Brottningsmatch

Tisdag kväll

Åsa kom inte hem förrän klockan halv sju igår heller. Hon hade haft en riktigt trevlig arbetsdag. Eftersom jag låtsas vara den optimala hemmafrun så var allt naturligtvis klart för att gå ner till grillen. Solen sken ju så fint och vi har ju inte hunnit med att prova på gasolgrillen nere på gården. Helt fantastiskt att det är gratis att använda dem när man vill . Ren och fin var den också. Det var lite blåsigt när vi kom ner så jag gick upp för att hämta ett par koftor. När jag kom ner var det redan färdiggrillat så ni får föreställa er att Åsa stod och grillade här.

Det blev Cecarsallad med kyckling.

Efter maten gick Åsa iväg för att kolla upp lite saker på internet och på vägen hem slank hon även förbi gymet en sväng. Livet som hemmafru suger musten ur mig så för min del blev det IKEA-planerande framför Tvn. Planera kan man ju alltid. Om de har de på lager är en helt annan sak. När Åsa kom hem blev det en kopp te framför "The Closer".

Onsdag

Klockan 10.00 skulle IKEA öppna och jag ville hänga på låset naturligtvis. Det gör säkert alla lyckade hemmafruar. Det visade sig vara väldigt smidigt att ta sig dit. Först bussen till Central och där byter man till tåget.

20 minuter senare är man framme i Rhodes där IKEA ligger.

Husen påminner om de i Waterloo. Eller Hammarby sjöstad.

Meningen hade väl vart att jag skulle träna i morse, men inte kan man väl träna med sådana här blåsor på båda lilltårna. Nu är jag nog sjukskriven i minst en månad.

Jag lyckades i alla fall ta mig den korta biten fram. Med blåsor och allt ;)

Allt gick till en början väldigt bra. Jag hade koll på varenda dollar som jag spenderade och de saker som jag ville ha fanns. Trodde jag. När jag vid 11.30 trodde att jag började vara klar gick jag ner till ta-själv-lagret för att hämta sängen. Den var slut! Det var en jättefin säng till ett bra pris och eftersom jag plockat på mig en massa andra saker kunde jag nu inte välja om vilken säng som helst. Suck! Så här såg den ut som vi ville ha.

Då var det bara att börja räkna om och hitta en annan säng som vi båda kunde tänka oss. Jag smsade Åsa och beklagade mig i mitt första sms. I de andra tre smsen frågade jag henne om vilka sängar som hon kunde tänka sig. Inget svar. Jag misstänkte att hon kanske var upptagen såg jag gick och åt och väntade på svar. Jag är ju svensk så det fick bli köttbullar.

Jag räknade under lunchen ut att den sängen jag mest ville ha skulle rymmas inom vår budget, men fortfarande inget svar från Åsa. Jag blev tvungen att ringa henne, även om det är svindyrt då hon har ett australiensiskt nummer och jag ett svenskt. När vi pratar med varandra låter det som man är på olika planeter, så det är omöjligt att höra vad hon säger. Jag tror att jag fick ett godkännande på Hemnes.

Eller så sa hon något hellt annat. Jag hade ingen lust att vara kvar på IKEA längre med de 2 miljoner barnfamiljer som var där så jag traskade ner till ta-själv-lagret igen. Den här gången hade jag försäkrat mig om att den verkligen skulle finnas inne. När jag kom fram till rätt lilla gång och hylla är det EN trasig liten kartong kvar. Innehållet var dessutom trasigt och de ville jag ju inte ha. De som idag besökt IKEA i Sydney har fått lära sig en hel del svenska svordomar. Jag trodde faktiskt ett tag att jag skulle förlora förståndet men det gick bra. Efter att ha andas i någon minut började jag leta lite bland de vita sängarna och där hittade jag en liten brun/svart som låg felplacerad. YES! Sedan skulle jag få på skiten på vagnen. Det är absolut sista gången jag åker själv till IKEA och handlar stora tunga saker. När man har lyckats brotta ner kartonger så glider ju vagnhelvetet bort. Efter ett bra tag hade jag två stora tunga kartonger på vagnen och kände mig som Pippi Långstrump. Sedan var det bara madrassen kvar. Oj oj oj. Efter ytterligare en rond på 20 minuter hade jag i stort sätt lyckats slita bort plasten på madrassen och då ville jag ju inte ha den längre. Helt blöt av svett fick jag inse mina begränsningar och be om hjälp. Killen som jag fick hjälp av hade ju någon typ av fuskvagn och då var det ju ingen match. Så här såg det ut när jag ramla ner mot kassan. Dessutom skulle det vara lite handdukar på det där lasset också, men de hade redan ramlat av när jag tog bilden, ser jag nu. Ett block tappade jag också bort mitt i någon fajt tror jag.

