Vi tar en liten paus i bloggandet om vår underbara resa på Irland för att önska er alla ett Gott Nytt År!
Hela Pingvinfamiljen inklusive Gunilla har partyhattarna på (egenhändigt gjorda av Lill-Åsa för de på ICA var så dyra) och är redo för en nyårsmiddag på Åsen.
Juldagens kväll
Kalkon hör ju juldagen till. Vi kände oss trygga i att lämna över ansvaret för tillagandet av detta djur, till Karin.
Vad var det egentligen som Karin hittade inuti pippin?
Fin och god kom den ut ur ugnen där den hade varit i fyra timmar.
Åsa och Karin hjälptes åt att skära upp den. Det är mycket kött på en 10 pound kalkon.
S:t Stephen’s Day, eller Boxing Day som de säger i England eller Annandagen som vi säger i Svedala.
En sväng till Limerick kändes rätt då vi läst att affärerna skulle vara öppna där och allt fortfarande var stängt i vår lilla by.
Man kan ju inte åka till Limerick utan att hitta på en egen sådan dikt.
Håll i er. Här kommer Åsas Limerick-försök!
Det var en gång tre tjejer i Adare
en by som de snabbt höll väldigt kär
I stugan de bodde
och alla nog trodde
att de nog för alltid skulle stanna där
25 minuter senare var vi framme i Limerick och då passade det alldeles utmärkt med en publunch.
Till toasten vi åt serverades det himmelskt goda chips. Som en del av er vet så är chips Åsas absolut största last i livet och hon var tvungen att fråga vad chipsen heter. För er som åker till Irland och tycker om chips kan vi rekommendera Hunky Dorys Sourcream & Onion.
Tyvärr gör sig blåsan påmind rätt snabbt när man druckit öl och då måste man ju söka upp en ny pub för att få gå på toaletten. När man väl är därinne kan man ju lika gärna passa på att ta en ny öl igen. Det här en väldigt ond cirkel. Moment 22 eller Catch 22 som de nog säger här.
Vi handlade lite mat och dryck och tog sen bussen tillbaka till Adare där vår egen personlige taxichaufför hämtade oss.
Lite manikyr innan vi åt en spagetti carbonara. Varje kväll avslutas sen med vårt sällskapsspel Smart ass.
Julaftons kväll
Det är alltid lite festligt att duka med crackers vid jul. Tur att vi var i Irland så att de fanns att köpa i affären.
Vi hade tagit med oss sill och snaps och åt en mysig julmiddag. Det blev en och annan snapsvisa också.
Ägarna har julpyntat vårt lilla hus och fick oss att känna oss välkomna.
Mor och dotter med kronorna på sig.
Vi höll på att glömma att dela ut julklapparna. Snacka om avslappnad stämning.
Karin hade köpt ett spel som vi hade med oss, Smart Ass. Jätteroligt spel som testar ens allmänbildning.
Juldagen
Vi vaknade upp till ännu en iskall och strålande vacker dag. Irländarna är inte vana vid att det är så kallt här och ägaren berättade för oss att det är första gången i hans liv som vattnet har frusit på floden i Adare.
Vi gick de dryga tre kilometerna in till byn och höll nästan på att frysa ihjäl på kuppen. Minusgraderna på Irland är förbaskat mycket kallare än i Sverige. I och med att det är en ö och att det är så fuktig luft så biter det verkligen.
Allt var stängt i Adare så vi fick nöja oss med att titta på skyltarna.
De ler på bilden medan kinderna stramade av kylan. Konstig nog så värmde faktiskt solen en aning så om man stod stilla mot en husvägg fick man upp värmen lite grann.
Pubarna är ju fina att titta på från utsidan också.
Vi hade sån tur! Precis när det var som kallast insåg vi att kyrkan var öppen och vi kom in i kyrkan precis innan julgudtjänsten med barnkören skulle börja. Vi fick sjunga med i alla fina julsånger. Ja, Karin och Åsa sjöng i alla fall.
Titta vad liten Åsa är bredvid den stora julgranen. Just det, vi glömde säga att vi var katoliker även denna jul på Irland. Himla mysigt faktiskt. Vi behöver dock öva på när man sitta, stå, niga, stå på knä och skaka hand med bänkgrannen.
Vi fick upp så pass mycket värme i kyrkan att vi småspringande tog oss hem.
Här får vi ett välkomnande av gårdens hundar Pepsi och Miller. Pepsi är för övrigt den tjockaste Golden Retrievern vi har sett.
