Den tyske mannen

Fredag kväll

Fredagsmiddagen intogs på ett enklare ställe nästan framme i Saladan. Det ligger precis bredvid det populära Family Thai där vi ätit förut.
Lill-Åsa har dock haft dåligt samvete sen dess för att vi inte gick till stället bredvid då de log så gulligt och verkade så snälla. Så i fredags bestämde vi oss alltså för att gynna de leende människorna.
De var precis så där snälla och gulliga som vi trodde och kvinnan ville ha en stor kram av Åsa innan vi gick. Men vi förstår också varför Family Thai är mer poppis. Maten var nämligen sådär…

Vi myste lite med katterna på uteplatsen och sen Renées Brygga med bland annat Leif GW Persson som gäst. Vilken skön människa.

Missan som ju fortfarande inte riktigt har lärt sig de sociala koderna får då stanna ute. Hon krossar då vårt hjärta med att lägga sig uppe på taket och titta ner och jama bedjande.

Sen i fredagskväll har Morris och Maverick hållt sig inne precis hela tiden. På dagarna gömmer de sig under köksbänken. Helt plötsligt har vi innekatter!

Killarna håller till i vardagsummet/köket och uteplatsen på nätterna medan Missan sover i vår säng. I tjejrummet.

Lördag

Det finns en tysk man. Eller det finns ganska många såna i världen faktiskt. Just den här tyska mannen heter Olaf och bor på Klong Nin. Han är bekant med det tyska paret som har köpt huset bredvid oss i Klong Nin. Har har bott på ön sen ett halvår tillbaka och har med jämna mellanrum skickat oss bilder på hur husbygget fortskrider. Eller inte fortskrider. Tidigare i veckan hörde han av sig och undrade om vi kunde träffas.
Vi bestämde att vi skulle träffas på en bar i Klong Nin.
På vägen dit stannade vi två och åt lunch på Shanti Shanti.

Mysigt ställe med fantastisk utsikt

Sett från vägen.

Väldigt harmonisk blir man

Restaurangen ligger alldeles i närheten av vårt nya hus. Innan vi åkte för att träffa Olaf, åkte vi förbi huset.
Det var ett lite nöjesfält precis vid infarten till vårt hus.
På vårt hus har det hänt absolut ingenting de senaste veckorna och nu ska vi höra av oss till Thomas för att få mer information. Det finns inte  ens några arbetare där… Lite oroliga blir vi och igår pratade vi även med våra tyska grannar som ju är lika oroliga.

Framme vid The Majestic där vi skulle träffa Olaf.

Mörk bild i motljus med Olaf och Åsa.
Ja, igår blev det en sån där dag när man blir påmind om att man ska vara tacksam för det man har och för att man är frisk.

Olaf berättade att han har skelettcancer och har slutat med sina behandlingar. Han får pengar tyska staten och har valt att tillbringa sin tid på Lanta. Han har mindre ont här i värmen än i Tyskland. Vi frågade om han inte behöver ha ett sjukhus när tiden kommer men han svarade då att han i så fall bara har ett par veckor att leva och att han inte vill ha mer medicin. Det är svårt att ta in en sån historia. Han är bara ett par år yngre än oss dessutom.
Han kändes dock ganska lycklig eftersom hans flickvän ska komma om ca 6 veckor och stanna i ett halvår.

Tagna av hans historia åkte vi hemåt

På kvällen gick vi en promenad till Bananas snett över vägen.
Sen hem för att kolla på På Spåret och Skavlan

Under kvällen fick vi ett mail från en god vän som också går igenom en jobbig tid. Också på grund av cancer. Fan, vad vi hatar cancer!!

Söndag

Imorse hade vi ett lite annorlunda upplägg på promenaden. Vi tog nämligen med oss våra fina turkiska handdukar som vi fick av Oskar och Danielle i julklapp samt vår böcker. När vi promenerat klart la vi oss under ett träd och läste en stund innan det var dags för lunch.

Kissarna kissar oss ur huset så det var dags att köpa mer kattsand på djuraffären.

När vi skulle betala för oss fanns det ingen i kassan. Åsa och några andra kunder vankade lite fram och tillbaka innan kvinnan slutligen dök upp.

Mittemot ligger German Bakery. Det hade visst tagit en del stryk under ovädret så det är stängt och under renovering.