Hemfärden från Koh Lanta

Lill-Åsa bloggar om hemresan från Koh Lanta

Fredagkväll

Den sista middagen på Koh Lanta för denna gång intogs på Relax Bay. På fotot ser det ju ganska folktomt ut, men det kom några till sällskap efter ett tag. Kvällen avrundades sedan på Fat Monkey med några biljardomgångar.

Vi fick också se en jättevacker uggla på vägen hem som satt och kollade in oss på nära håll. Vilket coolt djur. Ingen av oss hade koll på kameran, men vi tyckte alla att den såg ut som en katt och nu när jag googlade på det så hittade jag den. Coolt nog heter den kattuggla också. Jag vet inte om det finns gott om dem på Koh Lanta, men vi hörde en uggla var och varannan kväll precis vid huset också.

Lördag och hemresedag

Vi hade ingen frukost kvar så det fick bli en frulle på German Bakery. Kanske jag var lite stressad för att åka hem…

Vi Åsor är lika på många sätt, men ibland så är vi faktiskt lite olika. Åsa är lite mer åt det salta hållet när det kommer till mat och godsaker.

Och jag tycker om det söta. Mycket god frukost.

Det började spöregna så vi fick sitta och vänta ut skuren.

Det blev snart fint igen så vi kunde åka hem och packa. När vi kom hem hade vi fått en gäst. I poolen. En krabba hade ramlat i poolen och kunde inte komma upp. Hur i hel… hamnade hon där.

Först försökte Åsa få upp den med håven, men den bara blev rädd och kröp in i hörnet.

Den försökte desperat klättra på det hala kaklet och jag fick lite smått ångest för den stackars lilla krabban tyckte nog inte om klorvatten. Det fick bli ett sista dopp även om det skulle innbära att få packa ner en blöt bikini.

Det slutade lyckligt och krabban har nu återförenats med sina föräldrar. Om han nu lyckades ta sig oskadd över vägen…

Vi hittade ju en nytt ställe som vi tidigare aldrig hade provat, Krua Kritsana. Maten var väldigt god där så det fick bli en sista lunch där. Åsa försöker imitera en häst eller nåt.

Det finns gott om örnar också. Stora och så vackra när de flyger. Den här örnen landande strax nedanför huset.

En fin blomma på väg upp mot huset.

De håller fortfarande på att plantera lite och det kommer nog bli jättefint när de växer till sig lite.

Här säger vi hejdå till Djungelstigen. Vårt hus är det första till höger.

Åsa och Pontus låser dörren för den här gången.

När vi kom hem till Sydney fick vi höra att en svensk lärarinna hade avlidit i en mopedolycka på fredagsnatten på Koh Lanta. Det hängde lite över oss hela dagen. Hon jobbade på samma skola som Pontus gick på, men vi vet inte om hon jobbade där då när Poppe gick där. Så fruktansvärt hemskt.

Som vi bloggade om tidigare kom vi ju hem till total kaos. Inte en möbel stod där den skulle stå.

Vi slapp i alla fall skruva ihop sängarna igen. Det var vi tacksamma över.

Vi lyckades hålla oss vakna till 21.30 du vi alla tre stupade i säng.

Måndag

Jetlag är underbart. Det kändes som att klockan var mitt i natten när klockhelvetet ringde. Åsa gick iväg till jobbet och jag satte igång med lite fortsatt röjande och tvättande. Skönt med en hemmafru såna gånger. Pontus hade tagit semester på måndagen också, men han måste ju ändå ställa klockan på 12.00 för han kan sova hur länge som helst. Han är en sjusovare. Jag gick och handlade och hade mig, men när klockan var 15.30 hade jag fortfarande inte sett honom. Han sov fortfarande. 18 timmar på raken. Nytt rekord.

Tisdag

Idag har Åsa jobbat hemifrån då hon skulle på återbesök till tuttdoktorn. Vi hade också en inspektion på lägenheten så det kändes bra att kunna visa vad som fortfarande inte blivit gjort. Allt skulle ju vara klart när vi kom hem från Thailand, men den meningen har vi hört sedan i mars. Det gick bra med både inspektionen och hos tuttdoktorn, tack och lov. Doktorn ville att Åsa ska komma en gång om året för säkerhetsskull och det kan ju vara bra.

Jag fick just ett samtal från uthyrningsföretaget som jag jobbar för och nu ska jag jobba hemifrån i en vecka ungefär. Ringa lite samtal och registrera lite. Det blir nog bra det.