Att säga upp sig…

Måndag

Lill-Åsa bloggar

Måndagar är överjävliga när man inte trivs på sitt jobb. Först vaknar man hundra gånger under natten och drömmer jobb. Dessutom är mina jobbdrömmar jättetråkiga. Jag har försökt samla mod till att säga upp mig ett tag, men jag är ju så förbaskat rädd att göra någon besviken. Efter en hemsk och stressig förmiddag så intog jag som vanligt min lunch på parkbänken. Jag pratade med Åsa på telefonen som tyckte jag skulle passa på idag då när ändå jobbet är som hemskast. När jag kom tillbaka från lunchen satt Donna och Evelyn ute och pratade i cafeterian och ett bättre tillfälle än så kan jag ju inte få så jag tog sats. Det gick jättebra och de är väldigt tacksamma att jag vill stanna december ut för då kan jag lära upp någon annan innan jag slutar. Nu känns jobbet mycket bättre när jag vet att det finns ett slut på eländet. Hade jag valt att stanna kvar hade jag bara fått en veckas semester när vi får besök och det skulle dessutom vara deras första vecka när de har som värst jetlag. Jag skulle inte heller få någon gemensam semester med min fru, vilket hade sugit stort. Nu får jag söka lite jobb när vi har besök, men det är det värt. Det känns nästan som jag har vunnit en storvinst på Lotto.

Efter en klassisk måndagsmiddag bestående av kycklingwok gick Åsa och Poppe upp på altanen. De trotsade både sin träningsvärk och lite tunga i röven var de nog innan de kom upp. Jag ska nog också snart bli motiverad till att köra igång lite mer med träning. Men det är ju så tråkigt innan man kommer igång. Nästa vecka kanske…

Nu är det dags att hoppa i pyjamasen och mysa lite framför TVn.