Nu är vi tillbaka efter en toppenskön liten semester på Tarv utanför Umeå. Under tiden vi var borta har ju en målare gjort fint i både köket och i Pontus rum. Vi var därför lite extra nyfikna när vi satte nyckeln i ytterdörren igår kväll.
Köket blev verkligen jättefint och fräscht när väggar och tak fått ny vit färg. Lägenheten är ju 16 år gammal så det var dags för lite uppiffning.
Pontus rum har ju haft en Pepsi-blå färg under de senaste åren och mäklaren som ska sälja vår lägenhet framöver säger att vi kommer att få mer för den om sovrummet är i en lite mer diskret nyans och helst vitt. Det fick bli en lite bruten mjuk, vit färg (som tyvärr inte riktigt framgår på bilden, dock)
Ikväll har vi röjt som tokar och till och med hunnit med att borra upp träpersiennerna på sin plats.
Pontus är nöjd med sitt nya ljusare sovrum som genast känns mycket större.
Nu ska vi berätta för er hur vi har haft det under vår tripp till Umeå, tänkte vi.
Onsdag
Åsa och Pontus träffades i Liljeholmen och tog därifrån en buss mot Bromma flygplats. I Sumpan hoppade Lill-Åsa på och vi hade sällskap sista biten.
Tidigare under dagen hade en trevlig tjej från Avis på Umeå flygplats ringt och berättat att deras kontor skulle vara obemannat vid den tiden vårt plan landar, så vi hade fått koden till deras kassaskåp för att på egen hand kunna plocka ut bilnyckeln. Smutt.
Flott ska det va! En BMW, minsann. Gick som ett spjut, kan tilläggas.
När vi kom fram till Tarv bäddade vi sängarna, fixade el, vatten och annat som man måste göra när man startar igång stället.
Vi satte oss sen och njöt av att vara på plats och spelade några omgångar MIG på Åsas iPhone.
Vi gick sen och la oss, Åsorna i nya stugan och Pontus i dubbelsängen i gamla stugan.
Torsdag
Vi Åsor vaknade rätt tidigt och kände oss lite ivriga på att sätta igång dagen. Vi väntade dock tålmodigt ett par timmar innan vi med gott samvete kunde väcka Poppe. Sen bar det iväg mot terrängbanan.
På samma ställe som vanligt sprang Pigge Igelkott över vägen samtidigt som en bil kom farande. Drama, drama. Åsa sprang och viftade som en galning mot föraren så att Pigge kom över vägen i lugn och ro.
Han tackade för hjälpen och vi gick vidare. Den här filuren Fiona var ännu långsammare över vägen och vi fick på nytt rycka in. Den här gången bar vi över henne för hon var alldeles för långsam.
Det var inte så fint väder och dimman låg tät över viken. Värmen var det dock inget fel på och vi blev rejält svettiga. Speciellt svettig blev Pontus som sprang före oss.
Han var redan framme på bryggan när vi kom.
Anna och Micke, nytt för i år är att Åbergs har byggt ett stort jättehus precis bredvid Lasses och de flesta av buskarna är också borta så nu är det full insyn åt det hållet.
Vid 15.00 började vi laga mat för att Åsas morfar skulle komma på middag.
Efter några missförstånd och till och med lite osämja dök då den snart 87-årige mannen upp. Vid välkomstskålen var dock allt redan glömt och förlåtet.
Han fyller år i september och fick därför en födelsedagströja i förskott. Den föll honom nog på läppen för han drog på sig den direkt utanpå skjortan.
Middagen kunde ätas ute men sen blev det lite väl kyligt så kaffet drack vi i gamla stugan.
Man fick prata högt (läs skrika) då Gunnar hör lite dåligt och envisas med att inte använda sin hörapparat.
En mysig kväll som fortsatte med lite spel när Gunnar hoppat in i taxin tillbaka in till Umeå City.
Imorgon bloggar vi om fredagen på Tarv.
4 kommentarer:
ÄckelFiona. Vem törs ha henne i sin hand? Modigt!
Snyggt blev det.
Låter som en underbar helg till slut.
Kram
Åh som jag väntat på flera bilder, kul!
Pontus rum blev jättebra!
Jag fattade aldrig att ni åkte redan på onsdagkväll. Vilken skillnad att få vakna upp där på torsdagmorgonen.
Måste kolla up vad MIG är nu när jag är med i Iphone gänget.
Vilka hjältar som räddade Pigge. Man ser ju att Fiona är rätt tacksam då hon ju pussar er! I Lalalalien får ni inte plocka upp Fiona och hennes kusiner, de är grymt giftiga.
Vilken dimma, rätt häftigt faktiskt! Man känner knappt igen sig nu med huset bredvid bastustugan. Vi har ju bara varit där ett år med det huset.
Vad nära det nya huset ligger nystugan...
Det måste kännas väldigt annorlunda.
Vad gammal morfar ser ut, fast det får man väl göra när man faktiskt är 87 år.
Vad fin han blev i sin nya tröja.
Skönt att det ändå löste sig och blev en ok kväll.
Ser fram emot att läsa/se fortsättningen.
Tack för att ni tog er tid redan igår trots allt som skulle göras.
Stor puss
Jag kanner inte morfar, men kan inte lata bli att tycka om honom bara genom att titta pa honom, saaa sot! Vad mysigt att han kunde komma och traffa er alla.
Det ser verkigen jattemysigt ut overallt, nice!
Stor kram.
Eva
Skicka en kommentar