Puh, nu är det äntligen över

Åsa skriver

Imorse åkte så Lill-Åsa iväg tidigt till SÖS. Lite skakig i benen, tror jag, men ändå cool som vanligt. Själv åkte jag till jobbet på minst lika skakiga ben. Inte lika cool. Jag jobbade en stund och hade en intervju och allt. Gick ganska bra. Sen ringde jag avdelningen på SÖS som Lill-Åsa skulle ligga på efter operationen. Det skulle jag nog inte ha gjort få då fick jag veta att hon fortfarande var kvar i operation. Då brast det liksom för mig och jag insåg att jag inte skulle få något mer vettigt gjort denna dag. Delphine, raringen, ringde och avbokade min 11.30-intervju och jag åkte mot SÖS.

Jag gick direkt till Karin som jobbar en våning ovanför Lill-Åsas avdelning. Karin ringde avdelningen på nytt men vi fick inte så mycket mer information så vi passade på att gå och äta lunch. Vi åt gott och pratade om annat en stund för att skingra tankarna. När vi sen kom tillbaka fick vi efter ett tag veta att Lill-Åsa nu var vaken och snart skulle komma till den rätta avdelningen.

Vid 14-tiden fick jag äntligen se henne. Vi öppnade hennes rumsdörr och där låg hon och log med hela ansiktet. Allt hade gått bra och hon var så oändligt tacksam över att det hela var över. Operationen hade tagit 2,5 timmar! De hade klarat av att få ut eländet via ett bikinisnitt vilket hon också självklart var tacksam över.

Lite senare på eftermiddagen fick hon en kortare svacka och blev hastigt illamående men hon repade sig snabbt. Hon är tuff min fru!

Lill-Åsa kommer självklart att med egna ord och sina charmiga teckningar berätta mer när hon kommer hem.
Ville med dessa rader bara att ni skulle få veta att allt har gått bra.