En citrusfrukt

Torsdag och Åsa bloggar

Den här veckan har varit lite annorlunda. Vi brukar ju träna måndag, tisdag och torsdag men den här veckan har det inte varit någon som helst ordning på torpet.
I måndags var vi alla tre helt slut och vi beslöt oss för att busa och hoppa över träningen.
I tisdags hade jag ett möte direkt efter jobbet. Ett väldigt spännande möte kan jag tillägga. Jag backar bandet lite… 
Jag har börjat känna att min tjänst inte är där jag hör hemma. Jag ägnar uppskattningsvis 80% av min tid till att reda ut konsulternas lönefrågor och problem.
Inte riktigt min kopp té om man säger så. Jag tog därför mod till mig och pratade med min chef tidigare i veckan och berättade hur jag känner och hon var tydligen inte ett dugg förvånad och hade väntat sig att jag skulle komma till henne tidigare gällande detta (?). Nåväl, hon ska försöka hitta en lösning på hur jag ska kunna ägna mina dagar åt det som tjänsten egentligen går ut på, nämligen att utveckla kundrelationen, coacha teamet och kanske hinna med lite rekrytering själv.
Samtidigt som det alltså nu står fullständigt klart för mig att mitt jobb i sin nuvarande form redan nu inte erbjuder mig några som helt utmaningar, slumpar det sig så att ett företag som jag haft kontakt med tidigare har fått tre stora nya kunder och vill prata.
När vi flyttade från Sverige valde jag att lämna QlikView-utvecklandet och att gå tillbaka till att jobba med rekrytering då det skulle göra det lättare för oss att få ett visum.
Tjänsten jag tog här i Sydney hade jag aldrig någonsin valt om vi stannat kvar i Sverige men jag såg det som en investering i vår framtid i vårt nya land.

Företaget som jag alltså träffade i tisdags är ett av de stora och framgångsrika QlikView-företagen i Sydney (namnet är en citrusfrukt som börjar på S) och jag pratade med dem via Skype redan från Sverige och vi enades då om att hålla kontakten. För ett par månader sen träffade jag en av cheferna över en kopp kaffe och det kändes som att komma hem. Ja, det lät ju kanske lite töntigt men jag menar det faktiskt.
Hans beskrivning av företaget och kulturen är som att han beskriver de små IT-företag jag tidigare jobbat på.
I tisdags träffades vi alltså igen och tanken var från början att vi skulle träffas i city men så kom han på att det var en bra idé att jag även träffade företagets VD och de frågade om jag kunde komma till North Sydney där företaget ligger.
Det slutade med att vi träffades på en pub och pratade över ett par öl. Min första arbetsintervju i en pub! Två timmar senare nästan dansade jag därifrån och det berodde inte bara på alkoholen inverkan :) Jag kände mig fylld av energi och hopp. Rollen de vill att jag ska ta skulle vara en mixad roll mellan projektledare, account manager och utvecklare.
Jag menar, kan det blir mera perfekt? Det är ju jag, ju.
Jag blir nästan tårögd nu :)
Sen i tisdag har de redan hunnit beställa blanketterna från immigrationsverket och börjat fylla i detta för att försöka bli godkända som företag för att få sponsra mig.
Kan ni inte vara gulliga och hålla tummarna för att det här med visumet går vägen? Det hela är lite av en chansning och det är låååångt ifrån säkert att det går.
Tänk om jag kunde få återvända till den kluriga men fantastiska världen av Business Intelligence.

Om jag nu skulle försöka vara lite realistisk så här i slutet av denna långa utläggning. Det logiska och förståndiga valet skulle ändå vara att stanna kvar där jag är och jag litar på min chef och är helt övertygad om att hon kommer att göra allt för att hitta en lösning för att få bort allt administrativt arbete från min tjänst. I så fall skulle min nuvarande tjänst helt klart kunna ge mig de utmaningar jag behöver. Jag trivs ju jättebra med företaget och jag har världens bästa team runt mig. Människor som jag verkligen skulle sakna om jag slutade.
Sammanfattningsvis kommer det ske lite positiva förändringar på jobbfronten framöver hur det nu än slutar.

Idag är min kära fru på middag med jobbet och förlustar sig. Poppe har varit hemma från skolan idag och har febern den stackarn. Han blir hemma imorgon också till hans stora besvikelse men hoppas vara kry på söndag då han ju vill träffa kärleken igen.
Imorgon ska jag på End of the month drinks på jobbet igen. Som ni förstår av namnet är det ju en återkommande företeelse.
Det är alltid ett tema på dessa tillställningar och imorgon är det lite mer seriöst än vanligt. Imorgon är det Daffodil Day i hela Australien som översatt skulle bli Påskliljedagen. Detta är den största insamlingen till förmån för cancerforskning och stöd till drabbade.

Imorgon ska jag helst ha något gult på mig men då jag inte äger något gult plagg får jag nog nöja mig med att donera eller köpa några av de saker som säljs. Jag har redan köpt en gul penna idag men mer får det bli imorgon.