Tornadon

Fredag kväll

Precis när vi skulle skicka upp bloggen i fredags blev vi utan ström. Lite snopet så där när man planerat fredagsmys framför TVn. Den var dock inte borta allför länge så när elen kom tillbaka åkte Lill-Åsa i spöregn till vår närmaste pizzeria. Det är jättesvårt att få med sig en pizzakartong på en moppe hem i spöregnet.

Logistiken kring våra tre katter är fortfarande väldig svårmanövrerad. Morris och Maverick är fortfarande rädda för Missan som i sin tur är en liten dominant retsticka. Vi försöker därför hålla isär dem så mycket det går. Lill-Åsa fick i fredagskväll så dåligt samvete för Missan så hon sov i gästrummet med Missan. Vi ville ju liksom inte slänga ut henne i spöregnet över natten.

Åsa kompade med Morris och Maverick i vårt sovrum.

Lördag

Vi vaknade till 90% luftfuktighet…
Vi hoppade över morgonpromenaden då det spöregnade hela dagen.
Vi har blivit rekommenderade en restaurang som ligger precis runt hörnet från vår väg som heter Sawasdee. Det visade sig att de till och med har Lill-Åsas favoriträtt där. Fried Rice Tuna som är sååå god och väldigt billigt.

När vi precis hade satt ner rumporna kom Stefan, Pond och Oliver in på restaurangen. Väldigt roligt då vi sen ett tag tillbaka redan bestämt att de skulle komma över till oss på middag denna lördag. Nu fick vi även umgås under en bonuslunch.

Middagen var tokmysig och vi glömde helt bort att ta foton.

Söndag

Kattlogistiken gjorde att Lill-Åsa spenderade natten på soffan i vardagsrummet med Morris. Klockan 04.30 vaknade hon av att han gick oavbrutet på kattlådan. Helvetes jävla skit, tänkte Lill-Åsa. Inte igen!

Hon lät frun och Missan sova vidare (Maverick spenderade natten ute) tills klockan var 6.30. Då ville hon ha moralistiskt stöd. Vid den tiden kissade Morris bara blod och gick och skvätte över hela vardagsrumsgolvet. Vi sprang efter med en liten tallrik för att försöka samla ihop till ett urinprov för att ta till Lanta Animal Welfare. Det gick sådär…
Strax före 08.00 ringde Åsa till Lanta Animal Welfare för att höra om vi kunde komma in innan de öppnar klockan 09.00. Hon fick då veta att de inte har någon mottagning på söndagar. Shit pommes frites.
Åsa lyckades dock förhandla sig till att få träffa en veterinär i alla fall. Klockan 9 begav vi oss därför med Morris i vår kundkorg med lock ner till vägen för att hitta en tuk tuk. Det regnade och blåste rätt bra.

Vi hade inte riktigt sinnesnärvaron att ta några foton och dessutom mår inte mobilen så bra av spöregn. Vi åkte sicksack för att undvika de största vattenpölarna. Morris var faktiskt jätteduktig under resan och slutade jama så fort tuk tuken satte fart.
Regnet tilltog under resan och då gjorde det här muslimska paret den gulligaste gesten. Hon slog upp sitt paraply som hon sen höll framför Morris hela resan tills vi kom fram. Hur gulligt är inte det?

På Lanta Animal Welfare fick vi träffa en bra veterinär som gav honom sprutor med både antibiotika och antiinflammatorisk. Vi fick också med oss tabletter hem. Så skönt.

Resan hem kommer vi aldrig glömma i hela vårt liv. Allt var bra så länge vi åkte på Long Beach men så fort vi kom in på Klong Dao tog vinden tag i tuk tuken och ju närmare Saladan vi kom desto otäckare blev det. Saker började flyga vilt och det kom stora plåttak, skyltar tegelpannor flygande. 