Allt som tillhör sängen skickade jag med hemleverans, men det här lyckades jag i alla fall få med mig hem.

En låååång blogg

Måndag

Lite nervös var hon allt när hon gick till jobbet för första gången i sitt nya land. Här ser det dock ut som att hon sover, men det gjorde hon inte.

Efter att jag hade följt med Åsa till bussen gick jag först för mitt dagliga uttag av 600 AUD (förhoppningsvis ska jag kunna åka och köpa en säng på onsdag). Sedan var det en sväng förbi Violence i receptionen. Vi har ju två parkeringsplatser som vi inte lyckats hitta. Violence tog då fram sin storkarta och visade var den skulle ligga. Vi får se om jag går vilse igen eller inte. Violence mådde nog bra av lite långledigt i helgen för jag tyckte hon var lite trevligare nu än sist.

Sedan blev det en snabb promenad på ca 15 minuter till Green Square Station för att ta tåget till flygplatsen. Vi bor verkligen så himla perfekt. Till flygplatsen med tåg tar det ca 7 minuter.Våra kartonger har ju kommit och nu ville de att vi skulle hämta det på en gång annars skulle vi få betala förvaringskosnad och de ville vi ju inte. Tur att vi hunnit få en lägenhet. Lite småjobbigt att kuska omkring på olika hotell med tre resväskor och tre flyttkartonger...I instruktionerna som vi fått skulle jag först kliva av tåget på inrikes och sedan gå över parkeringen och sedan förlorade de mig. Som tur var fick jag prata med en trevlig dam som satt och sålde biljetter och hon kunde rita en karta till mig. Väl där i den luckan fick jag ett dokument och sedan skulle de skicka mig till tullen. Tullen ligger bakom en stor parkering på utrikes och dit är det för långt att gå. Det blev tåg till utrikes för att prata med tullen och skriva på lite papper och sedan skickade de mig till någon lucka som borde betyda typ karantän på svenska. Jag har ju hört att djur kan bli placerade där men aldrig människor, så nu blev jag svettig. 3 månader i karantän,hua ;)

Karantänen gick också bra så nu var allt klart och jag kunde återvända till inrikes igen för att de ska kunna skriva ut en lapp till mig så jag skulle få ut bagaget. När jag kom dit undrade damen hur jag skulle få med mig 3 flyttkartonger på totalt 69 kg. Tanken var att jag skulle stoppa en taxi och slänga in kartongerna och hon förklarade då att bilarna inte får stanna på vägen utanför så jag skulle behöva gå tillbaka till inrikes igen för att ta en taxi till “lagret”. Jag börjar kunna flygplatsen och dess parkeringar nu.

Nästan tre timmar senare var jag tillbaka i lägenheten med kartongerna.

Se vad glada hela gänget är för att ha återförenast i Australien. Algot och Svea vägrar ta seden dit de kommer och kör fortfarande med vinterkläder.

Jag hade ett antal punkter på min lista så när jag dumpat kartongerna tog jag bussen in till stan för att försöka fixa internet (vilket inte är helt enkelt) och hämta ut mitt nya australiensiska bankomatkort. På internetet blev det tvärnit för jag hade inget hyreskontrakt med mig. Det gick bättre med bankomatkortet. Sedan var det dags att ta bussen hem, hmmm. Jag har inte lyckats hitta de förbaskade busshållsplatserna som ska ta mig tillbaka till Waterloo och som alla våra bussar borde passera. Sista dagarna har jag trott att det kanske är något fel på mig för de borde ju rimligtvis gå samma väg tillbaka som man kom, men icke. Åter igen fick jag gå hela vägen till Central innan jag hittade bussen. Motion fick jag I alla fall. Sedan var det bloggningsdax och en sväng till internetcafét. Åsa trodde hon skulle vara hemma till 18.00, men hon blev kvar lite längre och kom inte hem förrän 18.30. Hon hade haft det bra sin första dag på jobbet även om det hade varit mycket enformigt till att börja med. Hon hade fått sitta och göra massa tester. Typ läsa en bit och sedan svara på frågor om hur man skulle svara i telefonen på rätt sätt osv. Hon jobbar på 22 våningen med en fantastisk utsikt och arbetskamraterna hade varit jättemysiga. Jag ska be henne skriva några rader om sitt jobb själv för jag suger på att återberätta det hon sagt.

