Det här blev inte så Corkat

Nu är vi hemma efter 6 underbara dagar på Irland. Vi säger Irland för meningen var ju att vi bara skulle till Adare utanför Limerick men slumpen gjorde att vi fick se mycket mer. Nu berättar vi från början.

Da’n före doppareda’n

Resan började med lite förseningar med det vi inte visste då var att vi hade väldigt tur ändå. De stängde nämligen Dublins flygplats strax efter att vi lyft. Det fick vi dock inte veta förrän det var dags att landa. De är ju inte så vana vid snö på den här gröna ön så lite vitt på marken ställer till enorma problem. Vi hörde en tjej bakom oss på flyget som pratade om att de försökt ploga landningsbanan med en gaffeltruck med en planka fäst längst fram. Vi vet inte om det är sant men man ser ju bilden framför sig.

När kaptenen sa att vi inte kunde landa i Dublin och att vi var tvungna att dirigeras om, gjorde han en konstpaus. Vi höll andan. Tänk om han skulle säga att vi fick vända till Skavsta… När han sa att det var Cork vi skulle till, återfick vi andningen. Cork känner vi ju till. Vi var ju där för tre år sen.

Här står Karin och väntar på Lill-Åsa som står kvar inne vid bagagebandet och väntar på vår incheckade väska. Under tiden ringde Åsa och fixade hotellrum inne i Cork. När väskan ääääntligen kom tog vi en taxi in till stan.

Här checkar vi in på River Lee Hotel som var fantastiskt fint och låg precis vid floden. Fyrstjärnigt var det också.

På tal om fyrstjärnigt. Vi var lite småhungriga och klockan var över 23.00. Middagen intogs även på ett fyrstjärnigt ställe :)

Det var ca 10 grader inne på stället och inga bord att sitta på men pizzan var god.
 

Läsa tidningen om den rekordkalla vintern kunde vi också göra.
 

Pizzan vi delade på hette Hells Kitchen och var stark och varm.
 

Pubarna vi passerade var många, knökfulla och väldigt stimmiga. Vi kände dock för lite mer lugn och ro efter vår strapatsrika resa.

Vi kröp därför in på hotellbaren och satt vi brasan och värmde oss.
 

Sen la vi oss och sov i det som måste vara de skönaste sängarna vi någonsin har sovit i.

Julafton

När Åsa stod i badrummet och gjorde sig i ordning hörde hon plötsligt hur Karin och Lill-Åsa utbrast i en massa Wow, Vad vackert, Guuuud!
Vad som hade hänt var att de dragit isär gardinerna och sett utsikten över Cork en solig julaftonsmorgon.
 

Ja, så här såg det ut. Fast vackrare i verkligheten förstås.
 

Efter utcheckning promenerade vi mot något som många kanske kan tycka är lite tråkigt men vi tyckte alla att frukost på McDonalds lät väldigt lockande. 
 

Lill-Åsa väntar på att Åsa och Karin beställer in frukosten.
 

Karin beställer en McMuffin med bacon.
 

Vi letade oss sen fram till busstationen där vi kom totalt tajmat tills bussen mot Limerick skulle gå.
 

Åsa är mästarinna på att sova under färd.

Träden var fulla av kristaller längs vägen norrut.
 

I Limerick möttes vi av bonden. Vårt hus låg nämligen på en mjölkbondens tomt. Under resan berättade han att Limerick har ett lite dåligt rykte och att det finns gangsterfamiljer som har ihjäl varandra och sysslar med knark och andra olagligheter.

I vår by Adare är det lite lugnare. Vi bor dessutom ca 3 km utanför själva byn och där är det bara vi och kossorna.

Ingången till vårt hus.

I Thailand hade vi katter runt huset. Här hade vi hundar. Möt vår hund Miller. Väldigt sällskapsjuk och kärlekstörstande.
 

I det här köket ska det lagade en 10 pounds kalkon och andra godsaker.
 

Vid det här bordet åt vi middagar och spelade spel.
 

Här uppe sov vi två. Brudar på loftet. Skulle kunna vara namnet på en ny realitysåpa.
 

Vår bonde har ett stort hjärta och skjutsade även in oss till byn Adare så att vi kunde äta lunch och handla mat.

Det här skulle vara en bra pub enligt Brian.
 

Karln hade inte helt fel. Klassisk pub med brasa, mysig personal och god öl och mat.

Ricklid senior och Ricklid junior höjer sina glas. Ungefär nu börjar Kalle Anka i Sverige.
 

  
Kylskåp och skafferiet behövde fyllas och det ordnade vi fint på Centra. 

 
Ni kanske inte vet det men Lill-Åsa är helt grym på att göra Irish coffee. Är man på Irland måste man ju ta seden dit man kommer.

Mys framför brasan innan middagen.