En låååång blogg

Måndag

Lite nervös var hon allt när hon gick till jobbet för första gången i sitt nya land. Här ser det dock ut som att hon sover, men det gjorde hon inte.

Efter att jag hade följt med Åsa till bussen gick jag först för mitt dagliga uttag av 600 AUD (förhoppningsvis ska jag kunna åka och köpa en säng på onsdag). Sedan var det en sväng förbi Violence i receptionen. Vi har ju två parkeringsplatser som vi inte lyckats hitta. Violence tog då fram sin storkarta och visade var den skulle ligga. Vi får se om jag går vilse igen eller inte. Violence mådde nog bra av lite långledigt i helgen för jag tyckte hon var lite trevligare nu än sist.

Sedan blev det en snabb promenad på ca 15 minuter till Green Square Station för att ta tåget till flygplatsen. Vi bor verkligen så himla perfekt. Till flygplatsen med tåg tar det ca 7 minuter.Våra kartonger har ju kommit och nu ville de att vi skulle hämta det på en gång annars skulle vi få betala förvaringskosnad och de ville vi ju inte. Tur att vi hunnit få en lägenhet. Lite småjobbigt att kuska omkring på olika hotell med tre resväskor och tre flyttkartonger...I instruktionerna som vi fått skulle jag först kliva av tåget på inrikes och sedan gå över parkeringen och sedan förlorade de mig. Som tur var fick jag prata med en trevlig dam som satt och sålde biljetter och hon kunde rita en karta till mig. Väl där i den luckan fick jag ett dokument och sedan skulle de skicka mig till tullen. Tullen ligger bakom en stor parkering på utrikes och dit är det för långt att gå. Det blev tåg till utrikes för att prata med tullen och skriva på lite papper och sedan skickade de mig till någon lucka som borde betyda typ karantän på svenska. Jag har ju hört att djur kan bli placerade där men aldrig människor, så nu blev jag svettig. 3 månader i karantän,hua ;)

Karantänen gick också bra så nu var allt klart och jag kunde återvända till inrikes igen för att de ska kunna skriva ut en lapp till mig så jag skulle få ut bagaget. När jag kom dit undrade damen hur jag skulle få med mig 3 flyttkartonger på totalt 69 kg. Tanken var att jag skulle stoppa en taxi och slänga in kartongerna och hon förklarade då att bilarna inte får stanna på vägen utanför så jag skulle behöva gå tillbaka till inrikes igen för att ta en taxi till “lagret”. Jag börjar kunna flygplatsen och dess parkeringar nu.

Nästan tre timmar senare var jag tillbaka i lägenheten med kartongerna.

Se vad glada hela gänget är för att ha återförenast i Australien. Algot och Svea vägrar ta seden dit de kommer och kör fortfarande med vinterkläder.

Jag hade ett antal punkter på min lista så när jag dumpat kartongerna tog jag bussen in till stan för att försöka fixa internet (vilket inte är helt enkelt) och hämta ut mitt nya australiensiska bankomatkort. På internetet blev det tvärnit för jag hade inget hyreskontrakt med mig. Det gick bättre med bankomatkortet. Sedan var det dags att ta bussen hem, hmmm. Jag har inte lyckats hitta de förbaskade busshållsplatserna som ska ta mig tillbaka till Waterloo och som alla våra bussar borde passera. Sista dagarna har jag trott att det kanske är något fel på mig för de borde ju rimligtvis gå samma väg tillbaka som man kom, men icke. Åter igen fick jag gå hela vägen till Central innan jag hittade bussen. Motion fick jag I alla fall. Sedan var det bloggningsdax och en sväng till internetcafét. Åsa trodde hon skulle vara hemma till 18.00, men hon blev kvar lite längre och kom inte hem förrän 18.30. Hon hade haft det bra sin första dag på jobbet även om det hade varit mycket enformigt till att börja med. Hon hade fått sitta och göra massa tester. Typ läsa en bit och sedan svara på frågor om hur man skulle svara i telefonen på rätt sätt osv. Hon jobbar på 22 våningen med en fantastisk utsikt och arbetskamraterna hade varit jättemysiga. Jag ska be henne skriva några rader om sitt jobb själv för jag suger på att återberätta det hon sagt.