Vi blev avsläppta på stora vägen och gick sen uppför vår väg mot huset. Vi insåg snart att det här var förenat med livsfara. Den stora parkeringens plåttak började ge med sig och stora plåtar kom flygande. Grannarna i både B1 och B3 såg när vi kom gående och sa efteråt att de hade hållt andan innan vi kom in i vårt hus i tryggheten. Det var nog faktiskt bland det läskigaste vi har varit med om.

Ovädret härjade typ mellan 10.00 och 13.00 och vi har fått höra idag att åtminstone två personen dog, bland annat en 17.årig kille som var ute på en båt och hittades död på stranden i morse. Så otroligt tragiskt. Det blev en hel del skadade också. Det var i stort sett bara Klong Dao och Saladan som drabbades. Så otroligt lokalt.

De här bilderna är tagna när allt var över. Som ni ser skulle de där plåtarna inte vara så roliga att få i huvudet.

Det blev en sån konstigt dag, uppe så tidigt, oroliga för Morris och sen också väldigt oroliga för Maverick som fortfarande inte kommit hem.
Stämningen runt Klong Dao var också konstig och Stefan berättade att den påminde honom om hur allt var efter tsunamin 2004.

Skylten utanför banken mittemot uppfarten till vårt hus lutande markant.

Telefonkiosken utanför Apple Travel hade vält.

Vi var hungriga och försökte hitta ett ställe som servade lunch. Inte allför många ställen som hade öppet men vi lyckades hitta ett ställe som serverade smörgåsar.

Utsikten från lunchstället. Här satt den stora skylten på tatueringsstället fortfarande uppe. Den ramlade ner med dunder och brak några minuter senare.

Inte alla ställen klarade sig.

Fat Monkey blev ganska hårt drabbade.

Själva klarade vi oss med två förstörda takpannor. När det hände brakade det till och vi hoppade jämfota av rädsla.
All plåt som flög omkring lät väldigt mycket och bidrog till den läskiga känslan.

Vårt innertak blev snabbt blött och sen började det rinna vatten längs fönstret. Fram med hinkar och baljor.

Tack vare Pond fick vi snabbt dit hjälp som kunde fixa vårt yttertak. De åkte till TOA och köpte takpannorna åt oss till och med.

På kvällen tittade nästan solen fram lite. Elen kom tillbaka vid 18-tiden. Väldigt efterlängtad!
Sen försvann den någon timme igen och kom sen tillbaka för att stanna.

På tal om efterlängtad. Den här lille gullrumpan började jama på baksidan och ville bli insläppt. Total lycka. Han verkade helt oberörd och var inte ens blöt.

Måndag

Idag vaknade vi upp till fint väder!
På väg till morgonpromenaden på Klong Dao insåg vi att vägen ner till Veed Vew var blockerad av en omkullfallen elstolpe. Och två träd.
Det vara bara att vända och åka ner vid Southern Lanta istället.

Väl på morgonpromenaden kunde vi konstatera att norra sidan hade klarat sig ganska bra medan skadorna på södra Klong Dao var väldigt omfattande. En stor segelbåt hade också spolats upp på stranden och folk försökte få upp masten ur sanden. Båten såg rejält tilltufsad ut.

Efter lite ärenden åkte vi till Klong Nin för att förvissa oss om att det nya huset var ok. Det var det tack och lov. Men inga arbetare där idag heller…

Vattennivån i floden bredvid huset hade stigit en aning.

Härligt att se solen igen.

Det blev en sväng till apoteket och frukthandlaren.

Idag bäddade vi rent med helt nya sängkläder.

Idag har takkillarna fokuserat på Gros hus då de inte nådde upp dit igår och behövde en längre stege.

Missan Pissan fick sova ute inatt då vi kände att vi ville sova tillsammans och med Morris och Maverick. Missan är ju van att sova ute. Katterna jobbar liksom i skift här. Missan är hemma på dagarna och killarna på kvällar och nätter.