Morotsstavar och gummistövlar

(Lill-Åsa) Eftersom jag inte besökt frisören sedan Naxos, var det idag hög tid att ta tag i den biten. Jag blir återigen mer och mer lik Runar för var dag som går.
Tokigt att man blir lik honom när håret blir för långt, han är ju dessutom man, säger somliga. Kunde man inte få bli lik typ...en rufsig Natalie Imbruglia...

Efter frukosten imorse gjorde jag i ordning lite morotsstavar för att ta med mig in till stan. Det är ju inte så roligt med en kurrande mage hos frisören. Jag öppnade då en ny förpackning av påsar som är inköpta på Wollies i Bondi Junction av familjen Holmström. De passade så bra till mortotsstavarna att jag blev alldeles tårögd. Imorgon ska jag nog ha äppelklyftor i en och morotsstavar i den andra.

Min frisör undrade vem som klippt mig förra gången eftersom mitt hår var så väldigt uppklippt att det mest liknade en enorm pälsmössa. Jag förklarade att jag sist klippt mig i Grekland och min frisör-engelska är något rostig. I Grekland tog hela frisörproceduren en kvart och idag tog det ca 45 minuter. Han använde till och med rakmaskinen i nacken och har klippt bort så pass mycket hår att jag tror att det kommer märkas när jag väger mig imorgon.

Eftersom frisören ligger granne med en H&M-butik brukar jag springa igenom den. Modet som är nu är inte riktigt i min stil så jag trodde att kusten var klar och att jag inte skulle hitta något. Mycket riktigt hittade jag inget på damavdelningen, men så råkade jag gå förbi barnavdelningen. Jag hittade en randig långärmad tröja till mig (se nedan med min nya lättviktsfrisyr)

Jag hittade också en cool t-shirt till Poppe som jag tror han kommer att tycka om. Sedan blev jag kär... I ett par gummistövlar. Med döskallar på. Åsa, Karim och jag ska ju fira jul på Irland och där måste man ju bara ha ett par gummistövlar med döskallar på. Har jag hört i alla fall.

Ibland när vi har gäster här, klagas det över att det är svårt att hitta parkering i området och de får cirkulera runt kvarteret i en timme innan de hittar en plats. Om ni kommer en måndagsförmiddag istället för lördagskväll nästa gång så finns det gott om parkeringar.

Här är en bild på Sergels Torg vid lunchtid en måndag i november.

Åsa har nu varit på sin intervju och hon har redan fått reda på att hon gått vidare. Det hade känts jättebra så nu fortsätter vi att hålla tummarna. Jag börjar få lite smått ont i dem nu...