Nu har vi uppdaterat i 190

På grund av krånglande adaptrar och brist på internetmöjligheter har vi ju inte uppdaterat bloggen så mycket under vår resa. Nu har vi skrivit om hela resan så börja gärna nerifrån och läs uppåt.

Trevlig läsning och gott slut!

100 coasters och ett ovisst antal barn

När vi kom hem från Waterford var det lite läge att slappa en stund. Karin har åkt på en förkylning och vi behövde alla ladda batterierna en smula.
Vi åt sen spagetti carbonara och sen gick vi ut i regnet för att gå ner på byn då vi tidigare i veckan sett en affisch om att det skulle vara livemusik på puben Classroom.

När vi kom dit var det inte så mycket folk och vi kunde därför sätta oss på platser precis vid fönstret. Vi föll alla tre för Guinness jul-coasters och spånade om att man skulle vilja sno några för att använda nästa jul.

Efter en stund kom tre herrar och satte sig mittemot. De bar alla på konstigt formade lådor som innehöll instrument. De skulle köra igång en timme senare så vi beställde in en ny runda och väntade. Det var värt att vänta för uppträdandet blev ett minne för livet. Under kvällen blev orkestern större och större och i slutet var de tio som spelade och sjöng. Vi hade hamnat i mitten av orkestern och satt bara där med stora leenden och njöt.

Mannen längst till vänster på fotot ovan heter Vincent och Karin och han inledde ett trevligt samtal. Vi två orkade inte riktigt komma ut i katolska Lismore utan körde samma upplägg som granntanten (hon med hästtänderna) redan antagit, att vi två var systrar och Karin vår matlagande mamma. Vi kom dock snabbt på att vi inte kunde presentera oss utan att få Karin att framstå som århundrades jubelidiot och med total brist på fantasi när det var dags att döpa barn. Vi presenterade oss därför som Maria och Theresa (som ju faktiskt är våra andranamn). Karin berättade senare för Vincent att hon har åtta barnbarn och då började paniken krypa i kroppen på oss två. Hur många barn förväntades det då att vi klämt fram? Hur många systrar hade vi då i Sverige? Vi bestämde oss då för att gå hemåt medan Karin stannade kvar ytterligare en stund med Vincent och hans två vuxna barn. Vincent hade då frågat något om Maria och Theresa och Karin hade svarat ”Who?” innan hon snabbt insåg att det var hennes döttrar han pratade om. Lektionen är att det är svårt att ljuga med fyra pints i kroppen....

Imorse till frukost tog Karin fram ett helt hundrapack med de fina jul-Guinness-coasterna. Hon hade fått dem av killen i baren när hon frågade om hon kunde få några rena att ta hem som minne.

Fredagen blev en lite lungnare dag. Efter frukosten gick vi ut på en långpromenad i Lismore. Vi har i huset en broschyr som heter Lismore Walks som Tok-Åsa läste ur när vi gick runt. Här är en bild på gamla stationshuset.

Solen sken på oss men om man titta lite längre bort såg det lite dramatiskt ut.

På slutet av promenaden gjorde vi vår dagliga vattenhämtningsrunda.

Som avslutning gick vi till Lismore Hotel för att äta en mysig lunch.

Vi sov siesta, spelade spel och lagade mat som idag blev fish and chips. Vi avrundade kvällen med liten spa. Visst är vi läckra?

Nu ska vi åka till Cork och uppdatera bloggen för sista gången innan vi åker hem. Nästa gång uppdaterar vi hemma på nyårsafton.
Vi har haft en underbar resa och den enda nackdelen är att tiden gått på tok för fort. Vi kan inte förstå att det är dags att åka hem imorgon.

Boots in Waterford

När vi kom hem från Cork insåg vi att vi behövde gå och hämta källvatten i fontänen vid slottet. Kranvattnet går absolut att dricka med det är lite gult och har en liten bismak.
På väg dit började det regna och vi var då bara tvungna att springa in på närmaste pub och sätta oss framför en varm brasa. Lismore har inte så många affärer men det finns minst sju pubar på en sträcka av max 500 meter.
Efter vattenhämtning gick vi sen hemåt för att laga köttfärspaj. Det blev ingen siesta denna dag. Stress, stress, stress :-)
Vi har som mål att hinna prova alla pubar innan vi lämnar Lismore så det var bara att ge sig ut igen efter middagen för att beta av en till. Vi hade ju absolut ingen lust egentligen :-)
Denna gång hette puben West end och den fylldes på med folk i snabbt tempo.
Vi avslutade kvällen med lite skitsnack framför brasan hemma.
Waterford blev målet för dagen. Det tog ca en timme att köra och det var enklare att hitta. Idag var affärerna öppna igen till vår stora glädje.

Karin hade läst om ett antirynk-serum som skulle finnas på Boots och vara lika bra som de riktigt dyra sorterna. Vi kom ut från Boots med varsin påse med lycka och en något utmattad Lill-Åsa som inte alls förstår glädjen i att lägga pengar på krämer.
Efter en massa spring i affärer var det lunchdags och vi hittade en jättemysig pub.

