I går åkte jag till Poolia för att ha överlämningslunch med Bitte och Cilla. Jag var även upp en sväng på kontoret och det kändes som det var längesen jag var där även om det bara handlar om en vecka. Jag har redan hunnit checka ut. Skönt faktiskt.
Relativt tidigt på dagen insåg Lill-Åsa att hon inte skulle palla med en julfest eftersom hon hade feber för åttonde dagen. Trist att hon inte kunde följa med eftersom det är första gången jag jobbar på ett företag där respektive är inbjudna.
Jag åkte och handlade lite pepparkaksglass och hyrde två filmer så att hon skulle ha något att göra i ensamheten. Hon såg bland annat en julfilm med Danny DeVito och Matthew Broderick som heter En lysande jul (Deck the Halls).
Julfesten var hemma hos VD i Bromma och jag åkte dit (tunnelbana, tvärbanan och Nockebybanan). När jag klev av vid målet kom en tjej fram till mig för att fråga om vägen. Jag förekom henne och sa att jag själv inte hade en aning om vart jag var och att jag aldrig varit där tidigare. Efter lite prat insåg vi att hon skulle till samma julfest! Hon heter Cecilia och ska börja på Safemind som researcher samma dag som jag börjar.
Jerker (VD) och hans fru Åsa (trevligt namn) bor i ett jättefint hus inte långt från vattnet.
Vi bjöds på välkomnstsbubbligt och crostini medan vi väntade på att alla skulle ansluta. På bilden nedan ser ni Cecilia och Helenas (mammaledig med nykläckt bebis) man.
Jerker (längst till vänster) och Delphine (längst till höger) är mina blivande arbetskamrater och i mitten står deras respektive. Jag slogs tidigt på kvällen av att alla var otroligt trevliga och sociala och att det här är människor som jag kommer att tycka om att möta varje dag.
På inbjudan stod det att vi skulle bjudas på glögg och ett traditionellt julbord, men det visade sig vara lite på skämt för det blev som sagt bubbligt följt av en fantastisk skaldjursbuffé.
Mycket positiv överraskning, måste jag säga.
Vi satte oss vid det fint dukade bordet och njöt av räkor, hummer, ostron och en olika skaldjursröror mm mm.
Stämningen var hög vid bordet och tiden rusade iväg.
Helt plötsligt dök dessa gossar upp och sjöng Bellman-visor med stor inlevelse.
Som sagt gick tiden otroligt fort och när jag efter ett långt och trevligt samtal med Delphine, tittade på klockan var hon nästan 03.00!! Shit, vet inte när det hände att jag var ute så sent sist. Jag hoppade i en taxi och landade sen skönt på kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar