Nöff, nöff

Lill-Åsa skriver

Vid halv sju gick jag och Poppe ned till matsalen för att äta för tre. Jag vet faktiskt inte om vi gjorde ett speciellt bra jobb, men vi gjorde så gott vi kunde. Pontus tyckte att köttfärssåsen innehöll lite väl mycket grönsaker och jag är faktiskt beredd på att hålla med honom där. Det var en massa rotfrukter i den. Annorlunda var den i alla fall. Åsa låg kvar på hotellrummet och fokuserade på att andas.

Efter maten tog jag och Pontus en kvällspromenad genom Umeås gator. Vi hörde hög rockmusik och gick i den riktningen.

Då gick man genom en vacker park.

Pontus framför en kyrka.

I slutet av parken blev ljudet högre och högre.

I från denna park kom musiken.

Det var väldigt tomt på folk. Gruppen som sjöng var några svarthåriga killar som tyckte att allt var skit. De pratade (mellan låtarna) om fallskärmar, alliansen och att allt var orättvist.

Pontus lekte lite med kameran på vägen hem och fick en massa röda nyanser så fotot ser lite höstigt ut.

Vi gick förbi Hemköp på vägen hem och köpte lite godis till Pontus. Efter det gick vi förbi baren på hotellet och köpte lite godis till mig. Sedan blev det en hemmakväll framför tvn. Åsa ville inte ha godis av något slag.

Efter en god frukost för mig och Pontus, har vi kommit fram till att ställa in mötet med Åsas morfar. Alla Åsas symptom liknar den väldigt omtalade svininfluensan och vi skulle inte vilja ge den till en fin 86-årig man. Man skulle kunna se det som att vi har slängt 5000 svenska riksdaler i sjön, men det är väl tråkigt att se det så. Vi fick ju se Umeå, en rockkonsert och ärligt talat har vi ju verkligen fått valuta för pengarna på hotellet. Oftast brukar man bara typ sova där, men min fru har legat i sängen i snart 24 timmar. Jag var nyss ner till receptionen och frågade om vi fick behålla rummet tills vi ska åka ut mot flygplatsen för min fru ligger med sjuk uppe på rummet och de var sååå trevliga och vi fick behålla rummet hur länge vi ville. Så gulligt.