All mat var god och Karin konstaterade att det var den godaste sallad hon någonsin ätit.

Efter lite matinköp slängde vi oss på vänster sida och körde mot Lismore.

Knowing me, knowing you

På juldagens eftermiddag kröp vi ihop för en skön siesta innan vi tog tag i matlagningen. Eftersom en kalkon föder fler än tre bestämde vi oss för att köra på kyckling istället.

Under tiden den stod i ugnen provade vi ett spel som fanns i huset som heter Knowing me, knowing you och som faktiskt var väldigt kul. Det går ut på att man ska veta så mycket som möjligt om sina medspelare. En fråga kan t ex vara ”Vad på en partner tycker Karin är mest oattraktivt; näshår, navelludd eller öronvax?” För er som är nyfikna kan vi meddela att Karin inte tänder på näshår.

På S:t Stephens day (som annandag jul kallas här) började Karin dagen med en liten snabb hårtvätt i köket för att slippa frysa på väg ut från duschen.

Med rena hår begav vi oss sydväst mot Cork som är den här regionens största stad.

Många affärer var stängda eftersom det var röd dag men vi lyckades hitta det vi sökte. Lunch, internetcafé och mataffär. Utanför internetcaféet stod det ungar (läs huliganer) i 6-7 årsåldern och rökte. De krävde att få se leg för att vi skulle bli insläppta men då kom ägaren och körde bort dem.
Efter handling styrde vi kosan hemåt igen.

Lismore by night – and day

Karin hade varit klok nog att ta med sig sill, snaps, skinka och knäckebröd till julaftonsmiddagen, som vi kompletterade med färskpotatis och ägghalvor.

Mitt i Hej tomtegubbar ringde det på dörren och eftersom ingen av oss var så sugen på att bli stående med vår pratsamma granne, blev det lite diskussioner om vem som egentligen skulle öppna dörren. Lill-Åsa drog det kortaste strået, men till vår stora glädje stod dessa carol singers utanför dörren.

De samlade in pengar till cancerforskningen och vi lämnade självklart ett bidrag.
Efter middagen var det dags för julklappsöppning framför brasan. Vi hade bara köpt en liten symbolisk julklapp till varandra för 100 kronor, mest för att ha något att öppna.

Vårt hus är kallt och ibland får man ta till lite extra knep för att få upp värmen. Här värmer de upp rumporna innan vi gick till katolska kyrkan på julmässa.

Det var verkligen en upplevelse och kyrkan var proppfull och folk stod längst bak för att få vara med. Vi var rätt säkra på att vi lyckas göra något fel eftersom man inte vet hur det fungerar, och mycket riktigt. Det visade sig att vi skulle ha nigit i gången innan vi gick in i kyrkbänken. Men det var ingen som slängde ut oss ändå. Sen hade vi fullt upp med att hålla koll på när vi skulle sitta, stå eller stå på knä på bönebänken. Mitt i alltihop skulle man också skaka hand med bänkgrannen och önska varandra lycka.
Nu är vi fullfjädrade oreligiösa katoliker! Efter all denna präktighet var vi tvungna att balansera ut det lite med ett pubbesök och vi gick till Eamonn's place.

Där var det fullt med folk och underbar julstämning. Folk kom och önskade oss en god jul innan de gick hem. Efter en drink började vi känna oss nöjda med vår julafton och gick därför hemåt för en sängfösare.

När vi vaknade på juldagens morgon sken solen! Efter en god frukost med riktigt rostat bröd med marmelad, gick vi ut på en långpromenad. Inte långt från där vi bor ligger en väldigt fin park.

I parken finns ett ishus som fram till andra världskriget användes för att hålla laxfångsten kall.

Vid ett flertal tillfällen har Lismore utnämnts till The most tidy town. Senaste gången var 2004. I Irland finns ett miljötänkande som vi inte alls sett i England. Precis som i Australien bär folk sina matvaror i tygkassar och man känner sig som en miljöbov när man ber om en plastpåse. Trevligt med miljömedvetenhet!

Under promenaden lät vi ungefär så här: Åhhh, men guuud så vackert och Oh my god.

Slottet är från 1100-talet och ser ut som Tengils borg i Nangiala.

Vi kan förstå varför Irland kallas för Den gröna ön.

Våra vänner i Australien, ni måste åka till Lismore, NSW...

Stockholm - Lismore

Vid 13-tiden tog vi våra 20-kilos-resväskor och åkte tunnelbanan in till stan där vi mötte Karin vid flygbussen. På Arlanda blev det en sen lunch som bestod av en köttbullslandgång med rödbetssallad och en julöl.

Efter en lite skumpig flygning landade vi i tid på Dublin Airport. Allt gick väldigt smidigt och vi satt en timme senare i en Opel Astra på väg söderut. Lill-Åsa körde och Tok-Åsa var förste kartläsare. Allt gick galant till vi kom till Clonmore (ca 4 mil från målet) Vart i hela fridens namn tog vägen till Lismore vägen? Inga skyltar och bara småvägar. Vi frågade till slut efter en vägbeskrivning inne på en bensinmack och en utav kunderna trodde att vi skulle ta vägen upp till vänster. Vi fick åka länge innan vi kunde andas ut då vi förstod att vi faktiskt var på rätt väg. 23.30 kom vi fram till Lismore och hittade tack och lov vårt hus på en gång. Utanför mötte granntanten upp med nyckeln och vi fick en noggrann genomgång av hur allting fungerar i huset. Jösses, vad den donnan kan prata. Och man kan inte sluta titta på hennes fula och gula hästtänder heller, men snäll är hon.