Efter lite kyckling och pastasallad sprang Åsa förbi internetcafét och jag Coles. Min fru behövde ju matlåda till imorgon och det kändes inte riktigt rätt att lägga kycklingsalladen i celofan. Jag blev väldigt lyckad i min “hemmafru-shopping”, då det var 18 dollars rea på burkarna. Vilken lycka. Vid halv niotiden gick vi ner till gymet och gick på maskiner i 20 minuter. Vilken kondis man har. Svetten droppade redan efter 2 minuter och efter 20 såg vi ut som två svettiga tomater.

Tisdag

Åsas arbetstider är 08.30-17.30 även om det kan flexas på det om jag förstod det rätt. Imorse ringde klockan vid 06.30 och lagomt när Åsa är färdig i badrummet har jag gjort klart frukosten. Jag har blivit som Bree i desperata hemmefruarna :). Efter att Åsa gått till jobbet packade jag upp kartongerna och det kan vara lite svårt när man inte har så mycket ställen att stoppa alla saker i. Får nog handla lite förvaringsgrejor tror jag. Sedan tog jag på mig ett par nya skor från flyttkartongen och tog bussen till Central och där gick jag förbi Department of Immigration för att få mitt visum instämplat i passet. Tyvärr måste man gå dit personligen annars hade det ju passat utmärkt att jag tog med mig Åsas pass också. Då jag gick dit såg jag att australiensiska kriminalvården låg dörr i dörr och då kunde jag ju lika gärna gå in och växla några ord med dem. För att jobba där måste man vara permanent invånare (det lät konstigt på svenska) och det är inte jag. De kriminella i Australien får helt enkelt klara sig utan mig. Men med stämpeln i passet är det nu okej för mig att söka jobb.

Efter det letade jag upp Kent Street för att gå till Medicare. Man ska ha något kort om man skulle till att bli sjuk här och då är det typ gratis sjukvård. I alla fall om man är svensk. Det gick också förbaskat smidigt så då smsade jag min lilla fru som jobbar precis där i närheten och frågade om vi skulle ha sällskap till nu-jävlar-ska-vi-fixa-internet-till-vårt-hem-ställe. Det ville hon gärna. Då jag inte står på hyreskontrakten kan jag inte fixa det själv.

Det var tur att vi tog sällskap. Det är inte helt enkelt att skaffa sig internet visade det sig. Visst behövde hon se hyreskontraktet, men också visumet och Medicare-kortet. Varför nu man ska visa att man har tillgång till fri sjukvård innan man skaffar internet, men de kanske har något mer typ av aggressivt internet här nere. Om man dessutom kunde visa upp sitt australiensiska bankkort var det extra mycket plus. Åsa har ju jobbat så hon har ju inte hunnit skaffa alla dessa kort och stämplar men tjejen som hjälpte oss var jättetrevlig och sa att eftersom vi heter praktiskt taget samma sak gjorde hon om oss till en person. Om hennes chef skulle bli misstänksam skulle hon bara säga att det är ”a swedish thing”. Så till helgen har vi kanske internet.

Sedan tog vi sällis tillbaka till Åsas jobb och så här ser det huset ut.

Och här går hon in till sitt jobb

Av Åsa fick jag också höra vart man kan stiga på vår buss utan att gå genom halva stan så det blev ju en enorm bonus då jag hade fått två stora blåsor på fötterna av de nya skorna.

Bussen stannar precis vid vårt område som heter Crown Park

På gården har vi palmer och eukalyptusträd. Mina två favoriter.

Vi har också ett litet minivattenfall mellan gymet och poolerna

Och här är utsikten från vår ballkong