Skolavslutning och rymning

Torsdag

Medan Lill-Åsa ofrivilligt spenderade torsdagskvällen på jobbet åkte Åsa till Pontus skola för att gå på hans skolavslutning.
Som förälder till en elev i High School har man ju inte så mycket kontakt med själva skolan så det är roligt att få besöka och kolla läget. Lite skillnad från en svensk gymnasieskola där ju föräldrar aldrig är inbjudna. I alla fall inte när vi gick i gymnasiet. På dinosauriernas tid.
Runt hela aulan satt foton på alla elever i årskurs 10 . Åsa lyckades av slump sätta sig precis vid Pontus foto.

I aulan precis innan ceremonin satte igång. Ja, vi vet att flickornas skoluniformskjolar är lite väl korta men så är fallet i många skolor.

Ceremonin var ganska lång (90 minuter) och rektorn höll självklart tal till elever och föräldrar. I år är sista året någonsin som eleverna får ta så kallade School Certificates. Detta har varit en del av skolsystemet under väldigt många år men ska alltså upphöra i år.
School Certificates får närmast jämföras med nationella proven i Sverige, fast ändå inte. Om man klarar det eller inte hänger inte bara på själva resultatet på proven utan också på inlämningsuppgifter och närvaro. I år var det 31 stycken i årskurs 10 som inte klarade det och vi är därför stolta över att Poppe (vår invandrarkille) klarade det.
När de skulle hämta betygen och sitt School Certificate började de med eleverna med efternamn som börjar på A. Han var därför den andre att gå upp på scenen.

Det här ett godkännande som gör gott för hans självförtroende och för fortsatta studier nästa år.

Vid 20.00-tiden var vi hemma igen. Men fortfarande ingen Lill-Åsa.

Lill-Åsa tar över tangentbordet för Åsa måste prata skvaller med en före detta arbetskollega.

Jag har inte varit så aktiv på bloggen sista tiden. Mitt jobb suger musten ur mig så när jag inte jobbar fokuserar jag på att andas. Men nu jävlar ser jag ljuset i tunneln. Jag vet inte hur mycket jag berättat om mitt jobb men en del av mitt jobb har blivit att ansvara för en 16-årig autistisk kille som blivit övergiven av sina föräldrar för ett par månader sedan. Han kräver två skötare 24 timmar om dygnet och just nu har de svårt att finna boende för denna lilla smarta kille, Liam. Han kan inte prata och kommunicera med omvärlden, men satan i gatan vad smart han är. Igår kväll, 16.30, precis när jag skulle stänga ner min dator, bestämde sig Liam för att hoppa över staket på det tillfälliga boende han har. Han är galet snabb så tyvärr fanns det inte en chans för vårdarna att få tag i honom. Eftersom vi har fantastiska killar som tar hand om honom var det inte så svårt att hitta honom. Han hade en t-shirt på sig som det står hans namn på och att han har autism. Liam lyckades ta sig från Burwood med bussar till Darling Harbour på löjligt kort tid. Ingen vet hur han lyckades med det. Är det ens möjligt??? En konduktör på ett monorail (ett tåg som går på räls uppe i luften) hade observerat Liam och ringde polisen. Liam valde dock att kliva av vid Casinot och socialisera lite, men han hade inga problem med att följa med polisen till stationen en stund tills våra killar kom och hämtade upp honom. Tydligen var Liam på ett väldigt gott humör i går kväll när han satt i bilen på väg hem. Han var nog bara lite uttråkad innan. Det tråkiga är att det tillfälliga hem som han har haft under ett par månader inte längre är hans hem och idag var han tvungen att flytta. Lite jobbigt för en kille med hans diagnos, men det ska nog gå bra. Vill han gå på casino, fixar han nog att byta boende också…Nu blir det dock väldigt långt till casinot då detta boende är ute i skogen.

Idag kom Evelyn och frågade när jag tänkte göra min sista dag. Hon var också tvungen att säga att hon inte vill att jag ska göra min sista dag och sedan viskade hon att om jag inte kommer att trivas på mitt nya jobb så måste jag lova att ringa henne. Evelyn är charmig men aningens schizofren. I går hotade hon med att säga upp 2 om det inte blev en skärpning (skärpning på vad har ingen av oss den blekaste aning om vad hon menar, men det är nog inte så viktigt.) Charmigt men väldigt tröttsamt. Jag sa att jag kunde jobba året ut och det tyckte hon lät väldigt bra, men om jag ville sluta till jul var det helt okej för det är så pass lugnt i mellandagarna. YES!!! Det ville jag VÄLDIGT gärna. Så nu gott folk har jag bara två veckor kvar på mitt nuvarande jobb. Det innebär att jag får en hel månads semester (semester och semester, halva obetald, men ändå). Jag är hög av livet!