Merde, vi förgött la petite Gunilla

Mitt i natten ringde klockan, eller närmare bestämt 03.20. Men vad gör det när man ska flyga till Paris? Medan Pontus sussade sött beställde vi en taxi och i 140 knyck med en extremt dålig chaufför åkte vi mot Arlanda. Då tar det inte mer än 25 minuter att komma till terminal 5.

I gaten passade vi på att prova på vårt mobila bredband och läsa lite bloggar. Det funkade bra. Inte för att vi kommer att behöva det på den här resan då det finns gratis trådlöst bredband i lägenheten.

Flygresan gick bra men vi blev en halvtimme försenade. Vi tog en flygbuss som gick till Opéra som inte låg långt ifrån vår lägenhet.

Här ser ni ingången till vår lägenhet där vi stod och väntade på Alexandre som visade sig sitta inne i lägenheten och vänta på oss.

Fem minuter senare var vi på väg ut på stan på jakt efter lite lunch.

Inne på Lady Sandwich åt vi varsin grillad kycklingbaguette som var trä bjän!

Vi kom inte direkt till någon vårvärme men solen sken och värmde faktiskt någorlunda även om det bara var nollgradigt i luften när vi landade. Här sitter Lill-Åsa i Jardin des Tuileries och drar troligtvis på sig en urinvägsinfektion men vad gör man inte för bloggen?

Vi gick längs Seine och konstaterade att i och med att flyget gick så tidigt så fick vi verkligen en extra dag i Paris.

På foten till en staty hittade Lill-Åsa den här petit du art :-)

När vi efter en stund insåg att vi var trötta i fötterna tyckte vi att det var en bra anledning för oss att slinka in på en bar och ta ett glas rött.

Vi fick ett fönsterbord. Det var här som en kvinna med en Gunilla-look-alike hängande i sin väska, ställde sig en baren. Då slog det oss! Vi har ju åkt till Paris utan Gunilla. Igen! Lill-Åsa fick till och med en tår i ögat. Efter många och långa diskussioner kom vi fram till att Gunilla kanske inte vill se Paris för att Pontus inte heller har sett Paris. Hoppas att hon har det bra i soffan med de andra.
Lill-Åsa som bara läst franska i skolan i tre år och bara kan ca fem meningar envisas med att prata franska. Konstant. Hon tar bara de få ord hon kan och slänger om de huller om buller. Om man bara sen har rätt inlevelse i uttalet låter det tokfranskt. Schö vådrä ön pötitt baguette, sill vå plä. Ja, använd er fantasi.

Nöjda över att bara behövt betala EUR 6,40 för två glas rödvin gick vi vidare.

Idag hade vi inga vårkänningar men tydligen är den på väg.

Vi slank in på en mataffär och köpte lite vin, snacks och frukost till imorgon. Sen kryssade vi med kartan i högsta hugg hem till vår gata.

Home sweet home! Eller som man säger på franska doux maison (snälla ni som försöker lära er franska, lyssna inte på oss)