The Rocks

Lördagskväll

Pontus var multikulturell och körde turbanafton.

Grannarna mittöver hade nog inte turbanafton men väl fest med både discolampor och partymusik. I gymmet bredvid var det dock tomt.
 

Söndag

Efter lite morgonpyssel med tvätt och veckohandling tog vi en powerwalk i Centennial Park medan Pontus åkte för att träffa Samantha i Eastgardens. Hon behövde köpa en klänning och han fick vara smakråd.
Det är verkligen vår i Sydney nu. Det blommar ju året runt men nu är det extra mycket. Det märks inte bara i träd och på marken utan även i Lill-Åsas allerginäsa som rinner. Eller så är hon bara förkyld.
 

Kolla in den gula mattan. Kan det här vara motsvarigheten till svenska maskrosor?
  
Det här trädet var vårt höstträd och ni såg foton på det för några månader sen i gulröda färger.
Nu är det fullt av nyutslagna små löv och är alldeles ljusgrönt.
 

Efter dusch, lunch och färgning av Lill-Åsas hår (nu är hon en aning blondare) tog vi bussen till Circular Quay.
Därifrån blev det en promenad till The Rocks som är Sydneys motsvarighet till Gamla stan.
 


Solen sken och vi njöt av värmen.
 

Framme i The Rocks gick vi förbi ett galleri med tavlor som verkligen var i vår smak. Inte helt överdrivet dyra heller. Här kommer vi nog köpa ett par tavlor när ekonomin tillåter.
 

Konstnären heter Ken Done och han målar med många glada färger.
 

Vi gick förbi en liten marknad med många fina saker.
 

Vi råkade gå en liten omväg när vi letade efter en pub som Lill-Åsa redan i Sverige drömde om att få besöka. Hon hade skrivit ut menyn på kängurupizzor och den finaste ölen och hade menyn i skrivbordslådan på sitt jobb det sista halvåret.
 

Vi kom upp på en liten kulle och då såg vi Harbour Bridge. 

Vi gick som sagt lite fel så Lill-Åsa blev nästan lite kinkig på slutet. Vi kom inte över stora vägen. Men till slut hittade vi en tunnel och på andra sidan stod den här söta lilla glassbilen. 
 

Om man tittade lite till höger när man kom ut ur tunneln så låg Lill-Åsas drömpub där som ett litet smycke.
 

När Pontus ikväll fick se det här fotot var hans spontana kommentar att den påminner om Lill-Åsa favoritpub i London. Det vill säga Hog in the Pound. Vi förstår vad han menar. Kan det vara så att Lill-Åsa är svag för trekantiga pubar?

 
Efter en öl på deras uteservering gick vi till Sydneys äldsta pub, Fortune of war.

Oj vad mysigt. Hans och Birgitta, ni som gillar jazz, ni skulle ha älskat det här stället. Gubbarna drog av solon på både trumpet och saxofon.

Lill-Åsa som kommer tillbaka från toaletten medan Åsa spelar in denna film undrar i slutet av denna film vart i helsike hennes kalla dryck är…:)

Det var bra drag därinne fast klockan bara var 16.00. Vi föredrar nog att gå på pubar på dagtid. Det kanske är ett ålderstecken.

Vi måste förtydliga lite angående lägenheten vi tittade på igår.
Killen som bor där nu har blivit vräkt två gånger men vägrar att flytta ut. I fredags ringde de polisen och nu börjar han visst förstå. Trots detta var han ändå hemma när vi kom dit för visningen. Detta fick 50% av spekulanterna att snabbt dra sig mot utgången. Det som känns skönt att veta är att om vi nu skulle få lägenheten så kommer den att bli mer storsanerad än vad som normalt sett görs mellan två hyresgäster.
Som svar på Evas frågor så fanns det inga möbler alls i lägenheten. Det fanns några täcken och kuddar som låg direkt på helteckningsmattan i vissa rum. Ett litet besök i verkligheten.
Trots den totala misären i just denna lägenheten så är Randwick annars ett bra område och huset är i övrigt fräscht och välskött.
En knarkare kan nog slinka in var som helst egentligen.

Ingen av visningarna vi har varit på har varit direkt stylade eftersom det handlar om uthyrning. De som ska flytta ut vinner ju inget på att få lägenheten att se fin ut inför visningen. Lägenheterna ägs antingen av själva mäklarbolaget eller av en fastighetsägare. På fotona i annonserna kan både kläder, disk och annat ligga framme.

Imorgon ska Åsa ringa mäklaren igen och förhoppningsvis så är det inte allt för många som vill ha vår knarkarkvart :)