Inga brutna ben, tror jag i alla fall

(Lill-Åsa) I torsdags åkte jag och mina storasystrar upp till vår ömma fader i Sälen. Efter sex och en halvtimme nådde vi vårt mål efter att ha färdats i både bil och på skoter. Pappa hade då redan värmt upp stugan och det var underbart att sätta sig framför den öppna brasan.

På morgonen när vi vaknade sken solen och efter frukosten var det bara att spänna på sig skidorna. Vi stoppade en varsin mandarin i fickan och åkte mot Syndalen.

Knallblå himmel och gnistrande snö är som medicin för själen...

Till Syndalen är det jätteroligt att åka för det är nerför nästan hela vägen. Hem är inte lika roligt. Väl i Syndalen bestämde vi oss för att åka vidare mot Kläppenskjulet. Det blev nog en sju kilometer allt som allt på fredagen.

När vi kom hem blev vädret dåligt så vi kunde inte åka något mer den dagen. På kvällen spelade vi Trivial Pursuit från 80-talet. Man kan få frågor såsom Östtysklands huvudstad och dylikt, så det gäller att ha koll på historien samtidigt.

På lördagsmorgonen var det helmulet, så vi ställde in oss på en innedag när de på radion sa att det skulle vara övervägande sol i fjällen.

Vad gör man då i stugan om man har dåligt väder? Man tokrensar saker. Vi slet ut innehållet i garderoberna och Gun med fina pyroman-gener fick som uppgift att springa ner till elden och bränna saker.

Vädergubben på radion fick rätt och mycket riktigt började solen titta fram bland molnen och på en timme hade gått från helmulet till toksol!

Det var bara att spänna på sig skidorna och åka iväg. På lördagen var det några plusgrader vilket innebar att det blev högre hastighet under skidorna. Vi begav oss iväg med sikte mot toppen! Vilket underbart väder vi fick! Det är ca tre kilometer rakt upp bland molnen. Väldigt cool känsla att åka in i molnen.

Väl uppe på toppen var det fruktstund!

Det var ca sex kilometer ner eftersom man får kryssa över hela fjället annars går det på tok för fort.

När vi började närma oss stugan fick jag något tokryck och bestämde mig för att ta en liten omväg runt myren. Jag gjorde tre enorma vurpor och landade på huvudet rakt ner i snön och benen och skidorna rakt upp i luften. Herrejösses så mycket en människokropp tål! Jag är helt fascinerad att jag inte brutit något.

På kvällen blev det kortspel och alfapet.

När vi vaknade på söndagen så var det bara till att äta frukost och slänga sig på skotern för forsatt färd hem mot Stockholm. Gun åkte på skotern med Pappa och jag och Marie satt på släden.

Helgen var mycket trevlig kan jag konstaterna så här en dag efter hemkomsten. Jag har ont lite överallt, men då känner man att man lever :)