Choklad och motion

Imorse vaknade jag inte förrän Åsas väckarklocka ringde klockan 06.30. Det är första natten sedan operationen som jag inte vaknar klockan 04.00 då det är dags att ta medicinen. Det måste ju då betyda att jag inte längre behöver medicinen. Därför är jag från och med idag en medicinfri kvinna! Jag försökte sluta med den två gånger förra veckan, men jag tror att man kan säga som så här: Kan man inte gå och prata samtidigt, ska man fortsätta med medicinen.

Mitt under “Hem till gården”, damp det ner en paket i brevlådan. Det var från gulliga familjen Eckerström. Det var ett krya på dig brev med en film i (engelsk deckare av högsta kvalitet) och även en jättefin teckning som Nathalie hade ritat. Tusen tack! Ni är för gulliga ni… Jag älskar engelska deckare.

Solen har skinit idag! Jag har läst att motion ska vara bra mot smärta (om det nu av någon händelse skulle göra ont att sluta med tabletterna), så jag beslutade mig för en liten promenad i solskenet. Lite läskigt var det för det var ganska mycket is ute och ett tag kändes det lite som rysk roulett där ute. Hemska tanke om man skulle ramla så att ärret åker upp och alla mina tarmar och organ ska ramla ut, uhäää.

Efter 20 relativt smärtfria minuter ute i solen och med alla organen i behåll gick jag följaktligen hem. Nu när jag sitter och skriver det här kom jag på att det kanske var choklad som var bra mot smärta! Hmmm.

Ikväll ska Åsa ut och ta ett glas vin med hennes halvsyster Petra. Kameran ligger framför mig, så troligtvis lär ni inte få se några bilder från det…

Jag tror att jag ska göra mig en kopp varm choklad (jag tar det säkra framför det osäkra) och kura ner mig i min sjuksoffa och läsa klart den bra boken som jag läser nu. Det är Håkan Nessers “En helt annan historia”, och den är riktigt bra. Både spännande och rolig. Faktiskt, som Emma hade sagt.