The Valley of sins

Lill-Åsa skriver om helgen i Sälen

Systrarna och jag åkte i Maries Saab mot Sälen i torsdagskväll. 5 timmar tog det nästan på pricken med bil upp. Sedan var det bara skoterfärden som återstod. Pappa hade fått låna en ny släde och den var tokmysig att åka i. Som en liten koja som flög fram över snön.

Vi var inte uppe i stugan förrän sent och efter en fika kröp vi ner i varma sängar och en brasa som sprakade i bakgrunden. Mysigt som bara den.

När vi vaknade vid halvåttatiden var vädret inte tokroligt. Efter en slö morgon med tidningsläsning framför radion gav vi oss ändå ut på en lite skidtur. Skidorna är väl kanske inte de modernaste, men de uppfyller alla våra krav i alla fall. Jag kör med Brittas gamla ELAN och de är dem absolut modernaste och de har väl ca 25 år på nacken. Vi får också välja de pjäxor som ligger någorlunda nära i storleken. Jag är glad att jag slapp 44:orna…

Frisk luft fick vi i alla fall.

Och en naturupplevelse.

På kvällen blev det tre omgångar Yatzy och en Trivial Pursuit.

Kvällen avslutades med lite TV-tittande. Det blev naturligtvis “På spåret”  och jag lyckades få in Seattle på 10 poäng. Även om jag fick en härdsmälta och fick för mig att det låg i Canada. 

Väderleksrapporten hade lovat snö på lördagen och när vi vaknade var det mulet och tråkigt. Efter frukost och Melodikrysset gav vi oss i alla fall ut på en tur mot Synddalen (konstigt namn, jag undrar vad man gjorde i den där dalen egentligen.)

Vi hann inte mer än några meter så började det spricka upp.
Fast de hade hotat med snö! 

Det här vädret kan man ju inte klaga på direkt.

Gun(de) Svan.

Lika magiskt vackert som vanligt. 

Pappa är en fena på det här med skidor och ligger alltid långt före oss.

Marie i täten i den branta backen upp Synddalen.

Jag vet inte riktigt hur många kilometer det blev med typ 6 skulle jag tro. Minst.

Pappa brukar alltid lura med oss lite längre och även så denna gång. Här står systrarna och Pappa vid Kläppenskjulet.

Sedan började vi åka hemåt. Det är inte lika roligt. Det är jättemycket uppåt. Det syns ju inte på den här bilden förstås.

En snööken ser det här ut som.

Inte för att det är någon tävling, men jag kom sist hem. Det kan bli så om man leker fotograf.

Marie och Pappa nöjda efter en otroligt mysig skidtur. Gun gick in och gjorde en kladdkaka så att vi som tur var inte riskerade att gå ner i vikt av skidturen.

 
På kvällen blev det femkort. Jag vann massor av gånger :). Efter att jag sopat banan med mitt pokerlirande så tittade vi på Melodifestivalen. Vi tyckte nog att rätt låtar gick vidare.

Sedan var det helt plötsligt söndag och dags att åka hem. Gun hoppar på skotern. 

Marie sitter bekvämt i släden. 

Och så åker vi ner för fjället… 

Vi stannade till hos pappa i Lima för en fika och lite dusch. Den här boken låg på Pappas köksbok. Det känns bra att han läser på inför nästa års besök när han och Gun kommer och hälsar på. Verkligen roligt att Pappa som tidigare inte rest just någonting har fått lite blodad tand på det här mer resandet.