Fortsättning följer imorgon…
Nu är vi hemma efter 6 underbara dagar på Irland. Vi säger Irland för meningen var ju att vi bara skulle till Adare utanför Limerick men slumpen gjorde att vi fick se mycket mer. Nu berättar vi från början.
Da’n före doppareda’n
Resan började med lite förseningar med det vi inte visste då var att vi hade väldigt tur ändå. De stängde nämligen Dublins flygplats strax efter att vi lyft. Det fick vi dock inte veta förrän det var dags att landa. De är ju inte så vana vid snö på den här gröna ön så lite vitt på marken ställer till enorma problem. Vi hörde en tjej bakom oss på flyget som pratade om att de försökt ploga landningsbanan med en gaffeltruck med en planka fäst längst fram. Vi vet inte om det är sant men man ser ju bilden framför sig.
När kaptenen sa att vi inte kunde landa i Dublin och att vi var tvungna att dirigeras om, gjorde han en konstpaus. Vi höll andan. Tänk om han skulle säga att vi fick vända till Skavsta… När han sa att det var Cork vi skulle till, återfick vi andningen. Cork känner vi ju till. Vi var ju där för tre år sen.
Här står Karin och väntar på Lill-Åsa som står kvar inne vid bagagebandet och väntar på vår incheckade väska. Under tiden ringde Åsa och fixade hotellrum inne i Cork. När väskan ääääntligen kom tog vi en taxi in till stan.
Här checkar vi in på River Lee Hotel som var fantastiskt fint och låg precis vid floden. Fyrstjärnigt var det också.
På tal om fyrstjärnigt. Vi var lite småhungriga och klockan var över 23.00. Middagen intogs även på ett fyrstjärnigt ställe :)
Det var ca 10 grader inne på stället och inga bord att sitta på men pizzan var god.
Läsa tidningen om den rekordkalla vintern kunde vi också göra.
Pizzan vi delade på hette Hells Kitchen och var stark och varm.
Pubarna vi passerade var många, knökfulla och väldigt stimmiga. Vi kände dock för lite mer lugn och ro efter vår strapatsrika resa.
Vi kröp därför in på hotellbaren och satt vi brasan och värmde oss.
Sen la vi oss och sov i det som måste vara de skönaste sängarna vi någonsin har sovit i.
Julafton
När Åsa stod i badrummet och gjorde sig i ordning hörde hon plötsligt hur Karin och Lill-Åsa utbrast i en massa Wow, Vad vackert, Guuuud!
Vad som hade hänt var att de dragit isär gardinerna och sett utsikten över Cork en solig julaftonsmorgon.
Ja, så här såg det ut. Fast vackrare i verkligheten förstås.
Efter utcheckning promenerade vi mot något som många kanske kan tycka är lite tråkigt men vi tyckte alla att frukost på McDonalds lät väldigt lockande.
Lill-Åsa väntar på att Åsa och Karin beställer in frukosten.
Karin beställer en McMuffin med bacon.
Vi letade oss sen fram till busstationen där vi kom totalt tajmat tills bussen mot Limerick skulle gå.
Åsa är mästarinna på att sova under färd.
Träden var fulla av kristaller längs vägen norrut.
I Limerick möttes vi av bonden. Vårt hus låg nämligen på en mjölkbondens tomt. Under resan berättade han att Limerick har ett lite dåligt rykte och att det finns gangsterfamiljer som har ihjäl varandra och sysslar med knark och andra olagligheter.
I vår by Adare är det lite lugnare. Vi bor dessutom ca 3 km utanför själva byn och där är det bara vi och kossorna.
Ingången till vårt hus.
I Thailand hade vi katter runt huset. Här hade vi hundar. Möt vår hund Miller. Väldigt sällskapsjuk och kärlekstörstande.
I det här köket ska det lagade en 10 pounds kalkon och andra godsaker.
Vid det här bordet åt vi middagar och spelade spel.
Här uppe sov vi två. Brudar på loftet. Skulle kunna vara namnet på en ny realitysåpa.
Vår bonde har ett stort hjärta och skjutsade även in oss till byn Adare så att vi kunde äta lunch och handla mat.
Det här skulle vara en bra pub enligt Brian.
Karln hade inte helt fel. Klassisk pub med brasa, mysig personal och god öl och mat.
Ricklid senior och Ricklid junior höjer sina glas. Ungefär nu börjar Kalle Anka i Sverige.
Kylskåp och skafferiet behövde fyllas och det ordnade vi fint på Centra.
Ni kanske inte vet det men Lill-Åsa är helt grym på att göra Irish coffee. Är man på Irland måste man ju ta seden dit man kommer.
Mys framför brasan innan middagen.
