Sömn och kära återseenden

Söndag kväll

Pontus kröp in på sitt rum och fortsatte med sitt komasovande. Annica tittade förbi för att lämna en mobiltelefon som vi kan använda för att nå henne om det är något. Hon berättade också det glada nyheten att Lill-Åsas resväska skulle levereras redan samma kväll. Annica blev kvar på ett glas vitt och lite babbel. Himla trevligt att uppdatera sig om vad som har hänt sen sist. Vi vet inte om det var för att vi var så trötta eller om det berodde på att vi hade så trevligt som gjorde att vi glömde att fotografera. När hon gick dröjde det inte länge förrän en bil kom körande på vår väg och en glad thailändare kom dragandes på Lill-Åsas resväska. Vid det här laget var vi så utmattade och egentligen inte speciellt hungriga så vi gick helt helt käckt och la oss.
Redan klockan 20.30.

Måndag

Efter 11 timmars skönhetssömn vaknade vi utsövda och väckte Pontus som då hade sovit 16 timmar! Något slags personligt rekord.

Efter en frukost på uteplatsen i skuggan var det dags för den första moppeturen.

Vi körde söderut mot Long Beach. Det var sig ganska likt men faktiskt en hel del nya saker också. Bland annat en driving range och ett stort fett gym.

Inne på 7Eleven på Long Beach.

Vårt 7Eleven alltså.

Sedan var vi tvungna att åka upp till Lanta Loft för att leta efter katterna. Vi hittade inga katter för de är troligtvis på semester. Det är ju trots allt sportlov.

Vi hittade ingen Paph heller. Han har tydligen slutat enligt Annica.
Annars var det sig ganska likt på Lanta Loft. Det bodde en familj i "vår" lägenhet. Hur fräckt är inte det?

Anna, ert hus var sig likt. Lite mer växtlighet kanske.

Vid Lanta Loft tog Pontus över en av mopparna.

Det blev en sväng till Old Town. Kärt återseende.

De hade gjort en liten utbyggnad på Fresh.

Där satt vi och njöt av en fruit shake.

Vi åkte ut en sväng på piren. Här är en fin båt som låg där.

GRÖNSKA!

På vägen norrut stannade vi och åt en lunch på Lanta Yai med den fina utsikten.

Ett litet stopp i Saladan hann vi också med på vägen hem. Ett par nya pois till Pontus inhandlades och lite smått och gott på Lanta Mart.

Första doppet i havet kändes som att krypa ner i ett badkar. På riktigt.

När vi soltorkat gick vi upp till ett massageställe. Något vi trodde vi trodde skulle bli skönt. Pontus gjorde nog ett rätt bra val och kom lindrigt undan. Han valde en fotmassage medan vi Åsor tog en varsin thai. Herregud! Vilken smärta. Vid ett tillfälle när massagetjejen jobbade med Lill-Åsas nacke och stjärnorna visade sig framför hennes ögon frågade tjejen skrattandes "computer?"

Under tiden vi var ute och äventyrade satt Gunilla hemma under bladen och sörplade på paraplydrinkar. Hon rejält rund under fötterna när vi kom hem.

PS. Vi har förresten glömt att berätta att vi har fått trådlöst internet i hela huset och vi sitter därför ute och bloggar. Fantastiskt!

Borta bra men hemma bäst :)

Fredag

En dag på Arlanda visar sig gå riktigt fort. Nästan så fort som att vara i en annan dimension. Först var det lunch och sen en kvart senare var det dags för att gå och äta middag.

Middag åt vi på New Orleans under parasollet.

Pontus roar sig med servettvikning.
 

Två minuter efter middagen var det dags för På spåret. Pontus kröp in till sig och var tacksam för att slippa.
Vi lyckades i alla fall göra något mysigt av en från början ganska tråkig situation.

Lördag och dag två på vår Thailandsresa…

…som ju började på incheckningskön på Arlanda. Igen.
När vi stod i incheckningskön insåg Lill-Åsa att hon "kände” paret som stod framför oss i kön. Pinsamt nog borde borde hon veta vad killen heter då de umgicks en hel del under gymnasiet men hon kunde bara komma på tvillingbrorsans namn.

 

När vi slog oss ner på planet insåg vi att denna familj satt på samma rad som oss på andra sidan gången. Lill-Åsa tror att hans namn börjar på J och är typ fem-sex bokstäver.
 

