jättelång. Vi har ju stått i den förut och vet hur lång tid det kan ta. Jag fortsatte därför att spela spel i lugn och ro på telefonen. Helt plötsligt ringde frun och undrade var jag var. Då hade de redan kommit ut! Kramar och en tår från min sida. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att fånga detta ögonblick på bild men jag kan intyga att glädjen var total.

Vi hoppade sen in i en taxi och åkte hem!

Lill-Åsa fick en flaska Moët av sin ömma moder när hon fyllde år och den tyckte vi passade alldeles utmärkt för detta tillfälle.

Ja, det kramades en del…
 

Familjen är samlad och jag känner mig rik och lycklig.
 

Mina två finingar i varsin randig tröja.
 

Senare kände Pontus för att se lite på omgivningarna och vi tog en kvällspromenad bort mot Coles.
En väldigt mysig kväll som sen avslutades med att Pontus faktiskt sa att han ville gå och lägga sig. Det händer inte ofta att just de orden kommer ur hans mun och han var nog rätt trött men de båda kämpade på bra ända fram till 23-tiden.

Senare idag tänkte Lill-Åsa blogga om de första dagarna under hennes Sverige-resa.