Bird poop

Vi var mycket spända på att se om de skulle känna igen oss på East West, där vi hade bestämt oss för att äta kvällens middag. Vi parkerade våra moppar under ett lummigt träd i skuggan precis mittemot Mike’s Bikes, gick sen och tog ut pengar på torget och sen gick vi mot tvärgatan där East West ligger.

Jorå, visst kände de igen oss allt. Lotta verkade uppriktigt glad och önskade oss välkomna tillbaka. Hon frågade hur vår australienresa hade varit och sen kom hennes man och sa "Hi Pontus". Mycket imponerande, vilket minne! Under kvällen hann vi prata massor med Lotta om deras vinterresa till Bali, Lombok och Borneo. Vi pratade också om Thailand och fick en hel del tips inför vår kommande långresa. Dessutom kände hon en tjej som ska gå i svenska skolan samtidigt som Pontus.

Vi beställde fördrinkar och åt de goda prawn crackers som vi längtat efter. Pontus slängde sig över korgen.

Här har vi alla de trevliga på East West. Från vänster Ian, Lotta (som är gifta och äger stället) och den trevlige tredje killen som vi inte har namnet på men som är engelsman. Så han heter säkert John.
Eller kanske Edward. Charles är ju också ett alternativ.

När vi skulle gå tillbaka till mopparna under det lummiga trädet fick vi en liten överraskning. Skit! Varenda pippi i trädet måste ha fått en släng av fågelinfluensan. Åsa och Poppes moppe var så nedskiten så vi fick rulla den över vägen till Mike’s för att få den avspolad.

Som vanligt är det aldrig något problem när man kommer till Mike. Han bara skrattade gott åt vårt lilla missöde. Mike är mannen i den grå tröjan i mitten. Till vänster sitter hans fru och därinne i butiken springer hans son som han kallar för The Maffia. Mannen till höger är grek och heter säkert Dimitris, eller kanske Nikos. Eller Yannis.

Med skitrena moppar åkte vi hem till Prokopios där vi tog en drink på Anna’s bar. Anna tog fotot. Det var inte så att det var kallt igår kväll. Lill-Åsa och Poppe hade bara glömt att ta av tröjorna efter moppeturen hem.

Det här är vad som händer om man åker moppe i bergen i brottarlinne utan solskyddsfaktor. Som vi brukar säga, är huvudet dumt får kroppen skylla sig själv.

Varje morgon kokar vi ägg till frukost. Vi har kliat oss i huvudet i vår ansträngning att räkna ut vad symbolerna på vredet betyder. Förutom de två svårtolkade tecknen finns även ett streck längst ner och ett G. Vadå G? Galet varmt? Ganska varmt?

På tal om galet. Hur galet snygg kan man bli i en hjälm? ;)

Dagen har tillbringats i Agia Anna. Det är ju en liten tradition att man måste fråga om man ser smal ut på fotona som tas (eller hur, Marie?) När Pontus frågade om han såg smal ut kan vi bara hålla med.
När vi hade legat en dryg timme och ingen kommit och tagit betalt och det dessutom började bli dags för lunch, småsprang vi därifrån för att slippa betala. Pontus börjar ju vilja ha en egen solsäng numera. Han ryms ju inte direkt i fotänden längre och då är det ju extra nice att inte behöva betala.

Lunchen intogs två meter från våra gratis solsängar.

När Pontus ätit upp blev han sugen på att söka upp the donut-man så han gick hela Agia Anna och Prokopios bort medan vi tog mopparna tillbaka till hotellet. Där lästes det böcker under parasollet till ljudet av två killar i 17-årsåldern som pratade högt och mycket på ett obegripligt språk. Vi tror kanske att de pratade flamländska.
Eller var det kanske urdu?