Efter lite kyckling och pastasallad sprang Åsa förbi internetcafét och jag Coles. Min fru behövde ju matlåda till imorgon och det kändes inte riktigt rätt att lägga kycklingsalladen i celofan. Jag blev väldigt lyckad i min “hemmafru-shopping”, då det var 18 dollars rea på burkarna. Vilken lycka. Vid halv niotiden gick vi ner till gymet och gick på maskiner i 20 minuter. Vilken kondis man har. Svetten droppade redan efter 2 minuter och efter 20 såg vi ut som två svettiga tomater.

Tisdag

Åsas arbetstider är 08.30-17.30 även om det kan flexas på det om jag förstod det rätt. Imorse ringde klockan vid 06.30 och lagomt när Åsa är färdig i badrummet har jag gjort klart frukosten. Jag har blivit som Bree i desperata hemmefruarna :). Efter att Åsa gått till jobbet packade jag upp kartongerna och det kan vara lite svårt när man inte har så mycket ställen att stoppa alla saker i. Får nog handla lite förvaringsgrejor tror jag. Sedan tog jag på mig ett par nya skor från flyttkartongen och tog bussen till Central och där gick jag förbi Department of Immigration för att få mitt visum instämplat i passet. Tyvärr måste man gå dit personligen annars hade det ju passat utmärkt att jag tog med mig Åsas pass också. Då jag gick dit såg jag att australiensiska kriminalvården låg dörr i dörr och då kunde jag ju lika gärna gå in och växla några ord med dem. För att jobba där måste man vara permanent invånare (det lät konstigt på svenska) och det är inte jag. De kriminella i Australien får helt enkelt klara sig utan mig. Men med stämpeln i passet är det nu okej för mig att söka jobb.

Efter det letade jag upp Kent Street för att gå till Medicare. Man ska ha något kort om man skulle till att bli sjuk här och då är det typ gratis sjukvård. I alla fall om man är svensk. Det gick också förbaskat smidigt så då smsade jag min lilla fru som jobbar precis där i närheten och frågade om vi skulle ha sällskap till nu-jävlar-ska-vi-fixa-internet-till-vårt-hem-ställe. Det ville hon gärna. Då jag inte står på hyreskontrakten kan jag inte fixa det själv.

Det var tur att vi tog sällskap. Det är inte helt enkelt att skaffa sig internet visade det sig. Visst behövde hon se hyreskontraktet, men också visumet och Medicare-kortet. Varför nu man ska visa att man har tillgång till fri sjukvård innan man skaffar internet, men de kanske har något mer typ av aggressivt internet här nere. Om man dessutom kunde visa upp sitt australiensiska bankkort var det extra mycket plus. Åsa har ju jobbat så hon har ju inte hunnit skaffa alla dessa kort och stämplar men tjejen som hjälpte oss var jättetrevlig och sa att eftersom vi heter praktiskt taget samma sak gjorde hon om oss till en person. Om hennes chef skulle bli misstänksam skulle hon bara säga att det är ”a swedish thing”. Så till helgen har vi kanske internet.

Sedan tog vi sällis tillbaka till Åsas jobb och så här ser det huset ut.

Och här går hon in till sitt jobb

Av Åsa fick jag också höra vart man kan stiga på vår buss utan att gå genom halva stan så det blev ju en enorm bonus då jag hade fått två stora blåsor på fötterna av de nya skorna.

Bussen stannar precis vid vårt område som heter Crown Park

På gården har vi palmer och eukalyptusträd. Mina två favoriter.

