En toalettblogg

Solen lyser in på toaletten i vårt ena badrum vilket har färgat toalettsitsen gul. Det syns inte så mycket på den här bilden men den har sett uringul ut. Mindre fräscht.

Vi åkte till TOA för att köpa en ny häromdagen och igår morse åkte den på plats. Den här sitsen är dock lite för vit jämfört med själva toaletten men det ordnar nog till sig snart.

Vi har ju tyvärr inte fått något jobb än men vi har i alla fall sett till att vi är redo när vi väl får det.
Vi beställde en skärm online och den kom igår med bud. När vi väl packade upp den insåg vi att den är stoooor. Den får nog extraknäcka som TV i sovrummet.

Missan är väl inte så där jätteförtjust i oss nu i dagarna. Vi tvingar i henne äcklig antibiotika och stoppar in topz i öronen på henne.

Hon verkar sakna Oskar och Danielle då hon nu gillar att ligga på deras säng och sova på dagarna. Igår kväll somnade även Maverick där men då var förstås inte Missan där…

Vi har sett några såna där enklare restauranger som vi gillar, på stranden på Long Beach.

Igår ville vi utforska en lite närmare.

Ett helt perfekt ställe med bra och billig mat och iskall öl. Vad mer kan man begära av en restaurang? Jo kattungar förstås men några såna hade de inte.

En varsin fried rice med cashewnötter och kyckling.

Efter lite pyssel vid datorn åkte vi till skolan för vår andra lektion.
Det här är vår duktiga lärare Boe.

Så här pedagoska lektioner har vi. Charader och färglada bilder.

Sen åkte vi hem för att titta på ett avsnitt av Shameless. Vår favoritserie just nu. Det blev dock inte så mysigt som vi hade tänkt.
Morris började springa till kattlådan typ varannan minut och såg sådär olycklig ut som bara Morris kan. Det kom bara en droppe kiss varje gång. Sen började han slicka sig i rumpan och då ringde vi till Lanta Animal Welfare. Det var dock ingen som svarade då de ju hade stängt för längesen eftersom klockan var 22.30. Vi ringde då till Time for Lime som ju är restaurangen som ägs av samma ägare. Där svarade de och efter en stund blev vi uppringda av en veterinär. Hon sa dock att eftersom det ändå kommer lite kiss är det inte akut. Precis motsatt mot vara våra veterinärer i Sydney har sagt. Vi känner ju igen tecknen vid det här laget, om man säger så. Men här har de ju självklart begränsade resurser så det spelar ju så klart in.
Vi gjorde då en fuling… Lill-Åsa sa, ska vi inte ge Morris en dos av Missans antibiotika? Det kan ju inte bli sämre och veterinärer i Sydney säger ju att det är förenat med livsfara att inte behandla det.
Sagt och gjort. Han fick en dos gult äckel och redan 10 minuter senare verkade han lugnare och slutade springa till lådan stup i kvarten.
Han sov sen i vår säng och var bara på toan en gång på hela natten.
Så skööööönt. Imorse fick han en dos till och kissade så nu avvaktar vi och ser.

När vi satt och åt frukost såg Lill-Åsa helt plötsligt två tassar som speglade sig i ugnsluckan. Maverick kom utsmygandes från förrådet där han tydligen spenderat natten. Det är framsteg tycker vi, då han tidigare alltid dragit ut i djungeln om han haft möjlighet.
Vi har inte haft Missan inomhus de senaste dygnet då vi känner att både Morris och Maverick blir väldigt oroliga av hennes närvaro. Vi får helt enkelt ta det lite piano. Men vi saknar henne så mycket när hon inte är här.

När vi satt där och åt frukost visade Maverick tydligt att han ville gå ut så vi öppnade dörren på baksidan. På en gång blir han lugn och harmonisk.

Som kattägare gör man ibland de konstigaste saker.
Som att närstudera kiss för att se att det inte finns något blod i det. Igår kväll kom det nämligen blod men idag har vi inte hittat något.

Vi åkte till Lanta Animal Welfare idag igen för att höra om vi kunde få köpa mer antibiotika.
Vi fick vänta ett tag då veterinärerna sannerligen var upptagna. Då kan man ju passa på att få sig en gosstund med Bagheera. Så bedårande katt.

Till slut fick vi prata med samma kille som skrev ut medicinen åt Missan. Han ville dock inte skriva ut antibiotika till en katt han inte träffat och vi vill inte skrämma upp Morris ännu mer just nu med att ta honom i en tuk tuk hela vägen till Lanta Animal Welfare.
Vi håller tummarna och hoppas att det fortsätter fungera så här bra utan.

Det hade hunnit bli eftermiddag och vi var skithungriga och svaga när vi bredsladdade in på Fisherman någonting. Väldigt god mat och mysig personal som vi prova våra kunskaper i thailändska på.

Vi delade sen på oss under en timme.
Lill-Åsa åkte för att få en nack-, huvud- och skuldermassage. När hon frågade efter det på stället bredvid Easy Bar och de bestämde vem som skulle massera Lill-Åsa, sa hennes kollega "She’s going to kill you, very strong”. Det känns ju alltid betryggande innan man lägger sig på en massagebänk :)
Massagen var dock precis vad Lill-Åsa behövde och massören avslutade med att vrida nacken så där som en kiropraktor gör. Det knakade så det hördes ända till Saladan.
Under tiden gick Åsa till en nagelsalong nära Fat Monkey och fick fina naglar av en jätteduktig tjej från Bangkok.

Nu ska vi njuta av fredagsmys på Djungelstigen. Det blir nog hämtpizza och Fröken Frimans Krig.