Namnsdag och tanttrosor

Åsa skriver

Idag är det Gunillas namnsdag! Hon gillar ju att stå i centrum och att få mycket uppmärksamhet i vanliga fall och en sån här dag är hon självklart lite extra mån om att få synas. Hon får därför två foton på bloggen idag.

Här i blomsterprakt!

Lill-Åsa fick ett paket på posten i dag av sin syster Gun som innehöll ett fint hjärta som man ska värma i micron och ha för att värma händer eller för avstressning.

Det tog inte lång tid förrän Gunilla norpade åt sig det.

På vägen hem från jobbet (jag åkte hem efter en morgonintervju för att ta hand om min sjuka fru) hade Lill-Åsa bett mig köpa med mig några tant-trosor. Hennes vanliga fungerar inte så bra nu när operationsärret hamnar precis i resårkanten.
Vad tycker ni om dessa? Raffiga, tycker jag är ett passande ord.

Ikväll kommer Pontus efter att ha varit i två veckor hos pappa, Mia och Emma. Det ser vi fram emot! Helgen blir extremt lugn och kravlös.

Nu är hon hemma igen!

Åsa skriver

Idag fick Lill-Åsa komma hem efter två nätter på SÖS. Jag vet inte vem som var gladare för det, hon eller jag. Hon kommer nog varken sakna att bli väckt av personalen, den hypersnarkande grannen eller sjukhusdoften. Själv är jag bara så glad att ha min snutta hemma igen. Livet är ju liksom inte lika roligt när hon inte är hos mig.

Så här kommer hon nog att ligga ett bra tag framöver. Hon är sjukskriven i fyra veckor och under hela den tiden ska hon rulla ur och i sängen/soffan för att inte anstränga magmusklerna.

Ibland måste hon ändå ta sig upp för att röra lite och då går hon med försöktiga och lite hasande steg över golvet.

Tack och lov kunde jag jobba hemma idag så att jag kan både kan vara rekryteringskonsult och Florence samtidigt.

Puh, nu är det äntligen över

Åsa skriver

Imorse åkte så Lill-Åsa iväg tidigt till SÖS. Lite skakig i benen, tror jag, men ändå cool som vanligt. Själv åkte jag till jobbet på minst lika skakiga ben. Inte lika cool. Jag jobbade en stund och hade en intervju och allt. Gick ganska bra. Sen ringde jag avdelningen på SÖS som Lill-Åsa skulle ligga på efter operationen. Det skulle jag nog inte ha gjort få då fick jag veta att hon fortfarande var kvar i operation. Då brast det liksom för mig och jag insåg att jag inte skulle få något mer vettigt gjort denna dag. Delphine, raringen, ringde och avbokade min 11.30-intervju och jag åkte mot SÖS.

Jag gick direkt till Karin som jobbar en våning ovanför Lill-Åsas avdelning. Karin ringde avdelningen på nytt men vi fick inte så mycket mer information så vi passade på att gå och äta lunch. Vi åt gott och pratade om annat en stund för att skingra tankarna. När vi sen kom tillbaka fick vi efter ett tag veta att Lill-Åsa nu var vaken och snart skulle komma till den rätta avdelningen.

Vid 14-tiden fick jag äntligen se henne. Vi öppnade hennes rumsdörr och där låg hon och log med hela ansiktet. Allt hade gått bra och hon var så oändligt tacksam över att det hela var över. Operationen hade tagit 2,5 timmar! De hade klarat av att få ut eländet via ett bikinisnitt vilket hon också självklart var tacksam över.

Lite senare på eftermiddagen fick hon en kortare svacka och blev hastigt illamående men hon repade sig snabbt. Hon är tuff min fru!

Lill-Åsa kommer självklart att med egna ord och sina charmiga teckningar berätta mer när hon kommer hem.
Ville med dessa rader bara att ni skulle få veta att allt har gått bra.