Vi har också ett litet minivattenfall mellan gymet och poolerna

Och här är utsikten från vår ballkong

Inflyttningshelgen

Lill-Åsa skriver för Åsa har ju faktiskt ett jobb att sköta :)

Tyvärr har vi inte hunnit blogga någonting under helgen. Vi har hållit i gång från morgon till kväll och då bloggandet från internetcafé tar sådan förbaskad tid har vi helt enkelt inte
hunnit med. Här kommer en liten uppdatering om vad vi har haft för oss under helgen. Jag bloggar om måndagen i morgon.

Fredagkväll

Fredagsmiddagen intogs vid 22.30-tiden på golvet. Vi hade ju micro, så det fick bli en romatisk microlåda och lite rödtjut till det. Som tur var hade vi fått picnic-vinglas av Anna och Micke, så vi slapp dricka direkt ur flaskan.

Lördag

Vi tycker ju om att göra allting tillsammans, men för att hinna med allt var vi faktiskt tvungna att dela upp oss. Åsa gick och pratade med receptionen och sedan till internetcafet för att kolla upp lite saker. Jag stannade hemma och städade och vänta på att leveransen av våra saker skulle komma. Sedan kunde vi vara tillsammans igen :). Det fick helt enkelt bli en sväng till SupaCenta igen för att se om det fanns någonting att sitta på när man kollar tvn. Då det troligtvis inte blir någon sväng till IKEA förrän möjligtvis i slutet av veckan eller möjligtvis nästa vecka skulle vi hitta bara det nödvändigaste så att man klarar sig. Det fick bli två stycken typ sackosäckar. De kallas Brezze och kan användas både inomhus och utomhus. Tanken är att vi använder de som en varsin fåtölj fram tills vi köper en soffa, sedan får de bli utomhusmöbler.

Vi köpte även tre barstolar, men de var vi tvungna att hämta på deras lager en ca 20 minuters promenad från där vi bor. Hem fick det bli taxi då de var rätt tunga och utympliga

Vilken enorm lyx det är att ha ett kylskåp. På kvällen gick vi över gräsplätten till Coles (vi har verkligen bara 2 minuter till en stor matbutik, jippi!!!) för att handla mat som vi skulle tillaga. Vilken underbar känsla det var att få gå och handla mat till sitt nya hem. Ett tag förstod vi nästan vad vi har gjort (att vi faktiskt flyttat till Australien) och då blev vi alldeles fuktiga i ögonen. Sedan kändes det overkligt igen.

Det blev något så avanserat som Naschos till middag.

Vilken lyx att sedan får lägga sig framför tvn och bara ta det lugnt.

Söndag

På söndagsmorgonen körde vi en maskin och bara det var ju fantastiskt lyxigt. Att ha en egen tvättmaskin i sin lägenhet. Man behöver inte ens boka någon tid :)

Efter frukost gick vi för att prova att prova på gymet en snabbis. Det blev bara 20 minuter då vi hade lite tidsbrist men vi blev rejält svettiga båda två. När det är lite mindre folk där ska jag våga mig på att ta ett foto.

När vi kom hem pep Åsa till om att jag skulle skynda mig till ballkongen. Där satt det här gulliga kärleksparet och kacklade.

Efter en hel dags pyssel kom familjen Holmström över på en liten ”titt”och en drink.

Jag vet inte riktigt hur man vander pa bilden sa ni far nog vanda pa era skallar istallet.

Vi fick den ultimata inflyttningpresenten. En massa bra saker till köket. Det kan ju inte vara så svårt att göra oss överlyckliga då vi faktiskt inte har någonting. Tusen tack för de fina korten och presenten, kära Holmströmare.

Kvällen blev lugn då Åsa faktiskt skulle upp till jobbet på måndagsmorgonen. Hur det gått för henne på sitt nya jobb får ni höra imorgon.

Lite upptagna just nu...

Idag blir det ingen riktig blogg. Vi har agnat hela dagen at lagenhetspyssel och eftersom det tar sa galet lang tid att blogga ifran internetcafe sa prioriterar vi att ata en mysig middag ikvall. Igar var klockan 22.15 nar vi kunde lamna internetcafeet och ga hem och ata middag.
Vi mar som prinsessor och aterkommer imorgon.
Trevlig helg pa er alla

Inflyttningsdag

Torsdag kväll

Vi tyckte att vi var värda en mini-utekväll. Det är ju inte varje dag i ens liv som man får en hyreslägenhet och ett visum.

