Ogift för en dag

Det är en fantastisk jetlag när man flyger västerut. Man somnar ungefär i samma tid (vi är ju av naturen kvällströtta) och vaknar strax innan klockan ringer. Lill-Åsa är ju fortfarande ledig men Åsa fick snällt göra sig i ordning (vad mycket kläder man måste sätta på sig). Under tiden gjorde den goda frun frukost som hon dukade upp framför morgon-TV. Tänk om man alltid fick äta frukost tillsammans. Mysig start på dagen.

Sen tog det mysiga slut för Åsa. Hon hoppade på bussen och åkte till Liljeholmen och hoppade glatt sen in på tvärbanan i Liljeholmen.
Men närå. Idag gick inte tvärbanan mellan Liljeholmen och Gullmarsplan! När vi snälla passagerare bad föraren om mer information vägrade han öppna dörren för att prata med oss. Han kanske är rädd, stackarn efter att ha mött så många arga passagerare under den här kalla vintern.
Det blev då tunnelbana till Slussen. Byte. Färd till Gullmarsplan och sen byte till tvärbanan där. Hon hann preciiiis till jobbet i tid. Vilket jävla meck men tur att hinna dit i tid till första dagen i alla fall. Puh.

Sen upphörde alla tråkigheter och Åsas första arbetsdag på nya stället blev kanon. Allting var förberett och genomtänkt så hon var igång och började jobba redan efter en halvtimme. Det enda som kändes konstigt idag var att de skapat en mailadress utan Ricklid så Åsa har känt sig lite ogift idag. Ingen bra känsla alls :)

Efter en hemsk resa hem (som mest berodde på hennes brist på uppmärksamhet) har vi nu ätit middag och ska sen inte göra ett knop.

Vi avslutar dagens blogg med ett foto som Karim har scannat in och mailat oss.
Det är taget på Skräddarön typ 2002. Vi ser lite yngre ut alla tre.
Åsa är mörk och korthårig och Lill-Åsa är blond och långhårig.
Gud vad tokigt allting var 2002…