Åsmansbo, hänne ä dä fint

Lill-Åsa skriver

Facebook är ju helt fantastiskt. Genom den har mina systrar och jag fått kontakt med våra barndomsvänner från Åsmansbo där vi växte upp. Här står vi alla framför vårt hus typ 1975.

Mamma, Gun, Marie och jag lämnade Södertälje vid frukosttid för att möta upp Pappa vid lunch i Smedjebacken och vidare färd mot Sveriges finaste by, Åsmansbo. När jag var liten hade jag en t-shirt som det stod "Åsmansbo, häänne ä dä fint" på. Jag är än idag en stolt över att ha fått växa upp där.

Lotta och hennes familj (som i vanliga fall bor i Sundbyberg) har köpt huset som stod precis mitt emot vårt hus. Här sitter vi i den underbara värmen och fikar. Det är inte Lotta ni ser på bilden utan hennes lillasyster Mona.

Här är då huset som vi växte upp i. Eller i alla fall de först åren.
Vi flyttade härifrån 1980.

Vi var så sjukt nyfikna på om det var sig likt i byn så vi gav oss ut på en promenad runt sjön, vilket också innebär typ hela byn. Här se ni Mona i täten och Lotta till höger. Gun, Marie, Mamma och Pappa kommer lite efter för de var tvungna att ta lite foton.

Nu är vi nästan uppe på Åsen där Lotta och Monas mamma Marianne bor.

En blomma från Åsmansbo.

Marianne var sig lik.

Promenaden fortsatte vidare runt sjön i riktning mot byn Matsbo.  På Wikipedia kan man läsa detta : Matsbo, äldre stavning Mattsbo, är en hytta och herrgård i Smedjebackens kommun.

Hyttan togs i drift 1644 och nedblåstes 1907. En av de få kvarvarande, ålderdomliga mulltimmerhyttorna i Dalarna har bevarats där Matsboån rinner ut ur sjön Bersen och delvis restaurerats. Herrgården, tidigare i bl.a. släkten Tersmedens ägo, är uppförd omkring år 1800, vitrappad med brutet, halvvalmat tak och två flyglar.

Det var en helt fantastisk promenad. Allt var sig faktiskt väldigt likt. Kanske att allt var lite finare nu. Eller så ser man det genom en vuxens ögon och man uppskattar andra saker som man som 5-åring inte såg eller uppskattade.

Här är Lotta och hennas tre döttrar. Jag tror att de var bland de trevligaste och finaste barn jag någonsin träffat.

Matsbo Hytta.

Vi fortsatte…

Det kryllade av smultron. Gun lärde oss att smultron heter wild strawberries på engelska, så vi lärde oss även någonting under promenaden.

Sedan kom vi fram till själva badplatsen vid Bersen. Den var sig också lik förutom att det var lite finare. Jag gjorde här året första dopp i svenskt vatten. Till och med Pappa badade. Här har man badat 1 miljon gånger som barn.

Hela familjen under Åsmansboskylten. Vi lånade även in en utav tvillingsystrarna Alice. Eller Ebba. Det var lättare att se skillnad på dem när de hade olika klänningar på sig.

Här bodde snälla tanten som man plockade blommor till och alltid fick någonting för det.

Det här huset har varit till salu i ett år. De ska ha 395.000 kronor för det, men alla i byn tror att man kan pruta ner det till 295.000. Huspriserna är något lägre än i Stockholm.

Nästan tillbaka efter en 4 kilometer lång runda runt sjön.

I huset till höger bor Lotta och hennes familj. På kvällen satt vi och tjåla(som man säger i Åsmansbo) , åt och drack.

I morse hann vi med ännu en promenad längs memory lane. I dag gick vi upp till Hea. Jag insåg att det egentligen inte heter Hea, som det gjorde när jag var liten, utan Heden, men växer man upp och pratar dalmål så blir det så.

På vägen hem från denna underbara lilla tripp stannade vi till och åt lunch  och passade då på att fira Gun som fyller år imorgon.
Grattis till Gun!!!