Pliktverket (egoblogg)

Lill-Åsa skriver

Jag har glömt att skriva om hur det går med transportplanerarjobbet, som jag var på arbetsintervju på för en sisådär 40 år sedan. Det har inte hänt ett smack så det kanske är en anledning till att jag inte har skrivit om det. Nu tycks i alla fall facket och arbetsgivaren ha kommit överens om något (om vad vet jag inte), så idag var det dags för mig att besöka Pliktverket. Vi är tydligen fyra stycken kvar i processen (en ska bort) och då var det dax för oss att svara på frågor och träffa psykologen.

Pliktverket ligger i Näsby Park så jag tog en liten sovmorgon och tog sedan bilen. Väl framme på Pliktverket hade jag tjugo minuter till godo så jag kunde njuta av min frukost.

Utsikten från min frukostplats. Kanske inte den mest exotiska.

Efter att ha svarat på 160 frågor om hur jag är som person plus 10 stycken frågor som handlade om logik (aj aj aj), var det så dax att träffa psykologen. Det var en två meter lång baltisk man som skakade hand så pass rejält när vi träffades att jag fortfarande funderar på om alla ben i handen fortfarande sitter där de ska. Jag tycker nästan att det skramlar lite när jag skakar handen. Efter en trevlig pratstund på ca 1½ timme kom han fram till detta...

I spalten "Tillbakadragenhet" är jag "Mer villig att prata om mig själv än andra." Det är väl det jag använder bloggen till :) Ego, ego, ego...

I spalten "Vaksamhet" sa han att jag var aningens blåögd. Det stämmer ju. 75% av alla svenskar är ju blåögda. Det behöver man ju inte vara någon psykolog för att lista ut:) Om jag ska vara ärlig kryssade jag i lite extra på att jag litar på folk så han inte skulle tro att jag är paranoid.
Så kan det gå då.

Det som kan vara bra för transportplanerarjobbet var stycket stress som sa att jag är "mindre anspänd än de flesta och hanterar livets krav lungnare än de flesta." Se där. Nu känner ni mig...

Efter 2½ timme var allt klart och här vinkar jag hejdå till Pliktverket troligtvis för sista gången. Det ska tydligen läggas ner. Vink vink.

När jag kom hem blev det tvättstugan och städning. På arbetstid. Underbart att få betalt för det. När jag sedan skulle gå ut på min promenad "Hägersten runt" höll jag på att springa in i rumpan på denna. Innan jag hann fumla fram kameran hade hon/han hunnit iväg en bit, men han/hon tycktes vara helt orädd för mig.

Här ser ni mig som naturfotograf.

Nu har Poppe kommit hem!!! Ikväll blir det mystisdag i 190 så vi får höra om hans semester i Skåne och dessutom berätta mer om vår kommande greklandsresa.