Uppförsbacke till sjukhuset

Åsas tillfriskning vände tyvärr i tisdagskväll. En liten feber kom smygandes. Efter ett läkarbesök i Bondi Junction fick hon antibiotika då de misstänkte urinvägsinfektion. Med febern hände ingenting även om hon knaprade antibiotika. I fredags vid lunch begav sig till St Vincent, då det är vårt närmaste sjukhus. där konstaterade de att det inte var något fel med urinet.

De gjorde både lungröntgen och skiktröntgen. Hon skickades runt på en massa ställen och tillslut mitt i natten fick hon hoppa in i en taxi och åka till akuten i Randwick. Efter en mycket jobbig natt blev Åsa tillslut skjutsad till avdelningen som hon låg på efter operationen.

Här hemma var det lite tomt på fredagskvällen. Här sitter Maverick och undrar vart hans mamma har tagit vägen.

Morris och jag tog en selfie och skickade till Åsa så hon skulle bli liteglad.

Fina Maverick

Smarta Morris. Han är lite för smart för sitt egna bästa. Så svår att ge medicin till. Till Maverick kladdar man in tabletten i lite leverpastej och sen slukar han den på en sekund. Till Morris får man ta en liten klutt leverpastej och stoppa in tabletten i och sedan rulla in den i lite kalkon. Ändå lyckas han att rulla upp kalkonen och äta upp den och den mesta av leverpastejen, men tablett fan är kvar.

På lördagsmorgonen var Åsa hungrig. Hon hade ju inte fått äta mer än frukost på fredagen. Sjukhusmaten är dessutom inte så himla rolig.

Jag gick förbi och köpte med mig kaffe och sushi efter Åsas önskemål.

Här är en trött liten fin fru.

Än så länge har hon en tvåsal för sig själv. Med en liten ballis också.

Det kändes inte alls spännande att åka hem och laga mat till sig själv. Usch så trist helgen blir när man inte får vara med sin fru. Allting blir liksom lite grått. Till middag fick det helt enkelt bli en grå kycklingsallad.

Sen fick vi mail från våra gäster i Thailand igen. Delar av ett träd hade ramlat över huset och fått med sig elstolpen och nu var det hål i taket… Sen vet vi inte riktigt vad som hände. Vi fick höra att gästerna har flyttat ut (de har ju hyrt huset till i mitten av mars) och att vår agent inte vill jobba med våra hus längre. Vi vet inte om de har rykit ihop eller vad som kan ha hänt. Så nu vet vi inte vad som händer. Vi får liksom inte kontakt med någon. Men hålet i taket är nog kvar. Dessutom kom det en rejält regnoväder igår.

Det känns lite som en uppförsbacke just nu. Men efter ett tag borde det komma en lite nedförsbacka kan man tycka. I ärlighetens namn skulle vi nöja oss med en raksträcka.

 

Imorse efter frukosten började jag gå mot sjukhuset igen. Här har jag precis kommit in i parken. Man knatar rakt igenom parken för att komma till Randwick.

Lite varmt och klibbigt väder den här helgen.

Parken är lika fin som vanligt. Fast det är klart lite gråare var den ju för att inte frun var med.

Här svänger man upp för att komma till Randwick.

Våra gamla hoods.

Den söta branstationen.

Idag hade Åsa önskat sig en Subway.

Mat-tanten som efter ett tag kom och hämtade matbrickan kunde inte riktigt först hur man kunde tacka nej till Sunday roast med gravy sås och sönderkokta grönsaker. Hua!

Här är sal nummer 8 bor Åsa. Imorgon ska hon nog få komma hem. En utav antibiotikorna som hon får mår hon inte så bra av. De misstänker att hon kankse är lite allergisk mot den då hon får blodtrycksfall och får tryck överbröstet och armar och ben käns som de är gjorda av sockerdricka. Men det är ju bara tillfälligt. Hon får någon 48-timmars kur så snart är det över. Febern tycks dock vara kvar…

Man kan tycka att det är lite konstigt att välja att lägga in heltäckningsmatta i en sjukhussal. Den har nog fått vara med om mycket…