En fängslande höstpromenad

Lördag

Världens bästa granne ringde på dörren igår kväll. Hon var solokvist då maken var på Ålandstur och hon undrade om vi inte skulle känna för ett glas bubbligt hos henne innan middagen.

Beslutet var ju inte speciellt svårt.

Rosa bubbligt, om damerna får välja.
 

Inget dumt sätt att börja firandet av vår 11-åriga förlovningsdag.
 

Dagen till ära hade Lill-Åsa på sig de nyinköpa jeansen.
 

Vi gick sen in till oss och lagade mat.
Här ser ni förrätten.
 

Kvicksilvret kröp under nollan igår kväll och vi under täcket.
 

Söndag

Vi tänkte att vi skulle göra en repris på det här med vackra höstpromenader. Vi tog tunnelbanan till Hornstull och gick över bron till Långholmen.
 

Vackert och höstigt.
 

Kan det bli mer svenskt?
 

Det är inte varje dag man tar en promenad på Långholmen men vi kan verkligen rekommendera det.
 

Höstlöven låg som en matta.
 

Tänk att det var så längesen som JAS störtade här. 1993, jösses vad tiden går.
 

Vacker folkhögskola.
 

Puben Finkan som ligger i själva fängelsebyggnaden.
 

Sen gjorde vi något som vi aldrig brukar göra. Vi gick på museum!
 

Åsa bredvid en låtsastjuv.
 

Riktigt intressant var det! Om Lill-Åsa hade jobbat inom Kriminalvården tidigare hade det nog varit här hon hade jobbat. Långholmen stängde så sent som 1975 då verksamheten helt flyttades över till Kronobergshäktet.
 

Bildade, steg vi ut i höstluften och passerade fotbollsplanen på Långholmen och det var då Lill-Åsa insåg att hon faktiskt varit här tidigare. Hon har nämligen stått i det där fotbollsmålet där borta.
 

Här ville vi ta en bild på kartan med det höstiga trädet i bakgrunden men tanten ville inte flytta på sig. Vi gav upp och tanten fick fastna på bilden. Hur länge kan man stirra på en karta?
 

Nöjda med dagens utflykt åkte vi hemåt igen.
 

För några veckor sen frågade Åsas mamma Karin oss om vi kunde fira jul ihop. Hon föreslog att vi kunde hyra ett hus någonstans. Vi har ju gjort det här förut en gång då vi åkte till Lismore på Irland och firade jul tillsammans. Det var en helt fantastisk jul. Helt befriad från julstress och krav.

Därför blir det nu Irland även över julen i år. Den här gången ska vi bo i en mysig by som heter Adare. Många av husen ser så här sockersöta ut med halmtak.

Huset vi har tänkt bo i har faktiskt ett riktigt tak och är beläget på en bondgård. 

Här står Karin utanför det hus som vi hyrde julen 2007. Då var hon rödhörig. Det är hon inte nu.

Vi ser fram emot mysiga promenader, pubar med värmande brasor, att sova middag, dricka irish coffee (för det måste man när man är på Irland) och ha långa och mysiga samtal.