Dry July

Lill-Åsa skriver

Oj vad veckorna rullar på. Jag tycker nog att vi lyckats komma in i vårt australiensiska ekorrhjul rätt så bra. Jag är inne på min tredje arbetsvecka (den första räknar jag inte för då satt jag bara bredvid).

När det kommer till arbete är jag är lite annorlunda ön min fru på några sätt. Hon kräver utmaningar och nya arbetsuppgifter mest hela tiden, medan jag skulle vara fruktansvärt nöjd om jag kunde jobbet och utmaningar känns för tillfället väldigt onödigt. Å andra sidan är ingen dag den andra lik som koordinator och det är väl det jag tycker är lite roligt med jobbet. Just nu har jag fått ta över en agency som förser oss med jobb och det känns som en stor böld i röven. De går aldrig att få tag på och huxflux så stänger de sitt kontor och rätt så ofta måste man få tag på dem väldigt snabbt. Mycket frustrerande. Jag tror att jag drog nitlotten när jag fick dem men jag får väl se det som just en utmaning. Annars agerare jag mest som telefonist och då blir jag väldigt uppskattad av mina stackars slutarbetade kollegor.

Här kommer lite bilder på när jag klivit av bussen i Balmain imorse och promenerade de cirka 10 minuterna till jobbet från busstationen.

Förra torsdagen på jobbet stod det ett glas vin på mitt skrivbord redan vid 13.00-tiden. Innan arbetsdagen var slut hade de fyllt på mitt glas fyra gånger och min engelska flöt något helt otroligt bra den eftermiddagen. Jag förstod inte riktigt varför det blev så mycket vin förrän dagen därefter. Min chef Evelyn kör nämligen Dry July och första juli var ju på fredagen. Dry July innebär att man inte dricker alkohol under juli månad, en vit månad på ren svenska alltså. Det finns dock undantag. Om man verkligen inte skulle kunna motstå alkoholhaltiga drycker måste man skänka 100 dollar till välgörenhet. Än har inte välgörenheten fått några pengar av chefen :)

Alla som känner mig vet att jag inte spottar i glaset. Bjuds det så tackar man liksom inte nej. Jag tänkte att då vi drack en hel del på torsdagen att det kanske inte skulle bli något på fredagen men det var då det konstiga inträffade. Som vanligt hade vi jättemycket att göra och vid 15.30 hörde jag den första korken skjutas upp. Trevligt! Men när jag vid 17.00-tiden (jag slutar ju egentligen 16.30) hörde två flaskor till skjutas upp så sprang jag och diskade mitt glas. Man kan undra vad som hände men jag tror att jag hade hemlängtan. Inte ens skumpa kan få mig att vilja jobba över alltså. Man lär så länge man lever.

På den här gatan jobbar jag. Ca 20 meter upp på gatan.

Nu dricks det ju faktiskt inte jämt på jobbet. Den här veckan har de faktiskt inte druckits en droppe.

Vi har denna vecka fått en ny koordinator som ersättning för den tjejen som fick sparken medan jag var i Sverige. Hon har tidigare jobbat helger och natt för oss så hon är ju rätt insatt och upplärningstiden lär ju inte bli så lång. Förhoppningsvis ska arbetsbördan bli lite mer okej nu.

Här är jag på väg hem från jobbet. Jag får lyckorus varje dag jag går hem. Fågellivet i Sydney är helt otroligt fantastiskt. När man går mot bussen kvittrar alla dessa exotiska fåglar och man blir bara liksom lycklig.

 

Uppe på Darling Street innan man kommer fram till busshållsplatsen finns gott om mysiga restauranter och caféer.

 

 

 

Här kommer min buss M50 som ska ta mig hem. På morgonen tar bussen ca 15-20 minuter, men när jag ska hem är det mycket mer trafik och då tar det närmare 30-40 minuter.

 

Här är svängen innan bussen tar mig upp på den långa bron som tar mig in till själva fastlandet.

 

Det kan vara så vackert när solen skiner på alla skyskrapor när man åker hem, men det är omöjligt att fota.

 

Nästan över bron som är låååång.

 

Precis när man kommit över den låååånga bron så passerar man huset där min fru jobbar. Då vinkar jag alltid till henne för då har hon ca 30 minuter kvar att jobba.