Operationen

Lill-Åsa skriver

Idag var det då dags för inskrivning inför operationen. Lite nyfiken har man allt varit eftersom det finns olika sätt att genomföra operationen. Först vid inskrivningen fick jag ta lite prover och en sjuksyster berättade lite om vad som kommer att hända och lite allmänna saker. Sedan fick jag prata med gynekologen som ska göra själva operationen. Han hette typ Rickard, men han såg ut som en ung Göran Persson. Antingen tar man ut livmodern genom den södra porten, om ni förstår vad jag menar, eller så får man ett så kallat bikinisnitt och då skär de längs den streckade linjen. Det sista alternativet är att man skär upp från naveln och söderut. Jag kommer att få ett bikisnitt och i värsta fall även ett snitt från naveln. Då blir det plötsligt ett ankarsnitt. Det hoppas jag att jag ska slippa, men det beror tydligen på storleken på myomen och hur rörlig den/de är. Min myom är stor som två knytnävar. När jag gick därifrån började jag fundera på om det var mina knytnävar eller Göran Perssons knytnävar. Det är en väldig skillnad och vi håller tummarna för att det var mina knytnävar. Görans väger dock mer… hmm

Efter det var det dags att träffa narkosläkaren. Det var en tjej i min ålder. Jag är transportplanerare. Vad mycket coolare det hade varit att vara narkosläkare. Jag skulle dock tuppa av vid varje operationstillfälle och det är väl ingen bra egenskap antar jag. Hon berättade att man brukar få mycket ont av de här operationerna så om det inte kommer in något akut ikväll eller natt kommer jag att få en ryggbedövning. De kan nämligen bara ge en patient om dagen den bedövningen för det krävs mer personal och uppsyn efter och under operationen. Dessutom skulle man få bästa rummet då också, så vi håller tummarna för att det inte kommer in någon akut sjuk kvinna i natt.

Jag kommer att få komma hem på torsdag eller fredag under tiden så kommer mina lilla fru att uppdatera er.

Muppet show

Veckan som gått

Vår första arbetsvecka efter semestern är nu till ända och nu är man inne i lunken igen. I alla fall Åsa. Lill-Åsa går ju på långsjukskrivning från och med måndag. Operationen sker dock inte förrän på tisdag.

Pernilla var snäll nog att skicka med oss en systemkasse à la Australia. En tygkasse med fack för sex vinflaskor. Den här var vi ju tvungna att prova när det skulle handlas vin inför helgens middagsbjudning. Väldigt smidigt att bära i och inget klirr som man ska skämmas för på tunnelbanan. Tack igen Pernilla!

I fredags var Åsa på AW hemma hos Cissi. Alla på Åsas jobb har varit engagerade i allt ifrån omålning till hennes val av möbler i renoveringen av hennes vardagsrum. Det var nu dags att få se det live. Jättefint blev det och det blev en trevlig stund med vin och tilltugg. Åsa åkte sen hem till ett dukat bord och tyckte det var trevligt. Lite förvånade blev vi när vi fick ett sms från Marie som påminde oss om att det var På spåret. Det trodde vi var slut för säsongen för länge sen. Men vi missade inte mer än fem minuter. Puh.

Lördag

Lördag blev en hemma-pyssel-dag. Städning, betala räkningar och träning på Wii för Åsas del. Lill-Åsa som tänkte operera bort sina
kilon :-) satt och ritade gubbar och gummor på datorn istället.

Lill-Åsas fredagsupplevelse. Det är inte spikar som ramlar ner från himlen.

När hemmet var städat och klart började folket ramla in. En drink i vardagsrummet och lite fotovisning på TVn.

Ungdomarna fick börja äta.

Johanna

Malin

André

Pontus

Emma

Lill-Åsa

Åsa

Gun

Ubbe

Magnus

Marie

Karin rundade av lite tidigare medan vi andra satt och surrade rätt länge i köket.

Ungdomarna höll sig för sig själva och spelade Wii. De tog också en promenad till Coop i Västberga och köpte snarr.

Kvällen blev väldigt lyckad och vi kom inte i säng förrän 01.30! Vilket garanterat är rekord sen vi kom hem.

Leverpastejsmörgåsar

Tisdag (Lill-Åsa skriver)

Det var ju lite för bra för att vara sant när vi sist skrev och skröt om alla våra sömntimmar. Mellan 03.00 och 04.00 har vi vaknat de två nätter sedan dess. Åsa lyckades dock somna om i natt och sov tills klockan ringde. Jag låg och tänkte på leverpastejsmörgåsar.