Thai har ju tyvärr inga skärmar i sätena men 10 timmar gick fort ändå. Vi hade sen några timmar att ta död på i Bangkok men vi var bara så lyckliga över att vi blev inbokade på samma flyg som vi skulle ha åkt med (fast ett dygn tidigare förstås).

Vi var lite sugna på något att äta och Pontus åt bland annat en doughnut.
 

Flyget från Bangkok till Krabi tog bara ca en timme. 
Tyvärr fick vi en otrevlig överraskning när vi stod vid bagagebandet. Lill-Åsas väska kom aldrig. Det var flera andra familjer som också blev utan sitt bagage så något måste ha blivit tokfel. Nu hoppas vi att Lill-Åsas väska snart kommer till rätta då hon nu har en ganska mager garderob.

Här är vi nästan framme på Koh Lanta. Utsikt från andra och sista färjan!
 

När vi kom hem mötte Annica, hennes man och gardinkillen oss i vårt hus. Underbart välkomnande. På bordet stod en stor fruktskål med
ett kort som det stod Välkommen hem, på.

När vi kom fram till huset var vi törstiga och Annica hade varit gulligt och fyllt kylen med dryck. Både med och utan alkohol. Underbart!

Det var läge för lunch även om ögonen gick i kors på oss alla tre. Vi har ju liksom inte sovit så mycket det senaste dygnet.

Det fick bli resans första Phad thai. Den intogs på vårt fredagsställe. Fast det är söndag.

Såna här gånger är det bra att ha Pontus med sig som är utrustad med bra lokalsinne. Han hade totalkoll på vilken avfart vi skulle svänga ner. Vilket visade sig vara precis rakt över vägen från vårt hus.

Pontus och Lill-Åsa hade lite akutshopping som var tvunget att avklaras. Pontus har vuxit sen sist och Lill-Åsas kläder är på vift.

Här provar Pontus ett par nya badshorts.
 

Tjejen i affären letade rätt storlek när Lill-Åsa behövde hjälp.
 

Annica har fixat två racermoppar åt oss som går så mjukt och fint som vi aldrig tidigare upplevt.
 

Vi tog en kort sväng till Saladan också då Pontus behövde ett par nya solglajjor. Hans ömma mor pekade direkt på ett par med vit båge som föll sonen i smaken.
 

Tänk att man kan älska en plats så mycket!

Även om vi alla tre lider av extrem sömnbrist och jetlag går vi omkring och kvittrar och ler.

Lill-Åsa har ju som sagt inga kläder alls och är ganska desperat efter ett par nya trosor. Alla vi kunde vi kunde hitta var väldigt långt ifrån bomullskvalitet så nu knatar Lill-Åsa omkring i ett par röda kalsonger. Förhoppningsvis kommer väskan hit snart.
 

På tal om sömnbrist. Här är killen som inte skulle sova middag. Så här hittade vi honom när vi hade duschat klart.
 

Här är vårt nya kök, förresten.
 

Lilla Åsa har hittat sin kompis Chang. Och då pratar vi inte om kattungen. Honom har vi inte hittat än.
 

Vår utemöbel har kommit också. Glad överraskning, då vi inte trodde att de skulle komma förrän senare.
 

Vi avslutar dagens blogg med ett foto på grannens hus.
Gro och Axel, vi ses om ca två veckor!

Ett dygn på Arlanda

Torsdag

Lill-Åsa har ju inte varit ute och ätit middagar den här veckan. Då passade det väldigt bra att bästisen Cathrine kom över och åt middag i Stureby.

Bästa Karin hade inhandlat diverse godsaker. Allt det goda som simmar i sjön. Sill, lax, strömming och räkor. 
 

Fredag

När vi vaknade imorse hade Gunilla redan hoppat ner i Lill-Åsas ryggsäck. Hon var livrädd att hon inte hon skulle få följa med.
 

Underbara Karin som faktiskt tycker att det är lite jobbigt att vi åker gjorde ändå det här avskedet till någonting bra. Hon har valt att fokusera på att vi faktiskt träffas ganska snart igen.
 

När vi kom till Arlanda slängde vi oss rakt in i incheckningskön. Tre timmar innan flyget skulle gå. När vi väl kom fram till incheckningsdisken trodde vi först att incheckningsdamen drev med oss. Hennes budskap nådde inte riktigt in i våra hjärnor först. Flyget var inställt pga en reservdel som inte kunde levereras förrän imorgon. Oj vad besvikna vi blev alla tre. Det svårt att komma ner från den där uppspelta och förväntansfulla nivån ner till besvikelsens mörker.