Vi började i sköna fåtöljer på en lite finare vinbar. De senaste dagarna har präglats av ovisshet, hög puls och allmän nervositet. Här satt vi skönt och tittade på folk och fnulade på vad de hade för relationer. En favoritsysselsättning.

Sen började det kurra lite i Lill-Åsas mage och vi gick då vidare till ett jättemysigt ställe som är en mix av snabbmatställe och en riktig restaurang. Man beställde vid disken och de kom sen ut med maten. Billigt och Lill-Åsa minikycklingburgare hot smakade mycket och gott.

Inte fel att skölja ner den med lite Victoria Bitter heller.

Sen gick vi hem och slog på Tvn där vi zappade förbi ett välbekant ansikte som pratade på ett språk som vi kände igen. Rolf Lassgård in action.

Fredag

Vi vaknade upp med hög puls. Den lugnade ner sig något när vi loggade in på internetbanken och såg att överföringen som vi var helt beroende av, hade ramlat in på Åsas konto. Ett steg åt rätt håll. Sedan kom det här med utcheckningstiden igen. Vi kollade upp detta och insåg att den här gången hade vi hela 20 minuter på oss att duscha, föra över pengar, klä på oss och äta frukost. Vi hann det mesta och satte oss sen i receptionen för att föra över alla pengar. Det gick!! Vi mailade alla överföringskvitton och ringde sen vår hyresvärd som sa att allt var ok och bad om oss komma dit för att skriva på avtalet före klockan 12.00. Det här var en söt liten trevlig tjej till skillnad från draken som jobbar i vanliga fall. Hon heter Violet men vi kallar henne Violence. Vi är nästan lite rädda för henne.
Vi slängde oss in i en taxi och åkte från Bondi Beach till Waterloo. Eftersom vi fastnade i varenda rödlyse i de östra förorterna var vi framme typ 5 minuter före 12.00. Åsa hoppade ur taxin och gick med bestämda steg på receptionen medan Lill-Åsa fick agera packÅsa.
Efter 76 namnteckningar fick Åsa ÄNTLIGEN nycklarna och inpasseringskorten till vårt nya hem.

Så här nöjd är man när man får öppna sin egen dörr. Vi behöver inte checka ut klockan 10.00 imorgon bitti.

Vår lägenhet är ju ganska tom men som tur är bor vi ca två minuter från SupaCenta som är köpcentrum för hus och hem. Där har vi handlat idag. Oj oj oj. Inga möbler har dock inhandlats idag men väl kyl/frys (detta ingår inte i en lägenhet i Australien), tvättmaskin (torktumlare ingår i lägenheten men inte tvättmaskin), TV, dammsugare, strykjärn, vattenkokare, brödrost, sängkläder, täcken, kuddar och handdukar. Vi står upp vid bardisken i köket för vi har inga stolar :)

Det är intressant att handla här. Här ska man pruta. Vi hade även en utmärkt säljare som aven prutade åt oss. Tack och lov att vi har Anna och Micke här som vi har frågat en hel massa om hur saker och ting fungerar.

Vi bor på våning 6 men bottenvåningen är på våning 3. Här ser ni vår stora fina balkong. Det bästa av allt är att vi idag insåg att vi inte har några grannar ovanför oss även om huset i sig har 8 våningar. Vi har inte riktigt förstått vårt hus än. Det är konstigt.

Vi har också två parkeringsplatser som vi väl inte kommer utnyttja men om någon vill tälta där så går det bra :)

Här är vårt ensuit-badrum. Det andra badrummet har ni redan sett på bloggen.

Det här är Pontus sovrum.

Här ser ni vårt lilla lilla kök.

Här är vårt fina sovrum som också har en utgång till balkongen. Tack och lov har vi fått låna en uppblåsbar madrass av Anna och Micke som vi kan sova på tills vi har en säng.

Halleluja, visumet är vårt!

Onsdag kväll

Gunilla var ju lite grinig redan tidigare på dagen och det blev inte bättre när hon tittat djupt i glaset. Det slutade bakom lås och bom för hennes del.