Vi packade upp och tog oss ett glas rött innan vi trötta och nöjda kröp ner i de först iskalla men sen sköna sängarna.

Vid 09.30 åt vi en frukost bestående av kaffe och sockerkaka som granntanten bjöd på.

Efter frukost gick vi ut för att inspektera byn. Idag fick ju även se vårt hus i dagsljus. Är det inte gulligt?


Vi behövde ju också fylla på i skafferi och kyl så vi gick förbi hos grönsakshandlaren, spritbutiken, slaktaren och matvaruaffären.

Vi hann även få en glimt av den irlänska landsbygden.

Efter shopping och promenad var det dags för en lunch då vår frukost kanske saknade vissa näringsämnen.
Vi gick till en utav de många pubar som finns i Lismore och åt en tradionell jullunch bestånde av turkey and ham.

Lyckan var fullständig (även om det ser inte så på kortet) när Lill-Åsa insåg att de visade Hem till gården på storbildsteven på puben.

För att få ut det mesta av julafton gick vi hem och drack en ljuvligt varmt Irish coffee (hallå, vi är ju faktiskt på Irland) och kröp sen ner mellan lakanen för en power nap.
Ikväll ska vi fira jul och även gå till katolska kyrkan, som för övrigt ligger en spottloska från vårt hus.

Vi sitter just nu pa ett internetcafe i Cork och det ar i stort sett det enda som ar oppet idag pa annandagen.

Da var stromkabel till datorn inte passar i var adapter kan vi inte ladda datorn och darfor inte fora over foton till datorn forran vi kopt en ny adapter. Vi hoppas att vi kan uppdatera bloggen lite senare i veckan.

11 + 13

Först vill vi börja med att tacka alla snälla människor som har skickat julkort till oss. Vi är dåliga människor och har inte skickat ett enda kort men istället bjuder vi på vår blogg :-)

Igår fyllde Lill-Åsas syskonbarn André 11 år och vi var inbjudna på middag i Grödby. Eftersom hans storasyster Emma också fyller år, nämligen 13, när vi är bortresta passade vi på att uppvakta dem bägge. De lyckades dock inte fastna på något kort utan vi får klämma in ett foto som har några år på nacken.

Vi bjöds på fish and chips som Andrés önskemål och som var hans favoritmat när de var i Australien för ett år sen. Det var så gott så vi tog om fyra gånger och vi konstaterade kallt att vi aldrig kommer köpa en fritös eftersom det var alldeles för gott :-)

Det var bara det hembryggda äppelvinet som saknades igår, för annars fanns det gott om hundar och ungar :-)

Bebisarna är kusinerna Ebba och Erik.

Hundarna är Bitchen och Ozzy.

Självklart såg man till att tanka upp med bebis-kärlek.

Axel och Lynn har alltid haft ett extra gott öga till varandra och igår njöt de under samma filt.

På bilden syns Marie, Cim och pannan på Kjell och bakhuvudet på Tok-Åsa.

Om en halvtimme beger vi oss mot Arlanda för vidare färd mot Irland och Lismore.

Då det inte verkar växa internet-caféer på trän i Lismore är vi osäkra på om vi kan uppdatera bloggen när vi är bortresta, men vi lovar självklart att göra vårt bästa.

Vi vill avslutningsvis passa på att önska er alla en riktigt

God Jul

Lilla julafton och vårt tvåhundrade inlägg

Idag har vi uppdaterat Pingvinfamiljen-bloggen 200 gånger! Det firar vi med Kjell och julklappar!

I dag har vi delat på oss. Tok-Åsa åkte in till stan för att luncha med en fd arbetskamrat och Lill-Åsa mötte upp sin pappa Kjell som idag kom från Sälen för att fira jul med sina barn och barnbarn. De åkte till Skärholmen för att inhandla lite julklappar (eftersom Lill-Åsa ju ligger lite efter pga lite lunginflammation och skit som kommit emellan). Skärholmen var mer hysteriskt än vanligt och vi vet fortfarande inte om varken Kjell eller Lill-Åsa någonsin kommer bli sig själva igen.

Vi sammanstrålade hemma på eftermiddagen med lite fika och en liten fotostund framför datorn.

Pontus kom hem från en kompis vid 17.00 och vi började då fixa middag.
Pontus hade fått önska middag och det blev därför jul-nachos :-)

Efter middagen blev det julklappsöppning i vardagsrummet.

Gissa vem som fick mest julkappar?

Vi vuxna njöt i alla fall av Paradis-asken.

Pontus fick Exo-Force lego av Kjell och han satte sig direkt i köket och byggde medan vi vuxna tittade på På spåret.