Det måste finnas något i leverpastej som vi fått brist på under resan för vi äter i stort sett aldrig leverpastej i Pingvinfamiljen. När jag var och handlade i lördags blev jag lite förvånad när jag la ner en leverpastejsförpackning i korgen och lika förvånade blev vi alla tre när det nästan uppstod handgemäng om samma förpackning på söndagsmorgonen. Leverbrist?

Hjärnan och kroppen fungerar som bäst på morgontimmarna sedan ställer den i något typ av standby-läge på eftermiddagen och kvällen. Jag är nog den som är värst drabbad och jag orkar knappt gå på toaletten efter klockan 19.00,fast blåsan håller på att sprängas. Snart är det över för den här gången… Vi får se om jag lyckas hålla mig torr.

Idag är jag ledig så det gjorde ju inte så mycket att jag låg vaken i natt. Kunde inte låta bli att tänka på vad vi gjorde för en vecka vid den här tiden. Sol, varmt och färjan över till Balmain. Hmmm

Tisdag idag. Runt nollan, blåsigt och halt som bara fan. Höll på att slå ihjäl mig på väg till ICA. Hoppas att alla stackars pensionärer med dåliga höftben håller sig inomhus. På eftermiddagen kom lite snöblandat regn. Hmmm.

För att krydda till vardagen lite extra så tog jag fram strykbrädan också.

Strykningen var helt okej. Lyssnade samtidigt på Pinks senaste cd och den är helt grym. Idag skulle jag ha tränat en halvtimme på Wii också men jag har sådan träningsvärk efter mina 12 minuter på den i lördags. Jag måste nog ta det lite lugnt så här i början så jag inte blir för biffig.

Jaha, det var den resan det!

Lördag

(Lill-Åsa skriver)

Vi var grymt samspelta och effektiva igår när vi kom hem från vår 15-timmarsresa. Pontus gick över till Asplundarna en sväng och Åsa packade upp alla tre resväskor, städade undan julen och installerade Wii. Jag pälsade på mig och gick upp till ICA.

Vi kände inte för att börja med vårt hälsoliv samma dag som vi kom hem, så middagen bestod av en massa goda kalorier. När middagen var klar hade Poppe somnat i sin fåtölj, men han masade sig upp trots att klockan i hans kropp var mitt i natten. Vi höll oss sedan vakna ända tills klockan 20.30, då vi somnade på två nano-sekunder.

Söndag

Åsa vad den som sov längst och vaknade 08.00!!! Pontus och jag vaknade vid sjutiden, men det är ju också helt otroligt bra. Tänk om det kunde få fortsätta så här.

3 resväskor med tvätt = 7 stycken fulla tvättmaskiner. Haleluja för vår tvättstuga. På 5 timmar var allt rent, vikt och tillbakalagt i lådorna.

Dagen har handlat mest om Wii. Här ser ni mig göra ett försök på en armhävning. Jag tror att jag är felskapt för det går inte. Det är en liten muskelgrupp som jag föddes helt utan. Förut lyckades jag iallafall komma ner, men jag lyckades inte ens med det idag utan att riskera bryta näsan.

Jag blev i alla fall överlycklig för en stjärna.

 

Jag som inte tänkte köra igång på riktigt med Wii förrän imorgon körde bara 12 minuter men lyckades ändå bli rejält svettig. Åsa har kört ett helt träningspass idag och Pontus har typ tränat hela dagen.

Brädan som Åsa står på är lite läskig för den väger en också, vilket inte var så där skitkul efter en 5-veckors semster. 1 kg per vecka har vi vuxna lyckats gå upp och det var inte ens särskilt svårt. Mina pösbyxor är inte längre pösiga och knappen åker upp hela tiden. Kan man gå till jobbet i träningsbrallor?

Vi köpte ett par tavlor i Australien. Den längs till höger är den som jag använt till grund för bilden som jag gjorde på Pingvinfamiljen Down Under. Jag gjorde dock lite mer utflipprade färger och mönster och hoppade över kängrusarna. Fina blev de på väggen i alla fall.

På eftermiddagen kom Karim över på en fika och då passade vi på att fira henne eftersom hon har haft fräckheten att fylla år när vi var borta. Hon skjutsade sedan upp oss till Korfu där vi hämtade mat och gick hem i racerfart. Vi trodde att det var ca –10 grader för det var så satans kallt, men det visade sig bara vara nollgradigt, hmmm. 
Imorgon drar vardagen igång…