Orm och ännu en intervju

Lördag

Vi kände för en eftermiddagsdrink på det nyöppnade stället The Cookhouse här i Randwick. Mysig bar med trevlig personal.

De hade ingen vanlig fulöl, som jag brukar tycka bäst om så jag fick ta en finöl från något mindre bryggeri. Den slank ner den också.

Vi har varit lite trött på vår tavla i sovrummet då den har blivit lite utestående. Detta ser man ju varje gång man kommer in i rummet och passerar tavlan. I lördags köpte vi nya på Green Venus, som är en fin liten butik som ligger typ i vår port. Det blev tema flygbolag, vilket ju passar oss utmärkt.

Den sneda tavla fick åka upp på ovanvåningen då den gamla tavlan blivit blekt av solen och misshandlad av hantverkare. Nu när man bara ser tavlan framifrån ser man inte att den är lite sned. Nu skulle vi bara vilja ha en förvaringslåda till våra dynor…

Vi spenderade sen resten av kvällen framför "inför melodifestivalen".

Söndag

Åsa hade köpt ett sånt där erbjudande med billig mat på ett enklare ställe i La Perouse. Det är nog mycket greker som bor där får det finns många enklare ställen, typ Sibyllaställen, som är grekiska där. Vi skulle äta typ brunch men vi åkte lite tidigt så vi skulle hinna med att njuta av naturen lite först.

I början njöt vi jättemycket.

Tills jag höll på att kliva på den här rackaren. Vi har googlat på de olika ormarna i Australien och vi kom fram till att det måste vara en Brown Snake, eller en brunorm på svenska. Det är världens näst giftigaste landorm och den är tydligen väldigt aggressiv också. Vanligtvis när man träffar på en orm så slingrar de iväg fort som sjutton men den här, Charlie, flyttade sig bara en kort bit bredvid stigen. Där låg den sedan kvar och bara stirrade på oss.

Sedan var det väldigt svårt att njuta av naturen för min del. Jag hörde både det ena och andra i buskarna. Som tur var det inte långt till en väg så vi kunde ta den tillbaka till civilisationen. Sedan pratade jag om ormen Charlie hela dagen, i terapeutiskt syfte, så min fru nästan tröttnade på mig.

Ormar kan ju även klättra i träd och jag fick en längtan tillbaka till stan…

Men först skulle vi äta vår brunch. Den var enkel med god.

Sedan gick vi ner på stranden och satt oss och njöt av doften av havsluft.

Från södra Sydney tog vi sedan bussen och färjan till Kirribilli i norra Sydney. Där har vi inte varit sedan 26 december 2006, då vi var här på semester. Vi såg roliga ut redan då.

Inte en orm så långt ögat kan nå.

Det finns gott om folk med en stabil inkomst här tror vi.

Vi slank sedan in på en jättemysig pub/restaurang.

Sedan var klockan nästan kväll och dags att åka hem. De blev sedan lite ost, kex och vin framför Eurovision innan vi knoppade in.

Måndag

Min sista lediga måndag på ett tag. Får jag inte jobbet på Thai, så börjar jag på läkarhögskolan nästa måndag. Det är väldigt lyxigt att kunna vara hemma måndagar och tvätta och röja lite efter helgen.

Tisdag

Idag hade jag intervjun inne i stan på Thai Airways huvudkontor. Det blev värsta köbildningen och bussen stod typ stilla längs hela Elizabeth Street. Förbannat stressande när man har en intervjutid som närmar sig med stormsteg. När klockan var 9.28 slängde jag mig av bussen med kartan i telefonen i högsta hugg och sprang som om jag hade eld i arslet. 9.32 stod jag i receptionen och flåsade och som tur var så var tydligen Veronica också lite sen. Det var också en Melinda med och intervjuade från Thai. Många frågor hade de och det tog en hel timme. Det kändes som att det gick ganska bra, men det är helt omöjligt att svara på. Nu är det bara att vänta och se vad som händer.

Jag tyckte inte jag hade någon direkt brådska hem och gick därför runt i stan en stund innan jag åkte hem.