Grabben är hemma!

Imorse vaknade vi av en fyllekaja som skrek och skrålade och var allmänt upprörd över något.
Att vi blev väckte gjorde dock ingenting för vi skulle ju ändå ut till flygplatsen för att möta Poppe-Loppe.
För att göra livet så enkelt som möjligt bidde det taxi både dit och hem. Vi fick vänta en liten stund men sen kom han där gåendes nerför rampen med resväskan med ett stort leende på läpparna. Resan hade gått väldigt bra men han hade glömt att sätta på sig deodorant just innan avresan så han längtade efter en dusch.
Väl hemma går han nu bara runt och njuter av att vara hemma igen. Han tog brädan och åkte till Bondi Junction för att hämta varor han beställt innan han åkte. Nya hjul och kullager. Enligt honom kan den här dagen inte bli bättre. Ikväll ska vi myskväll med nachos innan vi alla tre återgår till jobb imorgon.

Nu åter till berättelsen om Nelson Bay

Tisdag

Vi tog bilen och åkte för att se oss omkring. Här var det vackert men blåsigt.

Sen hoppade vi in i bilen igen och åkte till One Mile Beach.

Precis ovanför stranden kunde man gå en liten skogspromenad. Vi ville så gärna se en koala eftersom det finns så många i området men vi såg ingen denna dag.

Sen var det dags för lite bergsklättring.

Nästan uppe.

Många trappsteg senare. Det var värt det. Vilken fantastisk utsikt!

När vi kom hem igen blev det lunch med öl i trädgården. Där växer det citroner.

Bunny och Gunilla drog tyvärr på sig en förkylning så de satt mest under filten och kurade.

På kvällen satte sig den här fina kookaburran utanför lägenheten.

De här var de enda kängrusarna som vi såg på resan. Riktigt goda var de!