Men vi är rätt bra på såna här grejor. Vi tillät oss att vara besvikna i ett par minuter innan vi fokuserade om. Vid incheckningsdisken frågade kvinnan oss var vi bor. Lill-Åsa svarade då "Vi har inget hem!" Då svarade hon "Då ska ni få bo gratis på SAS Radisson". Vi fick också matvouchers för lunch och middag.

Här bor Pontus i eget rum. Thai airways betalar.

Här bor fruarna Ricklid. Thai airways betalar.
 

När vi hade ställt ifrån oss väskorna var det lyckligtvis (för Lill-Åsas del) Hem till gården. Åsa passade på att maila Annica i Thailand för att styra om när vår transfer ska hämta oss i Krabi. Nu vet vi faktiskt inte riktigt när vi landar där för det har de fortfarande inte något riktigt svar på.

Sedan var det dags att utnyttja våra lunch-vouchers. Pontus köpte sin mat på McD och frågade om han skulle få tillbaka några pengar på sin 100-kronors vouchers. Då svaret var nej köpte han på sig för hela slanten. Smart kille.
 

Han tog med sig sin bricka och kom till oss på Alfredos så att vi kunde äta tillsammans. Vi brudar kände nämligen inte riktigt för hamburgare och ville dessutom skölja ner lunchen med en bira.
 

Vi har ju ett antal timmar att slå ihjäl så en rundvandring mellan Terminal 4 och så långt bort man kan komma på Terminal 5 fick det bli.
 

Pontus tog med sig sin finkamera.
 

Ja, någonstans mellan 4:an och 5:an.
 

Precis när Pontus står och provar de här solbrillorna med Sverigeflaggan på så ropade någon basröst "Poooontuuuus!!!"
Det visade sig vara Adde, en god vän från flyglägret i somras. Han var på väg till Miami och hans flyg var försenat. Inte lika mycket som vårt, dock.

Medan Pontus gick upp på sitt hotellrum och kollade på Discovery hängde vi i en baren en stund.

Det här är vår fina utsikt från hotellrummet :)

Vi hann med lite shopping idag också. Eller i alla fall Lill-Åsa. Hon har bara en lite halvtrasig bikini och det badas ju en del i Thailand. Hon fyndade en Salming-trasa för dryga 400 kronor.

Vi funderar på att äta middag på New Orleans ikväll. Gratis är gott!

Nu jävlar börjar det dra ihop sig…

Onsdag kväll

I går kväll var Åsa ute och åt middag med Marilene på La Petite Bretagne.
Karim och Lennart hade lite möten och annat roligt så Lill-Åsa erbjöd sig att ha middagen klar när de kom hem. Lennart, Karin och Åsa sa samtliga samma kommentar oberoende av varandra när de klev in genom dörren. "Men fy satan så kallt!" Tydligen var det lite kallt ute. Efter att Åsa hade kommit hem drack vi lite vin och satt uppe och babblade en stund.

 

Torsdag

Idag har vi pysslat mest hela dagen. 5000 mail har skickats och vi har vägt väskor och kartonger. Då man inte kunde se vad kartongerna vägde eftersom de var för stora för vågen, så fick Lill-Åsa ställa sig på vågen och väga sig, sedan fick vi dra bort hennes vikt. Men det var inte roligt att se vikten innan hon höll i kartongerna. Lill-Åsa är nog större än någonsin, men det är ju i och för sig hennes Sverigevikt. Hennes Australienvikt är mycket mycket lägre. Vänta ni ska ni få se vad smal hon kommer att bli Down Under…

Åter till vikten, men denna gång till väskorna. Vi vill skryta lite för vi tycker faktiskt att det är en bedrift att emigrera och endast ha packat 17 kg i varsin väska! Dessutom är det mest lakan som väger eftersom vi har tagit med 9 uppsättningar med lakan till vårt Thailandshus. Kartongerna som vi skickar direkt till Australien väger totalt 50 kg. Vi behöver nog handla en del när vi kommer fram till Australien…

 

Vi misstänker att detta blogginlägg kommer bli det sista i Sverige på ett tag. Lill-Åsa bloggar väl dock ifrån Svedala när hon hälsar på i juni. Tydligen har inte vårt internet kommit igång än i huset (grrrr), så vi får springa iväg till ett internetcafé så fort vi bara hinner och kan. Imorgon klockan 13.40 lyfter vi mot värmen. Kram på er så länge.