Det var ingen pjåkig väg att gå till tavernan där Kostas jobbar. Vi gick längs Agia Annas strand och njöt av solnedgång och havsbrus.
Bakom Pontus ser man tavernan där Kostas jobbar.
Vi åt god mat och fortsatte att njuta av det vackra utanför. Vi satt i närheten av ett svenskt par som började prata med oss. De tyckte att grekerna på Naxos var snåla med att bjuda på gratisdryck eller efterrätt. De hade varit mycket på Kreta och Cypern tidigare och där fick de alltid gratissaker. Vi tycker att de ska åka tillbaka till Kreta och betala mer för maten så kan de få sina gratisdrinkar. Vi föredrar att betala mindre och i så fall köpa vår egen ouzo. Dessutom slipper man på så vis problemet med att få i sig eller hitta en blomkruka som vill bli vattnad med lite raki.
Kostas berättade mer om sitt liv igår än vi hört tidigare. Hans mamma dog i barnsäng när han föddes och hans pappa har tydligen aldrig riktigt älskat Kostas eftersom han orsakade fruns död. Hemskt! Kostas flyttade hemifrån när han var 14 år och har sen dess alltid haft ett stort kärleksbehov. Nu är det fixat. Han är nygift med en 25-årig pingla och själv är han 47 år. Han blev bonuspappa på köpet till en 9-åring. Vi är så glada för hans skull.
Här har vi då Mr Kostas. Det ser ut som att Lill-Åsa boxar honom i magen men så var det nog inte.
Poppe ville ha lite egentid idag och föreslog att vi skulle ta en moppetur. Lydiga som vi är begav vi oss söderut till Alyko.
Man måste ha solskyddsfaktor på läpparna annars kommer soltrollen och äter upp dem.
När vi parkerade mopparna extraknäckte Lill-Åsa som naturfotograf.
Det är så vackert här så att det nästan gör ont. Tyvärr går det inte att förmedla med kameran. Vattnet är ljusblått, grönt, och mörkblått och jätteblött.
Gunilla såg sin chans att klättra lite i berg medan vi solade. Helt utan livlinor. En gång ramlade hon ner. Tur att hon har hjälm. Hon slog sig bara lite i svanskotan.
På vägen hem stannade vi på en taverna av det mer lyxiga slaget. Stället kör ekologisk mat och dryck. Vi provade en färsköl från Grekland som heter Piraiki.
Vi åkte sen hem och hade poolstund med Pontus.
4 kommentarer:
Ja så är det. Så vackert så man får nästan en tår i ögat. Finns nog ingen sådan färg på solnedgången som på Naxos. Ett speciellt ljus.
Ohh vad jag längar. Men snälla, passa så inte Gunilla ramlar igen!
Kram mamma
Jösses vad fint. Ni har lyckats förmedla hur vacker det är. Njut bara njut!
Halloj!
Ja är det vackrare än era bilder då är det nog inte verkligt.
När ni öppnar erat B&B då kommer vi!!!
Roligt med alla människor ni har lärt känna och träffar igen, gör verkligen att man känner sig mera hemma och hör hemma på platsen!
Jag är glad att bilderna inte förmedlar som det är !
Jag sitter så långt ifrån er & även jag blinkar bort en tår eller två, vackert så det gör ont !
Hit måste jag !
Så är det bara KRAM Lollo
Skicka en kommentar