Vår lägenhet var som sagt kall och även faktiskt förbannat rå och fuktig. Det gick knappt att sitta i soffan utan att man blev fuktig i rumpenstumpen.
Vi lyckades hitta en filt som kändes torr som vi satt på och sen kröp vi båda ner under vårt täcke. Underbart mysigt. Mycket bra på TV var det också. Både Mike & Molly och Criminal Minds.
 

Torsdag

När vi vaknade höll vi knappt på att ta oss ur sängen. Jesus, vilken träningsvärk. Den har dessutom ökat i styrka under dagen. Vi går nu omkring som två cowboys båda två. Tänk, Zeb Macahan…

Imorse hände det saker. Jävlar anamma! Inom en halvtimmes tid fick vi besked både om att vi fått vårt visum OCH vår lägenhet i Waterloo. Vår nya adress blir nu 605/12 Broome Street, Waterloo NSW 2017. Är det inte coolt, så säg?

Trots dessa enormt goda nyheter har vår dag präglats av en massa strul. För att få lägenheten blir vi tvungna att betala 6 månaders hyra i förskott. Detta för att vi just nu ju bara har en inkomst samt att vi aldrig hyrt i Australien förut. När vi därför skulle ordna med överföring från vårt thaikonto (där de mesta pengarna finns) visade sig det vara enklare sagt än gjort. 
När vi satt där knackade det på dörren och det var städerskan som undrade vad vi gjorde där då utcheckningen redan var 10.30. Vi som i vanliga fall är så noggranna med sånt blev lite stressade men försökte förklara för henne (som om hon nu skulle bry sig) om våra världsomvälvande nyheter under morgonen. Sen fick vi bråttom. På 10 minuter hann vi packa ihop vårt liv, duscha och klä på oss.

Några minuter senare satt vi på tåget mot Sydney och det kändes väldigt bra då det var svalt, blåsigt och mulet i Blue Mountains och oj, vilken temperaturskillnad det blev när vi klev av tåget i Sydney. På tåget ringde vi och bokade en studio vid Bondi Beach där vi ska bo i väntan på att vi kan visa upp ett kvitto på hyresbetalningen för det är först då vi får tillgång till vår nya lägenhet.
Tänk att såna här överföringar ska ta sån tid och vara så struligt…

Studion vi nu bor i är ett omgjort motell med en pool i mitten. Det är dock prisvärt och ligger väldigt bra och nära stranden.

Efter diverse datorpyssel tog vi en promenad ner till stranden. Vi har ju faktiskt inte sett havet sen vi kom till Australien.
På vägen ner hittade vi stället där vi vill bo när vi blir äldre.

 

Nästan framme vid stranden.
 

Några nybörjare fick sig en surflektion på sanden innan de gick ner och mötte vågorna.
 

Här är bruttan som på måndag börjar jobba klockan 09.30 på 22 våningen inne i city.
 

Vi doppade fötterna och resonerade att det ju faktiskt är höst och att man faktiskt inte måste bada. Det kändes lite kallt men det var faktiskt hela 22 grader varmt i vattnet.

Det var enorma vågor och det ser väldigt kul ut att kunna surfa.
 

Det är aldrig försent, eller?
 

Det är fint även runt stranden.
 

På vägen hem från stranden var det middagstid. Lill-Åsa hade ätit en ganska stor lunch så hon nöjde sig med en iskall en i solen.
 

Åsa som inte fick i sig så mycket lunch då den inföll när allt snurrade som mest idag med banköverföringar och annat, var hungrig. Hon beställde därför in dagens specialare som var en stek med pommes för futtiga 10 dollar. Smakade finfint.
 

Så här bor vi nu. Vårt fjärde boende sen vi kom till Sydney för en dryg vecka sen. Vi börjar så smått tröttna på att ha alla våra kläder och saker i resväskor. Dessutom har våra kartonger redan kommit från Sverige så det skulle vara väldigt trevligt att få hämta dem på flygplatsen och köra hem dem till Waterloo.
 

Bloggdags.

Den här låten får nog bli vårt nya ledmotiv framöver :)

Om vi får som vi vill och bankerna sköter sig så att vi får flytta in imorgon är vi lite lite osäkra på hur det blir med bloggandet under några dagar. Fast det finns ju internetcaféer och det är inte alls säkert att det går så fort att föra över pengarna. Håll tummarna för oss! Igen.