Namnbyte

Åsa bloggar

Solen sken så fint imorse igen och det är frisk luft och högt i tak. Istället för att äta frukost hemma så gjorde jag i ordning en smörgås att ta med mig till jobbet. Det är ju inte så kul att sitta själv och äta frukost.

Promenaden från bussen till jobbet tar lite drygt 5 minuter om man pinnar på. Här är jag nästan framme och det stora vita glashuset i mitten är där jag jobbar på 22:a våningen.

Idag byter jag företag. Eller den delen av bolaget som jag jobbar byter namn. Det här är jättestort och medför stora förändringar förutom själva namnbytet. Det skulle självklart firas med ballonger, tårta och bubbligt.

När jag kom hem mötte jag vår trevliga granne i porten. Hon hoppade fram när hon såg mig och sa att hon låst sig ute så hon passade på att åka med mig upp till vår våning. Utan passerkort i hissen kommer man nämligen upp till sin våning. Sen stod jag och höll henne sällskap medan hon väntade på sin pojkvän (blivande man i november) med nyckel. Jag tänkte att jag skulle bjuda in henne till oss medan vi väntade men det kändes nästan lite påfluget. Jag menar, man är ju ändå svensk och tillbakadragen i generna.
Hon berättade att hon också jobbar med rekrytering fast hon anställer läkare. Hon och hennes pojkvän är från England och kom till Australien för 6 år sen som backpackers och blev sen kvar. Coolt. Hon är mycket trevlig och lättpratad och berättade att hon och hennes pojkvän fått en hyresgäst ovanför dem, vräkt. Åsa vaknade förra veckan av att någon spelade trummor tidigt som s-tan en helgmorgon tills någon med myndig stämma skrek en lång rad svordomar. Det var tydligen grannkillen. Heja honom! Tydligen är den trumspelande grannen inte mentalt frisk och nu bor han alltså någon annanstans.

När jag var i Brisbane för några veckor sen fick Gunilla som bekant sova på min sida i sängen. I natt kändes vår säng så stor och tom och nu har jag åtgärdat saken.